Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Litteratur/film’ Category

När jag bodde i Ryssland för många, många år sedan, jättelänge sedan, innan det fanns digitalkameror, brukade jag ta kort på teven. Det var ju mycket intressant på teven. Här till exempel, Dario Fo, i sin pjäs ”Berlusputin”, i ett reportage i teveprogrammet ”Namedni”. Namnlöst kopia 2

Idag läste jag i Novaja Gazeta att en rysk teater – ”Teater.doc” – som satt upp pjäsen blivit tvungna att stänga. Om jag minns rätt – det var som sagt länge sedan – så handlade pjäsen om att Berlusconi och Putin blev utsatta för ett terroristattentat i Italien. De blev skjutna i huvudet, båda två, och de italienska läkarna ställdes inför ett val: De kunde transplantera lite hjärna, från den ene till den andre och rädda livet på en av de två. De valde Berlusconi. Efter en tids konvalesence piggnar han till. Men sedan börjar han förändras. Han vill dricka vodka i stället för vin… Och han börjar dansa konstigt… och han kommer med förslag på helt orimliga lagar… men, förresten, de lagarna har ju Berlusconi redan försökt införa en gång, innan han blev skjuten i huvudet! Och ministrarna och näringslivstopparna som drack Berlusconis favoritvin, de kan lika gärna dricka hans favoritvodka, det kvittar dem faktiskt lika… Så när allt kommer omkring, Berlusconi eller Putin – det kvittar lika. Jag är glad att de satte upp pjäsen i Moskva, även om de inte fick spela den. Den verkar så bra, så jag hoppas fortfarande på att få se den. Jag förstår ju inte italienska, men nu kan man kanske hoppas att Teatr.doc kan komma hit och gästspela på ryska?

Annonser

Read Full Post »

Tommahemmet-300x300

Det första jag gjorde när jag kom till bokmässan förra helgen var att springa bort till Ruin Förlags monter och fråga:

”Har den kommit, har ni den?”

Och där låg den, den vackraste lilla bok jag någonsin sett ”Det tomma hemmet” av Lidia Tjukovskaja (Rysk boktitel: ”Sofija Petrovna”). Äntligen i nytryck på svenska. Jag brukar bara läsa böcker en gång, men den har jag läst säkert tio gånger, jag kan den nästan utantill.

Det är en enkel, vardagsnära skildring av en kvinnas liv i Sankt Petersburg 1937, under den stora terrorn. Det är inga fasansfulla skildringar av livet i läger eller politiska intriger. Det är en berättelse om knappa två år av  Sofija Petrovnas liv – arbete, familj, vänner, skvaller – och om hur hon länge inte inser att samhället omkring henne bygger på mord och lögn. Och om hur skräcken och maktlösheten inför hela världens vansinne sakta utplånar henne.

Boken skrevs 1942. Att publicera boken 1942, under Stalin, skulle ha varit livsfarligt. Lidia Tjukovskjas make blev avrättad 1937 och boken är till stor del självbiografisk. Manuset låg gömt i byrålådor och berättelsen publicerades första gången på sextiotalet i väst – och nu i efterhand kanske vi inte inser det, men även på sextiotalet kunde Tjukovskaja inte vara säker på att hon inte skulle få betala med sitt liv. Under det så kallade ”tövädret” efter Stalins död levde kulturlivet upp, men de konstnärer och författare som vågade tänja gränser, som vågade försöka beskriva sin omvärld så som de verkligen såg den, hade i själva verket ingen möjlighet att bedöma hur stora risker de tog. De hade inga garantier.

I Ryssland kunde boken publiceras först under Gorbatjovs glasnost på åttiotalet. Vi kan läsa den här berättelsen nu, tack vare de modiga människor som gömde och bevarade  berättelsen för sin samtid och för eftervärlden. För oss. För deras skull (och för alla de berättelser som är för evigt förlorade) känns det lite grann som om det är vår skyldighet att läsa…

Osystematiska studier av omvärlden: Oliktänkandets historia, Osystematiska studier av omvärlden (vad vi väljer att minnas)

Ruin förlag: Det tomma hemmet

Read Full Post »

Bakom lucka tio kommer ännu en låt av Vasia Oblomov. Detta är en ironisk hyllning till Vladimir Putin, typ: Vi ser dig varje dag på teve och vi gillar dig, det var djävligt coolt när du släckte skogsbränder, och förresten så borde du vara med i idoljuryn också, du är så himla klok.

och här är en sång om hur illa folket har uppfört sig på sistone, vilken otur makthavarna haft, med ett folk som inte respekterar deras åsikter och som inte låter sig avsättas. Folket alltså, som bara tänker på sig själv och inte låter sig avsättas.

Read Full Post »

Essä, Transsibiriska järnvägen, 2011

Oliktänkandets historia

Tjitinskij oblast. Av romanen  Stäppgudarna lärde jag mig att stäppen inte nödvändigtvis är platt.
Tjitinskij oblast. Av romanen Stäppgudarna lärde jag mig att stäppen inte nödvändigtvis är platt.

Vi åker förbi staden Tjita och jag kommer att tänka på den påhittade byn Razguljajevka som skall ligga i närheten. Jag önskar att den fanns i verkligheten, så att jag kunde åka dit. I romanen Stäppgudarna från 2009 har Andrej Gelasimov inte bara hittat på personer och miljöer, utan även ortens historia, ända tillbaka till tiotalet, en bilaga för den som vill veta mer. Själva berättelsen utspelar sig 1946, när kriget är över, men armén är inte demobiliserad och lägret med de japanska krigsfångarna är kvar. Befolkningen försörjer sig på att smuggla sprit över floden till Kina. Jag har fäst mig vid huvudpersonen – den klene, men envise, lille Petka.

Ibland kan man lära sig viktigare saker av påhittade historier än av vetenskapliga försök att objektivt beskriva händelser och personer. Fiktionen är liksom närmare verkligheten, just för att den inte är vetenskaplig, utan personlig. Men det kanske är självklart, förresten – om skönlitteraturen vore obetydlig, skulle den inte censureras.

(mer…)

Read Full Post »

Detta är andra halvan av Alexandra Garmazjapovas artikel om den så kallade Madonnarättegången. Första delen av artikeln läser du här.

(mer…)

Read Full Post »

”Putin tänder revolutionens eldar”. (Innehåller en referens till en av Osip Mandelsjtams dikt om Stalin!).

СЛОВА СИНГЛА ДЛЯ ПРИГОВОРА ГРУППЫ PUSSY RIOT – ”ПУТИН ЗАЖИГАЕТ КОСТРЫ”:

Государство в тюрьме сильнее времени
Чем больше арестов – тем больше счастья
А каждый арест – с любовью к сексисту
Качнувшему щеки, как грудь и живот

Но нас нельзя закупорить в ящик
Свергай чекистов лучше и чаще

Путин зажигает костры революций
Ему скучно и страшно с людьми в тишине
Что ни казнь у него – то гнилая рябина,
Что ни срок в много лет – то предмет для поллюций

Припев.
Страна идет, страна идет на улицы с дерзостью
Страна идет, страна идет прощаться с режимом,
Страна идет, страна идет феминистским клином
А Путин идет, Путин идет, прощаться скотом

Арестуй по 6 мая весь город
7 лет нам мало, дай 18
Запрети кричать, клеветать и гулять,
Возьми себе в жены батьку Лукашенка

Припев 2 раза.

Read Full Post »

Jag fick en bok med Uladzimir Njakljaeus dikter! Och då hittade jag dikten ”Kosmos”, som jag för ungefär ett år sedan försökte tolka till svenska. Jag översatte då från en rysk översättning, och det är ju egentligen inte så bra när orginalet är på belarusiska. Men jag tyckte innehållet var så fint att jag ville översätta ändå. Dikten handlar om – tror jag – att människan även i de allra värsta situationen av hopplöshet och förtryck, inte slutar hoppas. Nu har jag alltså det belarusiska orginalet!

Jag förstår inte belarusiska så bra, men jag ser tydligt att jag måste göra om tolkningen… Och att takt och melodi hade gått förlorat redan i den ryska översättningen. Så det är bara för mig att sätta igång och översätta den en gång till. Det är ett roligt sätt att lära sig språk på – istället för att läsa syntetiska texter i textböcker om folk som går till skolan och går till affären och äter middag…

Read Full Post »

Older Posts »