Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Humor’ Category

Den här låten framförd av Sergej Sjnurov från filmen ”Valdagen” bara MÅSTE man ha med i en julkalender på temat rysk politisk musik… Refrängen, om att det inte är någon idé att rösta eftersom alla kandidater ändå är bögar, är bevingade ord. (Det är svårt att förklara, men texten är inte direkt kränkande mot homosexuella. Pidor, det är ett ord för bög, som verkligen betyder bög, men det kan ändå användas som skällsord helt utan koppling till sexuell läggning. Jag har till och med hört det användas så av folka som själva är homosexuella. Men jag skulle förstås aldrig använda det själv, det känns liksom inte helt ok…)

Сижу, не пью уже с утра,
На завтра будут выбора,
Я должен быть предельно трезв,
Чтобы в графу поставить крест.
Эй, пойдет голосование!

Дружок принес в кармане грамм,
А я готовлюсь к выборам,
Не буду нюхать нихера,
Чтоб не сорвались выбора.
Эй, растет правосознание

И вот настал великий день,
Мне дали в руки бюллетень.
Беру и ставлю крестик – эх,
Я голосую против всех.

Эй, с козлами не играю!
Эй, я вас не выбираю!
Эй, идет голосование!
Выборы, выборы, кандидаты – пид*ры!!!

Read Full Post »

Groteskos låt ”Det är bögarnas fel” har kanske inspirerat denna låt om Vitalij Milonov – fullmäktigeledamoten i Sankt Petersburg som drivit igenom lagen mot ”bögpropaganda” och kritiserat Madonna och Lady Gaga. Enligt låtskrivarna är det bögarnas fel att bygget av den nya stadion är fyra år försenat, att barnen är sjuka, att maten är dyr, att uteliggarna bajsar i trappuppgångarna och att folk inte längre läser Pusjkin.

Mitt favoritrim i sången är när de rimmar Vitalij (alltså Milonovs förnamn) med genitalij (genitalier)

”När de dansar nakna på Madonnas konsert och inte skyler sina genitalier

Då är det skönt att Leningrad har Vitalij!”

Låten innehåller förresten en referens till Army of Lovers’ Sexual revolution:

”Till och med i skolans aula sjungs det om karlasex!”

Det var en skolklass som hade sjungit den på alla hjärtans dag framför en regnbågsflagga (videon har 29 000 träffar på youtube nu – och det är inte för att de sjunger bra… ) och när Vitalij Milonov hittade videon på nätet så kontaktade han åklagarmyndigheten.

En liten slinga från Sexual revolution hörs förresten i slutet av sången.

(mer…)

Read Full Post »

Den 22 november hölls en rättegång mot de bolag som arrangerade Madonnas konsert i Sankt Petersburg i somras. Nio käranden hoppades att den nyinförda censurlagen om homopropaganda skulle göra dem till miljonärer (Världen är liten, en av de kärande var min gamla bekant Marianna Skvortsova, som jag skrivit om både här i bloggen och i min bok). De lämnade dock domstolen med tomma fickor, en saftig skuld för rättegångskostnaderna och en uppmaning från domare Barkovskij att läsa Europakonventionen.

Jag älskar domare Barkovskij.

Här kan du läsa journalisten Alexandra Garmazjapovas reportage från rättssalen. Detta drama, med tvära kast och osammanhängande utläggningar liknar mest ett pjäsmanus i bästa Bulgakovstil. Och vad tänkte domaren på när han valde att uppskatta rättegångskostnaderna till en summa som avslutas med symboliska talet 666?

 

Även publicerad i Frivärld Magasin.

Hela artikeln som PDF: Hur skiljer man en full matros från en bög?

Tidigare blogginlägg: Del 1, Del 2

 

Read Full Post »

Detta är andra halvan av Alexandra Garmazjapovas artikel om den så kallade Madonnarättegången. Första delen av artikeln läser du här.

(mer…)

Read Full Post »

När jag letade efter filmen ”Lenin i oktober”, från 1937 hittade jag först en massa parodier på Lenin i stället. Det var kul. Och det fick svenska samtida debattörers abstrakta analyserande av Lenins roll i den socialdemokratiska idétraditionen att framstå som än mer skrattretande.

Det finns ett humorprogram i på kanalen TNT, som kanske närmast går att jämföra med Grotesko och i den finns en alkoholiserad tjuvaktig säkerhetsvakt – Borodatj (ett efternamn som betyder ungefär ”den skäggige”) – som återkommer i avsnitt efter avsnitt. Han filmas i polisförhör och det slutar alltid med att han säger ”Ja, men grattis då, killar, ni har klarat upp brottet” och ber om förlåtelse och förståelse. Och det är lika roligt varje gång… Han spelas av en av Rysslands mest kända komiker, så Borodatj är en karaktär man känner igen.

Men i den här sketchen är det den skäggige Lenin som ber om förlåtelse och förståelse… 🙂

”Ja, det var jag som störtade den tillfälliga regeringen, grattis då killar, revolutionen är avslöjad.” Han anser dock att hans alibi för avrättningen av tsarfamiljen är vattentätt.

Fast i verkligheten bad han ju aldrig om ursäkt, förstås.

Read Full Post »

Jag är så fruktansvärt trött på gnäll om att länder ger poäng till sina grannländer. Varenda år samma gnäll, samma självgoda skrockande och antydningar om att det liksom är lite korrupt.

Jag fattar inte varför. Vad är problemet? Det gör väl inget?

”Folk bara röstar på sina grannar” säger de.

Gör de verkligen det? Jag börjar faktiskt misstänka att de som gnäller är dåliga på att räkna…. Det kanske till och med finns de som tror att den som fick 12 poäng fick tolv gånger fler röster än den som fick 1 poäng?

Jag är inte matematiker, men röstningssystemet är inte så särskilt komplicerat att förstå sig på. Det är alltså 42 länder som skall fördela 58 poäng var på 26 bidrag. Men poängen fördelas inte proportionerligt utan efter en skala på 1-12 (nio och elva borttaget). Alltså kan telefonröstningsresultatet i till exempel Nangilima se ut så här:

NANGILIMAS TELEFONRÖSTER:

% av rösterna Poäng
Narnia 7,5 12
Hejahejaland 7,3 10
Nangiala 7,2 8
Kievryssland 6 7
Preussen 6 6
Långtbortistan 6 5
Indokina 6 4
Götaland 6 3
Svealand 6 2
Österbotten 6 1
Nangilima ——————- 0
Oceanien 6 0
Inkariket 6 0
Albion 5 0
Novgorod 4 0
Moskvastaten 3 0
Legoland 2 0
Skara sommarland 2 0
Disneyland 1 0
Kristiania 1 0
Uzjupis 1 0
Okupajajbaj 1 0
Pariskommunen 1 0
S:t Helena 1 0
Färöarna 1 0
Norge 1 0
Summa; 100 58

Det är alltså fullkomligt möjligt att 92,5% av befolkningen INTE röstat på kompissagolandet Narnia, ändå får Narnia med 7,5 procent av rösterna tolv poäng, medan Oceanien med 6 procent av rösterna fick noll. Detta är när man bara tittar på telefonrösterna, såklart, sedan tillkommer ju juryrösterna, men hur det systemet är utformat har jag inte orkat sätta mig in i (om de delar ut poäng eller röster, så att säga). Det är kanske tack vare juryn som grannländerna inte alltid får både åttan, tian och tolvan, och det är väl bra i och för sig, blir lite mer spännande så.

Alltså – det räcker med en ganska liten minoritet i ett land för att ”kompisröster” skall avgöra vem som får tolvan av telefonröstarna.

Dessutom – det är inte nödvändigtvis korrupt att rösta på sina grannar! Man röstar ju på det man tycker är bra och närliggande länder har liknande musikkultur. Ibland är det artister som är mycket kända i en annan region och som vi i Sverige inte känner till, och då röstar folk på dem för att de faktiskt tycker de är bra, för att sångaren faktiskt har en stor grupp fans i grannlandet. Då tycker jag att det är direkt inskränkt att, när man ser artisten för första gången och i tre ynka minuter, sucka när tolvorna trillar in från grannländer och tänka ”han var ju inge bra, bosnierna röstar på honom bara för att det är Serbien”. Serben sjöng väl helt ok? Och de gillar den artisten, så det är väl helt naturligt att han är den som får flest poäng?

Man kan tycka att röstningssystemet är dumt i Eurovision och att de borde gå över till att fördela rösterna proportionernligt (som vi numera gör i den svenska melodifestivalen). Det skulle jag tycka om jag var till exempel Tooji från Norge… Men jag vet inte om det är nödvändigt, jag tycker väl att det funkar ok på det här sättet också – det är ju bara underhållning, inget presidentval!

Och om en låt är riktigt överlägset bra, så vinner den för det mesta ändå. Det är väl det som är viktigast?

Erik i ryska Karelen: Så sjunger de ryska gummorna

Read Full Post »

Jag rekommenderar verkligen artikeln i dagens DN av Stefan Hedlund om den krackelerande bilden av Putin. Eftersom jag inte har något att tillägga eller kritisera, så tänkte jag att jag kunde illustrera hans poänger med några roliga Youtube-videor. Nej, det är inte långsökt, det är i högsta grad relevant, jag lovar!

Den här videon, som sammanfattar de senaste 12 åren på 2 minuter, har nästan tre miljoner tittare på Youtube (men alla är ju inte ryska tittare). Det finns många detaljer i den, så man måste titta några gånger för att uppfatta allt. På en banderoll i bakgrunden står Putins klan – Rysslands seger vilket anspelar på Putins valslogan Putins plan – Rysslands seger och det illusterar just det som Stefan Hedlund skriver om att det finns en elit som först och främst vill berika sig själva.

(mer…)

Read Full Post »

Older Posts »