Utdrag ur min examensuppsats (kan bli föremål för redigering). På ryska finns domen här.
Ramzan Kadyrov mot Memorial och Oleg Orlov[1]
Detta är ett rättsfall som fått en del uppmärksamhet i media eftersom den rör aktuella politiska förhållanden i Ryssland. I september 2009 lämnade Ramzan Kadyrov, Tjetjeniens president, in en stämningsansökan, där han krävde fem miljoner rubel (ca 1,2 miljoner svenska kronor) i skadestånd av Oleg Orlov och lika mycket till från MR-organisationen Memorial. Memorial hade den 15 juli 2009 publicerat följande uttalande på sin hemsida, jag översätter det här i sin helhet:
Uttalande från Memorial om mordet på Natalija Estemirova
I dag dödades vår vän och kollega, en människa som står oss nära.
I nästan tio år var Natasja en av Memorials viktigaste medarbetare i Norra Kaukasus, i första hand i Tjetjenien. Hon inte bara kartlade brott mot de mänskliga rättigheterna. Hon var en människorättsförsvarare med stor begynnelsebokstav, en folkets försvarare.
De boende i Tjetjenien utsattes för bombräder, ”rensningar”, bortrövanden, tortyr – Natasja försökte hjälpa dem alla. Hon krävde det omöjliga av makten – att sätta stopp för laglösheten. Ibland lyckades hon – övertygelsen om sitt arbete och tron på rättvisan gav henne styrka. Detta arbete gjorde att Natasja blev känd i Tjetjenien, människor drogs till henne, hoppades på att få hennes beskydd eller på att rättslösheten åtminstone skulle uppmärksammas.
Flera gånger blev Natasja hotad av makthavarna, men hon kunde inte tänka sig att arbeta någon annanstans än i sitt hemland Tjetjenien.
Oleg Orlov, ordförande för Memorial:
”Jag vet, jag är säker på, vem som är skyldig till mordet på Natasja Estemirova. Vi känner alla den personen. Han heter Ramzan Kadyrov och han är president för Tjetjenska republiken. Ramzan hade redan tidigare förolämpat och hotat Natasja, och höll henne för sin personliga fiende. Vi vet inte om han gav en direkt order att mörda henne eller om hon blev mördad av hans anförvanter, för att göra honom till lags. President Medvedev är tydligen tillfreds med att ha en mördare som president i en av Ryska federationens delrepubliker.”
När Natasha hade kritiserat att flickor tvingades bär sjal på offentlig plats, hade hon ett samtal med Ramzan Kadyrov. Hon berättade att han hotade henne och bokstavligen sa: ”Ja, jag har blod på händerna upp till armbågarna. Och det skäms jag inte för. Jag har dödat och jag tänker fortsätta döda dåliga människor. Vi kämpar mot republikens fiender.”
Vi vet att det senaste materialet som Natasja tagit fram om nya bortföranden, utomrättsliga avrättningar och offentliga arkebuseringar i en tjetjensk by, framkallade ogillande i det tjetjenska ledarskapet. Chefen för vårt kontor i Groznyj blev informerad om detta av den så kallade ombudsmannen för mänskliga rättigheter i Tjetjenien Nudri Nuchazjijev. Han sa att han inte ville att något skulle hända och därför ville han tala oss till rätta. Vi tog ändå risken, det visade sig vara en risk vi inte borde tagit. Vi bär en stor skuld.
Det är dags att kalla saker och ting vid deras rätta namn. I Ryssland just nu pågår en statlig terror. Vi känner till morden i Tjetjenien och morden utanför Tjetjeniens gränser. De som försöker säga sanningen och som kritiserar makten blir mördade. Ramzan Kadyrov har gjort det omöjligt för människorättsförsvarare att arbeta i republiken. De som dödade Natalija Estemirova, ville sätta stopp för flödet av sann information från Tjetjenien.
Kanske har de lyckats med det.
Ramzan Kadyrov hävdade att följande uttalanden var kränkande och inte motsvarade verkligheten:
1. ”Jag vet, jag är säker på, vem som är skyldig till Mordet på Natasja Estemirova. Vi känner alla den personen. Han heter Ramzan Kadyrov och han är president för Tjetjenska republiken. Ramzan hade redan tidigare förolämpat och hotat Natasja, och höll henne för sin personliga fiende. Vi vet inte om han gav en direkt order att mörda henne eller om hon blev mördad av hans anförvanter, för att göra honom till lags. President Medvedev är tydligen tillfreds med att ha en mördare som president i en av Ryska federationens delrepubliker.”
2. När Natasha hade kritiserat att flickor tvingades bär sjal på offentlig plats, hade hon ett samtal med Ramzan Kadyrov. Hon berättade att han hotade henne och bokstavligen sa: ”Ja, jag har blod på händerna upp till armbågarna. Och det skäms jag inte för. Jag har dödat och jag tänker fortsätta döda dåliga människor. Vi kämpar mot republikens fiender.”
3. Vi vet att det senaste materialet som Natasja tagit fram om nya bortföranden, utomrättsliga avrättningar och offentliga arkebuseringar i en tjetjensk by, framkallade ogillande i det tjetjenska ledarskapet.
4. Ramzan Kadyrov har gjort det omöjligt för människorättsförsvarare att arbeta i republiken.
Målsäganden hävdade att påståendena var tagna ur sitt sammanhang, samt att citaten av honom var påhittade, att han aldrig talat med Natasja Estemirova.
Domstolen finner att uttalande 1 och 2 kränker målsägandens ära och värdighet, eftersom de innehåller en anklagelse om brott; mordet på Natalija Estemirova. Vidare finner domstolen att svaranden inte visat att dessa uppgifter motsvarar verkligheten.
Svarandens försvar, att han talade om Ramzan Kadyrovs politiska ansvar för brotten kan domstolen inte ta hänsyn till, eftersom det inte kan ses som ett juridiskt grundat argument. Försvaret hade även åberopat Europakonventionen och rätten att kritisera makthavare, men enligt domstolen kan inte heller detta tas som ett juridiskt grundat försvar eftersom artikel 10.2 slår fast att yttrandefriheten får inskränkas i lag i den utsträckning det är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle för att skydda annans rättigheter eller goda namn och rykte. Därefter hänvisar domstolen till Ozjegovs ordbok över det ryska språket där ordet ”mördare” definieras som en person som begått ett mord och ordet ”mord” definieras som att uppsåtligen beröva någon livet. Domstolen skriver:
Enligt artikel 8.2 i ryska brottsmålskodexen kan ingen hållas skyldig och straffas för brott annat än i en behörig domstol och i enlighet med lag. Svaranden har inte visat att Kadyrov har hållits straffrättsligt ansvarig för mordet på Natalija Estemirova.
De många artiklar och intervjuer med Ramzan Kadyrov som svaranden upptog som bevis för att Ramzan Kadyrov är en mördare (bland annat en artikel skriven av Anna Politkovskaja, där Ramzan själv säger att han har dödat människor), kan inte heller tas ses som bevis för att påståendena motsvarar verkligheten, eftersom de inte visar att Kadyrov har begått någon brottslig handling mot Natalija Estemirova.
När det gäller vittnesuppgifter om att Natalija talat i telefon med Ramzan Kadyrov och att han hotade henne, så anser domstolen att de måste bortse från dem, eftersom ingen av vittnena varit närvarande vid själva samtalet.[2]
Domstolen finner att uttalande 4, om att Kadyrov gjort arbetet omöjligt för MR-organisationer i Tjetjenien är kränkande för målsäganden, eftersom det är hans uppgift som president att garantera de mänskliga rättigheterna. Efter att de hört vittnen från båda sidor konstaterar domstolen att det finns mer än 30 MR-organisationer som verkar på Tjetjeniens territorium och att uttalandet inte motsvarar verkligheten.
Domstolen anser att uttalande nr 3 inte innehåller några uppgifter om att Ramzan Kadyrov brutit mot lagen och avslår Kadyrovs talan i denna del.
Oleg Orlov dömdes att betala skadestånd och att publicera en rättelse. I domen står att domstolen vid bestämningen av skadeståndets storlek tog hänsyn till att artikeln publicerats på internet och fått stor spridning samt målsägandens ställning som president för Tjetjenska republiken vilket innebär en hög politisk status. Därför sänker man skadeståndet till 50 000 från Memorial och 20 000 från Oleg Orlov. Domen har överklagats av båda parter.
Det är lite svårt att veta vilken ände man skall börja i när man kommenterar en sådan här dom. Skall jag gå igenom rekvisiten ett efter ett? Skall jag peka på några typiska fel som domstolen har begått? Eller skall man minnas alla argument för yttrandefrihet?
Det som upprör mest är naturligtvis den absurda bevisvärderingen och hanteringen av sanningsbevisningen: man får bara anklaga någon för mord efter att den blivit dömd för det, det finns 30 MR organisationer på plats i Tjetjenien och därför får man inte anklaga presidenten för att ha gjort deras arbete omöjligt. Man bortser från vittnesuppgifterna eftersom de inte närvarat vid själva samtalet mellan Estemirova och Kadyrov utan bara fått det återgett för sig av Natalija Estemirova innan hon blev mördad.
Riktigt konfunderad blir man också när försvaret åberopar rätten om yttrandefrihet och domstolen blankt avfärdar det med argumenetet att yttrandefriheten enligt EKMR 10.2 får inskränkas i lag, punkt. Och sedan inte på något sätt utvecklar huruvida det är befogat och proportionerligt i det enskilda fallet. Det får en att minnas ett skämt om den konstnärliga friheten i Sovjet: Du får måla precis vad du vill, så länge det är rött!
Vem som helst kan själv läsa Memorials uttalande och se att det är ett fullkomligt legitimt och nödvändigt uttalande i den politiska debatten.
[1] Beslut den 6 oktober 2009 från Tverskojdomstolen i Moskva i fall 2-3646/2009
[2] Och Natasja är ju död, så det enda vittnet till händelsen är Ramzan Kadyrov
http://www.dn.se/nyheter/varlden/ingen-radsla-i-kampen-for-rysk-ratt-1.983473
http://www.svd.se/search.do?q=oleg+orlov
http://www.civilrightsdefenders.org/articles/lang/sv-se/news/2009/10/07/rysk-manniskorattsforsvarare-domd-for-fortal/
![enliten_get[1]](http://lindrighuliganism.files.wordpress.com/2009/11/enliten_get1.jpg?w=396&h=588 "enliten_get[1]")
AmandaLövkvist