Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Ibland gör riktiga tidningar det som jag försöker göra här på bloggen: återger vad som skrivs i ryska sociala medier om politik. I DN idag publiceras Arkadij Babtjenkos Facebookstatus, översatt av Ola Wallin.

Välkomna till Ryssland, kära krimbor!

Roligt att se er. Och tillåt oss att redan nu gratulera till den sista folkomröstningen i era liv. Fler ”viljeyttringar” blir det nämligen inte. Ni kommer helt enkelt inte att få välja igen – aldrig och ingenting. Aldrig och ingenting. Inte ens färgen på gränserna till er egen bakgård. Lägg genast det på minnet.

För det andra kan ni säga adjö till er television. Hej då direktsändningar, pratshower och debattprogram. Läs mer

Läs Arkadij Babtjenkos bok, Erzats förlag ”Krigets färger

Lindrig huliganism: Twitterkrig!

Twitterkrig!

I mitt twitterflöde pågår ett informationskrig. Den vedervärdige Maksim Misjtjenko från Putins parti Enade Ryssland (han som, varandes Dumaledamot, skämtade om att förgifta demonstranterna som häktats efter protesterna mot valfusket 2011)retweetar glada tweets från folk på Krim som röstat för att Krim ska bli ett ryskt federationssubjekt (klicka för att se tweet) och bilder på barn som dödades av nazisterna 1939 (klicka för att se tweet).

Budskapet är glasklart: de ukrainska fascisterna i Kiev kommer mörda era barn. Alla ukrainska tevekanaler är sedan en vecka nedstängda på Krim, och de lokala och ryska kanalerna pumpar ut information om att valet står mellan det fascistiska väst och det demokratiska Ryssland. 1965609_10203463839940450_1821030753_o

Bild ur Ilja Varlamovs blogg

I detta sammanhang påpekar andra ryssar (mina vänner Vitalij och Dima) att det är underligt, i så fall, att Krims myndigheter har bjudit in övervakare från Front national, Lega Nord och Jobbik. Det är alltså fascister från väst som skall övervaka folkomröstningen som skall rädda Krim från fascister från väst…?

vitalij

Rysslands kulturminister är också aktiv på Twitter. Han twittrar om att Rysslands kulturelit stödjer Rysslands politik gentemot Ukraina. Nyligen publicerades ett öppet brev på regeringens hemsida med 500 underskrifter (varav en person faktiskt dog för ett halvår sedan, och en skådespelerska säger att hon aldrig blev tillfrågad och skulle sagt nej om hon blivit det) till stöd för presidentens politik gentemot Ukraina och Krim (Kalle Kniivilä skriver utförligt om detta här). Ett öppet brev från den ryska intelligentsian med motsatt innehåll publicerades strax därefter: Mot krig, mot Rysslands självisolering och mot återupprättandet av  totalitarismen.

Det är detta den ryska debatten handlar om just nu: För eller emot regeringens politik? Behöver krimborna räddas från den nya ukrainska regeringen antiryska politik eller inte?

Naturligtvis vill ingen ha krig, båda sidor ser sig som de som vill ha fred. Och det tycks mig som om de som stödjer ryska regeringens politik, verkligen på riktigt tror att invånarna i västra och centrala Ukraina kommer kasta sig över Krim, plundra och mörda och skära ut tungan på dem som talar ryska, om inte ryska armén kommer till deras försvar. Den ryska regeringens propaganda om fascisterna i Kiev är otroligt effektiv.

Jag är djupt imponerad av dem som i denna situation kan hålla huvudet kallt. Som till exempel de över femtio tusen som demonstrerade mot regeringens ukrainapolitik i Moskva i lördags (fast enligt rysk officiell historieskrivning var de bara 3000, döm själva av den här bilden). Jag kan i detta sammanhang inte låta bli att dela med mig av ett foto som en av ukrainare la upp på instagram:

nata original

Instagrammaren nata_original driver med hur demonstrationerna framställs i statlig media. Ovanför första bilden, som föreställer de som demonstrerar mot Putins politik står det: ”Unga fascister, köpta av Väst”. Ovanför den andra bilden, som föreställer en av de manifestationer som hölls för Putins politik och för att Ryssland skall återerövra den heliga marken i Krim, typ, står det: ”En spontan antifascistisk manifestation till stöd för Krims självförsvar”.  Under båda bilderna står det : ”Inga kommentarer”. (Vill du se mer bilder från demonstrationerna gå in på bloggaren Ilja Varlamovs Livejournal. Bilderna 1-16 är till stöd för ryska regeringen, resten är från demonstrationen mot ryska regeringen.)

Den som vinner det här informationskriget vinner kampen om Krim. Rysslands propagandaapparat är ett större hot mot Ukrainas framtid än Rysslands armé. Uttrycket ”Vinnaren skriver historien” är lika sant baklänges: ”Den som skriver historien vinner”.

Kulorna viner kring öronen i detta informationskrig och det är svårt att flyga ovanför och försöka ge en översiktlig, heltäckande bild av vad som händer. Det handlar om eld och moteld –  det vill säga bild och motbild. Visst behövs det de som försöker (ibland går det bra, ibland går det mindre bra), men vi andra kan inte göra annat än att försöka lyfta upp den del av verkligheten vi tycker är viktig, och inte skrämmas i onödan och inte ljuga…

Patrik Kronqvist, Expressen: Så lurar Putin västmedierna

Alex Voronov, Eskilstuna kuriren: Putin städar upp

Robert Hannah, kandidat till Europaparlamentet (FP), skriver på SvD idag om visumfrihet för ryska medborgare. Och nu råder det ingen tvekan längre – jag har mycket bra att välja mellan, men min röst går till Robert!

Det finns många problem med visumförhandlingarna mellan Ryssland och EU:
– Det bygger på ömsesidighet, vilket i sin tur bygger på antagandet att ryska staten VILL förenkla för ryssar att resa till EU och att EU drivs av intresset att EU-medborgare ska resa fritt till Ryssland. I själva verket är den ryska statens engagemang i frågan bristande.
– Ryssland är oärlig i förhandlingarna: den ena handen går med på visumlättnader, medan den andra inför krav och regler som i praktiken gör det svårare för EU-medborgare att besöka Ryssland. För att ta ett konkret exempel: Ksenia som skriver artikeln tillsammans med Robert jobbar för en miljöorganisation som också har en avdelning i Norge (som ju tillhör Schengen, trots att de inte tillhör EU). Det är betydligt enklare för norrmännen att bjuda in Ksenia till Norge än för Ksenia att bjuda in sina norska kollegor.

Men ryska folket vill kunna resa till EU. Vid sidan av Turkiet är EU-länderna ryssarnas främsta semestermål. Den dag det blir visumlättnader, varför ska man då låta Putin framställa det som att det är han som förhandlat det till sig? Varför ska han få ”cred”, när han i själva verket varit en bromskloss?

Visa ryssarna att det inte är EU som bygger murar! Om visumfrihet är ett för stort steg så finns det en rad saker EU kan göra enkelt med små förändringar i regelverket: till exempel kan ryssar som haft ett visum innan och följt reglerna få ett visum som gäller för resten av passets giltighet. Det skulle i praktiken bli mycket likt visumfrihet för de som regelbundet besöker Sverige.

Jag hoppas att detta blir en av valfrågorna i EP-valet. Det är en fråga EU har kompetens i, det är genomförbart. Det pratas så mycket om att EU ska ”markera”här och där mot Ryssland. Det är säkert viktigt, men här har man chansen att göra något konkret för att öka de ryska medborgarnas frihet – ta den!

Mer om visum i den här bloggen: EU:s många ansikten, Fattiga tyska ambassaden i Moskva,

aaaaa

För tre dagar sedan dog Boris Pavlovitj Pustyntsev, en stor människorättskämpe. Jag träffade honom enda och första gången i somras. Då var han fortfarande aktiv och samordnade en överklagan till Europadomstolen från ryska NGO:s som drabbats av de nya lagar som inskränker föreningsfriheten och yttrandefriheten.

Han var en av de modiga sju som gick ut på Röda torget och protesterade mot den sovjetiska invasionen av Tjeckoslovakien under devisen ”För vår och er frihet”. Det är en formulering som används av de som idag protesterar mot invasionen av Ukraina. Man kan tycka att det känns hopplöst, som om historien upprepar sig. Men nej, så är det inte. Tjeckoslovakien är i dag två självständiga och demokratiska länder. Boris Pavlovitj Pustyntsev var en segrare. Må han vila i frid.

20140307-132005.jpg

Min vän Alexandra Garmazhapova skriver på facebook:

För två år sedan var det val av Putin för en tredje förbannad mandatperiod. Jag satt hela natten i vallokal 604. Vid klockan fem på morgonen hade Putin 55%  (med en hel del fuffens). Då kastade de med hjälp av polisen ut alla valförättare som företrädde oppositionen. Det var bara de lojala kvar. Jag, som var där i min egenskap av journalist, fick inte ens titta på protokollet, de sa bara ”runt 55%”. Och någon kopieringsmaskin fanns inte att få tag på. (Ordföranden för valkommissionen var Zjirnov, samme Zjirnov som under lokalvalen försökte sticka och ta valsedlarna med sig. Men ok, det hör inte hit.)

I vilket fall som helst, på morgonen gick jag in och kollade siffrorna i valmyndighetens system och då såg jag att Putin fått 83% i vallokalen.

OCH NU SITTER PUTIN OCH HÄVER UR SIG SAKER OM DEN UKRAINSKA LEDNINGENS BRIST PÅ LEGITIMITET? Vem skriker ”ta fast tjuven!” med högst röst?

alex

Den ryska sångerskan Zemfira har tagit bort allt material på sin hemsida och ersatt det med en länk till en sång på ukrainska av den ukrainska gruppen Okean Elzy. ”Вiдпусти”.  zemfira.ru

Namnlöst

 

Mer med Zemfira i den här bloggen.

I torsdags kom en grupp på tretton ryssar till Sverige som jag tolkar för under en konferens. I fredags tog vi en paus och gick för att delta i manifestationen vid riksdagen till minne av de som dött på Majdan. Jag hade en ukrainsk flagga och en Euromajdanflagga med mig i väskan. Sasja och Irina, Nikolaj och Liudmila fick dem av mig och gick glatt och viftade med dem på Drottninggatan på väg till manifestationen. ”Blir vi inte gripna nu för olaga demonstation?” skämtade Irina. ”Det skulle vi nog bli i Moskva”. Jurij köpte två små ryska flaggor i en presentbutik. Vi trodde inte att de skulle bli krig nästa dag, vi trodde inte det.

1012416_10152647174558012_1965079656_n

Ruslana talade om Ukrainas självständighet och sjöng nationalsången, och våra små ryska flaggor vajade i takt. ”Det handlar inte om nationalism”, sa Ruslana. ”Nu skall vi läsa upp namnen på de som dött på Majdan, och jag ber om en stunds tystnad. Det är ukrainska, ryska, georgiska namn och de kämpade för frihet och demokrati. De är våra hjältar, några av dem var beredda att dö för Ukrainas sak – några var inte det.”

Irina kramade om svensk-ukrainska Vira när jag presenterade dem för varandra, hon pekade på de ryska flaggan och sa: ”Vi är ryssar men vi är för er sak, spring Ukraina, spring!”. På vägen tillbaka berättade Liudmila att hon lyckats prata med Ruslana och ta en bild tillsamman med henne. Det var tydligen någon svensk som tittat misstänksamt på de ryska flaggorna, men de ukrainska arrangörerna de pratade med var  glada att de var där. En ukrainare berättade att en rysk turist hade förolämpat dem och spottat åt dem, ”Men jag vet ju att det finns sådana som ni, som förstår, tack för att ni kom.” Sasja spelade in hela Ruslanas tal och sa att han skulle visa det för bekanta där hemma som har gått på statsteves propaganda om att folket på Majdan är fascister, terrorister och kriminella.

Manifestationen handlade om de som dött på Majdan, men också om att Majdan hade segrat över Janukovytj, en utveckling som många bedömde som omöjlig för bara några månader sedan. Vi var upprymda när vi gick därifrån. ”Än är det inte över”, sa Ruslana, ”Det här är bara en delseger, och situationen är svår och farlig.” Men vi trodde inte att det skulle bli krig nästa dag, vi trodde inte det.

Igår, på lördagen den 1 mars, när konferensen avslutades hade det ryska överhuset gett Putin mandat att förstärka tupparna på Krim (Vi tittade på rysk teve på kafferasten och det var direktsändning från plenisalen). Den holländske föreläsaren hade avslutat sitt utbildningspass och Irina grep tag i hans arm när han skulle gå ut genom dörren: ”Du måste berätta för folk i Holland att det inte är alla ryssar som vill ha krig”, sa hon. Jag såg på henne att hon hörde hur banalt och självklart det lät. Det är klart att inte alla ryssar vill ha krig, men hon var ändå tvungen att säga det.

Säkerhetspolitiska reflektioner: Rysk intervention i Ukraina del 4

http://www.demo.se, Mi Lennhag om Östeuropa: Mi i TV4 om Janukovytj presskonferens

Glasnost.se: Ukrainarna vill inte bo på någons bakgård