Jag tittade på Eurovision i ett stort sällskap. Det var någon som ylade, innan Irena Ponarosjku ens hunnit säga två meningar;
- Vad det här den bästa de kunde skrapa fram?!
Trots att det var ett helt normalt putslustigt pausreportage. Den ylande hade liksom bara bestämt sig för att allt skall vara dåligt. Sedan var det något mer som var djävla dåligt.
Inslaget med de sura och sedan sjungande poliserna var djävla dåligt, när det gått några sekunder utbrast någon:
- Men faan, va dåligt, vad är det för kul med otrevliga poliser?
- Ja, men de vet väl att folk hört att ryska poliser är sådana… försökte någon annan.
- Men varför vill de visa upp det då?
Jag surnade till, tittade irriterat på honom och sa med viss skärpa i rösten:
- Hur skall du ha det, skall de ha förmåga till självironi eller inte?
Det kanske uppstod ett visst obehag.
Jag är van vid rysk politisk ironi och satir, och då blir oinsatta svenskars “nu skall vi tävla i att dissa mest”- kommentarer bara irriterande i sin platthet.
Jag ser inte Irena Ponarosjku och Ivan Urgant i första hand som representanter för Ryssland, utan mer som… Irena Ponarosjku och Ivan Urgant. Personer som i sina program levererat ganska tydliga politiska gliringar, med en betydligt mer sofistikerad humor än “de är ju sjuka i huvudet de där ryssarna“.
Och därför blir jag lite förbannad när de dissas innan de ens fått tala till punkt.
Så när de startade nedräkningen från rymdstationen MIR ISS, så kunde jag inte låta bli att liksom överlägset skrocka:
- Ni får tycka vad ni vill om Ryssland, men det här är djävligt coolt.
Det var ju ganska otrevligt av mig, som att skocka ihop dem och påstå att de alla är negativa till allt Ryssland gör. Men jag kan väl också få provocera med att liksom svara med samma onyanserade och irrelevanta mynt
. Men det var ingen som blev sur på mig, verkar det som, det möttes av tystnad.
Fast en del av svenskarnas skämt var såklart roliga:
- Skall man bli orolig, när en ryss säger: “Thats it Europe, stop voting!”?
Det skämtet uppskattades även i den ryska bloggosfären. För som sagt, i Ryssland, som i alla andra länder, finns det människor med förmåga till självironi. Till och med ganska många.
PS: Dagens ros går till Sylvia Asklöf (”Vi styrs inte alls av KGB längre”), för att hon tycker precis som jag men uttrycker det bättre! Fortsätt läs »