Platta persikor

”Platta persikor” stod det på hyllan, som den naturligaste sak i världen, och det var lite dyrare än de runda. Jag har då aldrig sett sådana förut.

I den lilla staden vid den stora floden

i den ryska tajgan, skall jag bo. Har ni sett vilket ställe! Den lilla staden Dobryanka vid den stora floden Kama har 35 000 invånare, där finns en biograf, ett bibliotek och kulturhuset ”Soyus”.

View Larger Map

Det är en bit från Perm, men ack så spännande det skall bli

Unga Jabloko sätter upp en alternativ minnesskylt

Och kommunisterna förklarar krig.

Kommunisterna i Sankt Petersburg ville sätta upp en minnesskylt i ett hus där en partiordförande bott. Då lackade unga Jabloko ur och hann före med att sätta upp sin egen skylt:

” I det här huset bodde 1972 – 1984 förste partiordförande för KPSS:s Leningradsavdelning G. V Romanov. I alla peterburgares hjärtan kommer han alltid att förbli den man som fördrev Iosif Brodskij från vårt land.”

 

Twitter och det lagom sociala

Jag har dött och återuppstått på twitter och är nu Amanda_Lovkvist.

I samma vända som jag börjar leta reda på folk jag vill följa så börjar jag inse att Twitter fyller det tomrum som jag upplevde 2006 när jag kom tillbaka till Sverige från Ryssland.

Så här menar jag: Min första erfarenhet av sociala medier var bloggplattformen Livejournal, det var år 2005. När jag kom tillbaka till Sverige 2006 och startade den här bloggen 2007 så blev jag besviken på att wordpress var så osocialt. Jag kunde ju se i statisktiken att folk läste och visst fick jag kommentarer ibland, men det var inte alls samma dialog! Typ alla hade ju ett bloggkonto på Livejournal, någonstans där man kunde svara, som på facebook. Men i den svenska bloggosfären var det mest osaliga andar som flög omkring.

Jag visste inte om det berodde på plattformen eller kulturskillnader mellan svenskar och ryssar.

Jag försökte i min enfald att få wordpress att funka som livejournal. Jag ville göra ett vänflöde och dela upp dem i grupper. ”Vaddå? Du kan ju göra RSS-flöden,” sa folk som inte förstod vad det var jag var ute efter. Men det gick så där.

Sedan kom facebook – men det var ju bara socialt och privat  och väldigt lite nyhetsmedia. Och så byggde det på ömsesidighet: man kunde inte följa intressanta personer som man inte kände. Och folk berättar mer om vad de gör än om vad de tänker. Inte jätteintressant.

Sedan kom Twitter. Då fylldes tomrummet. Nu kan man göra ett vänflöde, en lista på vilka man ”följer”. Man får en lista med en salig blandning av högt och lågt, politik, kuriositeter och ganska personligt. Det är liksom trångt, som på ett sommarlovskollo, man bor tätt inpå varandra och är hela sin person, inte bara en av sina funktioner eller kompetenser. Så var det ju i livejournal.ru redan 2005.

Och jag undrar vad som kom först – hade svenskar redan i början på 2000-talet varit beredda att vara så tätt inpå folk man knappt känner, om bara plattformen fått spinn? Eller låg ryssarna liksom före oss, var mer redo för den typen av digitalt umgänge. Kanske på grund av sina erfareneheter av kollektivboende?

Var det bara en tillfällighet att Livejournalplattformen inte slog genom i Sverige?

Konstdebatten

Debatten om konsten som kränker kristna rasar, inte alltid på så höga nivåer. Om de som stämde ville att bilderna inte skulle visas så har det fått motsatt effekt – en post som Teh Nomad skrivit har nära tretusen kommentarer och ligger i toppen på ryska bloggrejtingen.  Se bilderna du med: http://teh-nomad.livejournal.com/364313.html

SR: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=3848472&utm_source=twitterfeed&utm_medium=twitter
DN: http://www.dn.se/nyheter/varlden/boter-for-forbjuden-konst-i-ost-1.1136473

Для любителей

Это моеб первый пост про Медведева в Тwittere. Äsch jag har gjort värre saker själv, даже у президента есть право на ошибку.

Så här börjar en bra dag i Sankt Petersburg

När man inte kommer till Ryssland så ofta kan man tillåta sig att frossa.

Rättegången inleds

Klockan två idag inleds alltså rättegången mot Oleg Orlov för grovt förtal, enligt kallelsen. http://www.memo.ru/2010/06/29/doc3.jpg. Det är faktiskt helt sinnesjukt alltihopa.

Lindrig huliganism: Snart ett år sedan Natalija Estemirova blev mördad

Pyssel säger mer än tusen ord

Nu kan du delta i umgänget i den ryska bloggosfären, även om du inte kan ryska!

Superbloggaren Tjåma har utlyst en tävling i mustachemålning. Själv målar han alltid finnar och mustache på till exempel Putin, det blir roligare att läsa då, skriver han.

Update:  Nä, det blev inget pyssel. Någon blev sur och anmälde inlägget till LiveJournals administrator för upphovsrättsintrång. Solidariskt publicerar jag därför Tjåmas favoritbidrag här. För inte når väl upphovsrättsmaffians långa fingrar mig på WordPress?

Ni ser ju själva, det är ju en bild som tigger om att bli klottrad på! Hur kan upphovsrättshänsyn gå så på tvärs med naturliga instinkter?

Å ja ba ”vem é du?” å han typ ”jag heter Jura, jag är musikant”…

Appropå Putin och Sjevtjuk. Min vän Moorca (vars blogg är barnförbjuden) har hittat en kul teckning:

Lindrig huliganism: Putin vs. Shevtjuk

Kolla även in dessa länkar (tack Tobias och Mattias):

13 juni 2010 vid 01:13 f m |  Mattias

En trevlig korsning av Sjevtjuks låt ”Ja pil s generalom FSB” och klippet med Putin:

16 juni 2010 vid 17:29 e m | Tobias Ljungvall

• Haha… För dem som inte kan ryska råkar jag tidigare ha textat just den här låten på svenska: http://dotsub.com/view/cdf0d800-f8b1-4423-8846-f1dd137c01e2