Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Sankt Petersburg’ Category

Tommahemmet-300x300

Det första jag gjorde när jag kom till bokmässan förra helgen var att springa bort till Ruin Förlags monter och fråga:

”Har den kommit, har ni den?”

Och där låg den, den vackraste lilla bok jag någonsin sett ”Det tomma hemmet” av Lidia Tjukovskaja (Rysk boktitel: ”Sofija Petrovna”). Äntligen i nytryck på svenska. Jag brukar bara läsa böcker en gång, men den har jag läst säkert tio gånger, jag kan den nästan utantill.

Det är en enkel, vardagsnära skildring av en kvinnas liv i Sankt Petersburg 1937, under den stora terrorn. Det är inga fasansfulla skildringar av livet i läger eller politiska intriger. Det är en berättelse om knappa två år av  Sofija Petrovnas liv – arbete, familj, vänner, skvaller – och om hur hon länge inte inser att samhället omkring henne bygger på mord och lögn. Och om hur skräcken och maktlösheten inför hela världens vansinne sakta utplånar henne.

Boken skrevs 1942. Att publicera boken 1942, under Stalin, skulle ha varit livsfarligt. Lidia Tjukovskjas make blev avrättad 1937 och boken är till stor del självbiografisk. Manuset låg gömt i byrålådor och berättelsen publicerades första gången på sextiotalet i väst – och nu i efterhand kanske vi inte inser det, men även på sextiotalet kunde Tjukovskaja inte vara säker på att hon inte skulle få betala med sitt liv. Under det så kallade ”tövädret” efter Stalins död levde kulturlivet upp, men de konstnärer och författare som vågade tänja gränser, som vågade försöka beskriva sin omvärld så som de verkligen såg den, hade i själva verket ingen möjlighet att bedöma hur stora risker de tog. De hade inga garantier.

I Ryssland kunde boken publiceras först under Gorbatjovs glasnost på åttiotalet. Vi kan läsa den här berättelsen nu, tack vare de modiga människor som gömde och bevarade  berättelsen för sin samtid och för eftervärlden. För oss. För deras skull (och för alla de berättelser som är för evigt förlorade) känns det lite grann som om det är vår skyldighet att läsa…

Osystematiska studier av omvärlden: Oliktänkandets historia, Osystematiska studier av omvärlden (vad vi väljer att minnas)

Ruin förlag: Det tomma hemmet

Read Full Post »

23 april 2011. Sankt Petersburg, Museet för politisk historia. Det var nära att Zjenja och jag gick förbi utställningen om dödsstraffet, men i korridoren kom en salsvakt fram till oss. ”Flickor, ni måste se vår tillfälliga utställning om dödsstraffet!

Hon visade bestämt vägen och nästan föste in oss i rummet. Hon sa stolt att det var ett nytt koncept och att konstnärer från olika länder deltagit i utformningen.

Det är en ganska stor sal vi kommer in i, som ett klassrum ungefär. Precis vid ingången får man rösta, man lägger i en vit lapp om man är mot dödsstraffet och en svart om man är för. Zjenja släpper ner sin vita lapp med en liten bestämd snärt med handleden. Salsvakten står och pratar med några besökare, hon pekar på ett videoverk, och berättar att i Kina skickas räkningar till de anhöriga efter att någon avrättats. ”Och det är inte medeltiden vi talar om, det är nu!”.

Zjenja visar mig en monter. Den första kvinnan som avrättades för ett politiskt brott, står det. Det är terroristen Sofija Perovskaja, från terrororganisationen Folkviljan, som deltog i mordet på Alexander II år 1881. Alexander den II hade tillnamnet ”Befriaren” eftersom han avskaffade livegenskapen. Han blev mördad genom att en bomb slängdes på hans kortege. På platsen där han mördades byggdes sedan ”kyrkan på blodet”.

”Jag tycker att det var synd att de mördade Alexander II.” säger Zjenja allvarligt, ”Han höll på att skriva en konstitution, att införa konstitutionell monarki, de skulle diskutera första utkastet bara några dagar senare, men så blev han mördad och då blev såklart alla reformer inställda.”

Alexander III, som efterträdde sin far, var mer reaktionär. Han svarade på den ökande terrorismen med att stanna upp reformerna. Nikolaj II fortsatte den politiken. Efter 1905 års revolution började dödstraffet att tillämpas oftare för terroristbrott och förräderi. Man kallade till och med den galge som användes för ”Stolypins slips”, efter statsministern Pjotr Stolypin. Läs mer

Read Full Post »

Den 2 februari är det sjuttio år sedan slaget vid Stalingrad. Om ni befinner er i Sankt Petersburg kan ni då råka få se en sådan här buss. Det är Kommunistpartiet, den underliga organisationen ”Rysslands medborgares fackförbund” (ja, samma galningar som stämde Madonna, då för att deras kristna värderingar kränkts) samt den för mig hittills okända, men troligen ännu underligare organisationen ”Folkommissariatet för historisk tillförlitlighet” som har avtalat med de privata bussbolagen.

Källa: Fontanka.ru

20130131-224653.jpg

Read Full Post »

Så här ser förresten domare Vitalij Barkovskij ut. Foto Alexandra Garmazjapova.

20121201-102743.jpg

 

Lindrig huliganism: Hur skiljer man en full matros från en bög? undrar domare Barkovskij

Read Full Post »

I förrgår hölls en rättegång mot de bolag som arrangerade Madonnas konsert i Sankt Petersburg i somras. Nio käranden hoppades att den nyinförda censurlagen om homopropaganda skulle göra dem till miljonärer. De lämnade dock domstolen med tomma fickor, en saftig skuld för rättegångskostnaderna och en uppmaning från domare Barkovskij att läsa Europakonventionen.

Jag älskar domare Barkovskij.

Nedan kan ni läsa första halvan av journalisten Alexandra Garmazjapovas reportage från rättssalen. En nedkortad version publicerades i går i Novaja Gazeta.

.

”Och det finns de som tycker att en korv ser ut som en fallos”

Artikel av Alexandra Garmazjapova

Nio kämpar för rättvisan lyckades inte med att tilldöma sig 333 miljoner rubler (ca 70 miljoner kronor, övrs anm) från Madonna. Tvärtom blev de själva tvugna att punga ut med 22 tusen rubel var som ersättning för rättegångskostnader till konsertarrangören Planeta Pljus och till konsertlokalen Sankt Petersburgs sport- och nöjeskomplex. Den tredje svaranden, bolaget Muzikalnaja Industrija, fick rätt till 16 666 rubel i ersättning av varje käranden. Precis som förväntat kom inte Madonna personligen till rättegången, och det var synd…

(mer…)

Read Full Post »

Ksenija Vachrusjeva, medlem i det liberala partiet Jabloko i Sankt Petersburg (de enda som röstade emot censurlagen) berättar att HBT-aktivister blivit gripna under första majdemonstrationen. Det är oroande att polisen tolkar lagen så strikt. Hittills verkar dock domstolarna vara mer tveksamma. Jabloko vill att lagen skall rivas upp.

20120501-103847.jpg

(mer…)

Read Full Post »

I dag anordnar Nordiska rådets svenska delegation ett ”forum för unga politiker i Norden och Ryssland”. Enligt informationen på riksdagens hemsida skall de ”diskutera social öppenhet, mediefrihet och tolerans”. Det låter ju fint. Det är bara det att flera av de ryska politiker som deltar inte är folkvalda, utan  snarare fuskvalda. (mer…)

Read Full Post »

Den 27 december 1938 dog poeten Osip Mandelstam i ett transitläger vid Andra bäcken i närheten av Vladivostok. Hans dikter är svåra att förstå, men det räcker att förstå hälften för att höra att det är vackert. Den här dikten skrev han i april 1935 i förvisningen i Voronezj.

Här är en tveksam översättning. Hjälp mig gärna, om ni kan bättre eller har hans dikter på svenska hemma i bokhyllan.

De små hörlurarna, mina hörlurar
Jag minns nätterna i Voronezj
Rösterna ur den halvt urdruckna flaskan
Och signalerna från Röda torget vid midnatt

Hur är det med tunnelbanan? Var tyst, göm det inom dig
Fråga inte, medan knopparna sväller
Och ni – Kremls klocklag –
språket av rymderna,vidderna – sammanpressade till en punkt.
 

Osip Mandelstam var uppvuxen i Warsawa och Sankt Petersburg, det var en niddikt om Stalin som ledde till förvisning och till hans död.

SvD: Från poetisk förhoppning till läger och misär

DN: Chodorkovskij befanns skyldig

SvD: Oljemagnaten Chodorkovskij skyldig

DN: Rysk oljemagnat riskerar 14 år till

BLT: Får han leva så länge?

Expressen: Laglöst land

Read Full Post »

Krupskaja är ett namn som ger mig positiva vibbar… och det beror helt och hållet på chokladfabriken och bokmarknaden. Förtjänade verkligen Lenins fru Nadezjda Krupskaja att få två sådana toppensaker uppkallade efter sig?

Jag får fundera på det någon annan gång. Nu skall det köpas böcker!

KRUPA: Книжная ярмарка в ДК им Крупской. Бесконечное множество книг

Read Full Post »

Jag läser just nu Per-Arne Bodins bok ”Kyssen i Ryssland”. I kapitlet om dödsdomen mot Dostojevskij 1849, där Per-Arne bland annat diskuterar hur idédebatt kan föras när den offentliga debatten är starkt kringskuren av censur, suger denna passage fast i mig:

Jag skulle här vilja skilja på två kulturer under denna tid i Ryssland: en salongskultur, en värdslig samtalskultur full av humor och ironi liksom av distans till verkligheten och sig själv och cirkelkulturen, med större samhälleligt patos och med flera röster.

Det var för deltagande i en cirkel som Dostojevskij blev dömd till döden (och sedan benådad, tack gode Gud). När Dostojevskij i sitt försvarstal beskriver cirkeln och dess ledare, så får i alla fall jag intrycket av att cirkeln var ett gäng grälsjuka och inte så handlingskraftiga typer som inte ens riktigt förstod varandra.

Det var nog behagligare att umgås i salong. Där fanns kvickheterna och den ömsesidiga förståelsen, kanske ibland på den kittlande gränsen till det farliga. Jag tänker mig mjukare soffor och mer fördelaktig belysning.

Men så här i efterhand – vilka har vi mest respekt för? Jag röstar på de grälsjuka och störigt pretentiösa. Så här i efterhand, med facit i hand, då det inte finns någon risk att jag behöver tjäbbla med dem själv.

Det var 160 år sedan, det är en lång tid. I dag är arenorna för idédebatt i Ryssland helt annorlunda, och jag behöver inte få adressen till någon konspiratorisk och dragig lägenhet i Sankt Petersburg för att kunna närvara. Kan man ändå dela in arenorna i salonger och cirklar?

Idag är förresten årsdagen av Anna Politkovskajas död. Hon blev aldrig dömd till döden som Dostojevskij, och det fanns ingen rättslig instans som hade befogenhet att benåda henne. Hon blev skjuten vid hissen i sin trappuppgång när kom var på väg hem från jobbet.

Kalle Kniivilä: Journalister klär av sig för Putin

SvD ledarblogg: Pinuppor grattar Putin

Lindrig huliganism: Stort på ryska twitter och i bloggosfären

Lindrig huliganism: Twitter och det lagom sociala

Lindrig huliganism: Att förstå är att förlåta, skriver ryska bloggaren Ostatki

SvD: Politkovskajas utredning förlängs

DN: Politkovskajas minne värt ett nobelpris

Read Full Post »

Older Posts »