Feeds:
Inlägg
Kommentarer

“Jag läste i tidningen att de har satt upp affischer på Stalin över hela stan i Voronezj, är det sant?” frågar jag min vän Irina i chatten på gmail. Hon bor i Voronezj.

“Ja, kommunistern här har blivit helt galna”, svarar hon. “Vänta så skall jag skicka lite länkar om det.”

http://vaziani.livejournal.com/29023.html

ODD-RUSSIA/STALIN

.

På Valhallavägen utanför Fältöversten på Östermalm går jag förbi en ljuslockig flicka i fyraårsåldern som drar en bit av ett valplakat med Gunnar Hökmark efter sig i ett snöre. Det är soligt och blåsigt, nästa helg är det val till EU-parlamentet. Plakaten sitter över hela stan. Gunnar Hökmark har väl blåst ner, och flickan hittade honom.

Rösta för Sveriges bästa, eller något sådan står det, men det kan flickan inte läsa, för henne är det bara en farbror i ett snöre, som gjort för att dra omkring på – kom nu Gunnar! Den retuscherade Gunnar rasslar leendes lydigt fram på trottoaren när flickan springer ikapp sin pappa och sin lillebror.

När jag fortsätter hemmåt funderar jag på vad som är just Sveriges bästa när det gäller EU’s rovfiske utanför Afrika, EU’s migrationspolitik, förhållandet till Ryssland, östutvidgning. Är allt som är långsiktigt gott  för världen också Sveriges bästa? Och vad är långsiktigt bra för världen? Jag känner att frågan blir mig övermäktig, en sådan greppvidd har inte mitt intellekt.

Jag kanske kan fråga den där valarbetaren vid valstugan på Östermalmstorg som hade en T-shirt som det stod “EUstermalm” på…

Var bor jag någonstans egentligen, och hur hamnade jag här?

Man präglas i barndomen, sägs det, jag minns den västerländska byn – Philips LM-Ericsson Compound – utanför Riyadh i Saudiarabien, med den två och en halv meter höga muren runt omkring. Jag var åtta när vi flyttade dit från Borlänge, och det första ett barn tänker på när det ser en mur eller ett träd är att klättra! Sitta och dingla med benen och spana ut över öknen. Men det fick man inte – för då kunde någon arab komma och rycka ner en, sa min klasskamrat Jonas (det var något obehagligt med sättet Jonas och hans pappa sa araber – alla vi andra sa alltid saudier). Fast mamma sa att det var för att den var hög, för att man kunde bryta nacken av sig om man föll.

Jag har i alla fall tydliga minnen av långa eftermiddagar med fysiska och intellektuella ansträngningar för att på olika sätt komma upp på muren, när de vuxna inte såg. Vi bodde där i ett och ett halvt år, men jag lyckades aldrig. Fortsätt läs »

Ännu en gång är RuTube vassare än YouTube. Här är videon från humorprogrammet i ryska första kanalen som jag skrev om i Eurovisions programledare censurerad i Vitryssland. Den är nästan rolig även om man inte kan ryska, inbillar jag mig.

Detta är en bloggpost helt off-top…
Ofta säger folk att det är dumt att köpa trisslotter, därför att sannolikheten att vinna är så liten. De pratade om det på radion igår, till exempel. Jag tycker de har fel.

Jag tycker det är rationellt att köpa en trisslott då och då.

För det första: Om min dröm är att äga en miljon imorgon, eller ännu bättre 25 000 i månaden i 25 år, utan att anstränga mig, så finns det knappast något annat sätt att maximera mina chanser, än att köpa en trisslott.

För det andra: Om jag inte köper en trisslott så har jag noll chans att vinna på triss. Om jag köper har jag en chans. Hur liten den chansen än är så är den oändligt mycket större än noll. Allt mätbart är nämligen oändligt mycket större än noll, jag är inte matematiker, men visst är det så?

För det tredje: Vad skulle jag göra för 25 kronor om jag inte köpte trisslotten? Min ekonomi är organiserad såhär: Jag får lön, sparar tio procent, betalar mina räkningar och sedan konsumerar jag för resten, mot slutet av månaden brukar det bli ganska snålt. De 25 kronor jag lägger på en trisslott skulle alltså i annat fall gå till kaffe, kläder, bussbiljetter, nöjen. Om min dröm är att vinna en miljon, vad är då mest rationellt, att köpa en kopp kaffe eller en trisslott?
Alltså är det rationellt att som jag köpa en eller två trisslotter i månaden. Man maximerar sina chanser, utan att förlora något.

Dessutom är det kul, man kan köpa en på vägen hem på fredagen och skrapa en ruta varje gång man går över en gata. På ungefär var åttonde lott är det dessutom en liten vinst, oftast 25 kronor, dvs lika mycket som lotten kostade. Av det kan man väl få samma tillfredställelse som man får när man går vidare till nästa nivå i ett dataspel.

Vi är Serbiens hjärta: Sarajevodagar i Belgrad.

Jag tycker sånt är så fint.

Livet är fullt av mysterier. Varför sa den slovenske hallåan “Godkväll, kamrater!” till de ryska programledarna i Eurovisionschlagerfestivalen? Och vad var det programledaren Ivan Urgant tänkte svara då det rykte till i hans mikrofonhand?

Heja SvT!

Tack för att ni visar Den första kretsen en gång till, denna gång på bättre sändningstid och på tvåan!

SvT: Den första kretsen

Lindrig huliganism: Konstigt, tycker ryska bloggaren Astronom

YHRM: The name of Russia is not Stalin!

irena Jag tittade på Eurovision i ett stort sällskap. Det var någon som ylade, innan Irena Ponarosjku ens hunnit säga två meningar;

- Vad det här den bästa de kunde skrapa fram?!

Trots att det var ett helt normalt putslustigt pausreportage. Den ylande hade liksom bara bestämt sig för att allt skall vara dåligt. Sedan var det något mer som var djävla dåligt.

Inslaget med de sura och sedan sjungande poliserna var djävla dåligt, när det gått några sekunder utbrast någon:

- Men faan, va dåligt, vad är det för kul med otrevliga poliser?

- Ja, men de vet väl att folk hört att ryska poliser är sådana… försökte någon annan.

- Men varför vill de visa upp det då?

Jag surnade till, tittade irriterat på honom och sa med viss skärpa i rösten:

- Hur skall du ha det, skall de ha förmåga till självironi eller inte? 

Det kanske uppstod ett visst obehag.

urgant_843Jag är van vid rysk politisk ironi och satir, och då blir oinsatta svenskars “nu skall vi tävla i att dissa mest”- kommentarer bara irriterande i sin platthet.

Jag ser inte Irena Ponarosjku och Ivan Urgant i första hand som representanter för Ryssland, utan mer som… Irena Ponarosjku och Ivan Urgant. Personer som i sina program levererat ganska tydliga politiska gliringar, med en betydligt mer sofistikerad humor än “de är ju sjuka i huvudet de där ryssarna“.

Och därför blir jag lite förbannad när de dissas innan de ens fått tala till punkt.

Så när de startade nedräkningen från rymdstationen MIR ISS, så kunde jag inte låta bli att liksom överlägset skrocka:

- Ni får tycka vad ni vill om Ryssland, men det här är djävligt coolt.

Det var ju ganska otrevligt av mig, som att skocka ihop dem och påstå att de alla är negativa till allt Ryssland gör. Men jag kan väl också få provocera med att liksom svara med samma onyanserade och irrelevanta mynt ;-) . Men det var ingen som blev sur på mig, verkar det som, det möttes av tystnad.

Fast en del av svenskarnas skämt var såklart roliga:

- Skall man bli orolig, när en ryss säger: “Thats it Europe, stop voting!”? 

Det skämtet uppskattades även i den ryska bloggosfären. För som sagt, i Ryssland, som i alla andra länder, finns det människor med förmåga till självironi. Till och  med ganska många.

PS: Dagens ros går till Sylvia Asklöf (”Vi styrs inte alls av KGB längre”), för att hon tycker precis som jag men uttrycker det bättre! Fortsätt läs »

urgant_843…fast inte under just Eurovision, utan när han (Ivan Urgant) skoningslöst drev med diktatorn Lukasjenka i det ryska humorprogrammet “ProjectorParisHilton” i höstas. http://rutube.ru/tracks/1057189.html?v=00eaed2cdd4b60bf70968243361efe69

I klippet så läser komikerna en artikel i Frankfurter Allgemeine Zeitung, där Lukasjenka säger att han inte har några ambitioner att vara diktator, utan att det bara är folkets “väldiga vilja” som gör att han varit president så länge. Detta citat läses upp med gravallvarlig min, och de andra i sällskapet skrattar så att de håller på att trilla av stolen. Sedan jämför de Lukasjenka med en gamling och Vitryssland vid hans potta:

Stackars fattiga land, säger komikern Sergej Svetlyakov, gör en tankepaus och tillägger sedan gravallvarligt: Men vårt land är rikt.

Och publiken (och komikerna själva) skrattar hejdlöst.

Ivan Uragant spårar sedan ur i en liknelse mellan Drottning Elizabeth och Lukasjenka (eftersom Lukasjenka själv jämfört sig med henne), som slutar i ett öknamn på Lukasjenka som innehåller en anspelning på ett grovt könsord. För er som kan ryska: Hon är королева-мать, а он королева-бать. Бать-ка, бать!

SvD: Alexander hyllad i Norge efter historisk seger

SvD: Rätt låt vann!

DN: Norge tog hem en utklassningsseger

Gayparaden stoppad av kravallpolis: http://video.yandex.ru/users/prokuratora/view/8

Bloggaren Oleg Dubov, skriver i communityn ru_politics:

Rätt åt dem, missfostren! Moskva är Rysslands huvudstad, inte bögarnas!

Och jag trodde det var ironi först, men när jag läser kommentarerna tror jag att det inte är det. Bloggarna Julij Romul och Maxdz, försöker säga emot.

Bloggaren Archi Chester, i ett annat inlägg, tycks inte själv ha något emot homosexuella, men är irriterad över att de bara vill provocera:

 Jag kom att tänka på en rysk kompis till mig, jurist och MR-aktivist som specialiserat sig på mötesfrihet, och hur förtjust han blev när jag mms:ade bilder till honom från gaypride i Stockholm förra sommaren. Särskilt gillade han de anställda i Svenska kyrkan som sjöng:

Jesus älskar alla barnen!

Lindrig huliganism: Eurovisions programledare…

Äldre inlägg »