Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Stalin’ Category

Sommaren 2010 deltog jag i ett ungdomsläger i staden Dobrjanka en bit utanför Perm. Vi gjorde bland annat en utflykt till Museet ”Perm 36”. Museet drevs av organisationen Memorial med stora volontära insatser, bland annat sköttes röjning och underhåll till stor del av ungdomar som var där på sommarläger. Ett år senare gjorde jag ett uppehåll i Perm på min resa längs transsibiriska järnvägen, och besökte Memorial igen (LäsPerm – det finns en sanning att minnas).

Hyllingssång till Stalin på ett plank i lägret Perm 36.

Hyllingssång till Stalin på ett plank i lägret Perm 36. Foto Amanda Lövkvist 2010

När Putin återkom till makten 2012 var Memorial en av de organisationer som blev utsatta för förföljelser från myndigheternas sida. Idag läste jag att museet är hotat och har utsatts för en smutskastningskampanj i statlig teve. Under rubriken The Kremlin Is Trying To Erase Memories Of The Gulag skriver Ola Cichowlas i tidningen New Republic:

”Today, during Putin’s aggressive Ukraine campaign, a museum documenting the Kremlin’s attack on dissent sits uncomfortably with the authoritieswho threaten to shut the museum’s doors to the public. 

This month, the Russian state television network NTV aired a documentaryaimed at discrediting the museum as a pro-fascist, American-funded institution. “The aim of Perm 36,” the narrator intoned, “is to teach children that Ukrainian fascists are not as bad as history textbooks portray them, whilst their grandchildren cause genocide in eastern Ukraine.”

The film accused Memorial of taking money directly from the U.S. State Departmentwhich was also, according to the film, funding Kiev’s Maidan Revolution. An Orthodox priest told viewers that “such people have no motherland, as they are prepared to betray [it] at any moment.”

Rather than interview former political prisoners, NTV focused on the former guards of the labor camp. “I was there when they released the so-called dissidents,” said a frail one-time guard. “They were all spies and they all went to the West.”

Jag passar på att dela med mig av min intervju med Aleksandr Kalich, en av de drivande personerna bakom Memorial och Museet Perm 36, som jag intervjuade när jag var där andra gången. Han berättar om hur han själv fick upp ögonen för att han levde i en totalitär stat och om sina planer på att grunda ett museum till. Han sa att han var lycklig nu, när han kunde ägna sig åt det han ville och inte behövde tiga och ljuga som under Sovjettiden.

———

Utdrag ur resedagboken ”Osystematiska studier av omvärlden” (se fler inlägg).

Jag är lycklig nu – Intervju med Aleksander Kalich i Perm

5 maj 2011. Perm. Katja har ordnat så att jag får träffa Alexander Kalich, grundaren av organisationen Memorial. Jag berättar att jag försöker skriva ett reportage om nittonhundratalet och han skämtar:

– Jag själv är nästan ett sekel, jag är 70 år gammal.

Vi går in på Alexanders kontor och han visar mig några ritningar som ligger på bordet – det är hans dröm om att bygga om ett av stadens gamla häkten till museum. Jag frågar hur det kommer sig att han började intressera sig för historien. Det började med att han ordnade diskussionskvällar på universitetet på sextiotalet. Han startade en studiecirkel om vad som hänt under tjugo- och trettiotalen. Åren 1936 till 1938 kallas den stora terrorns år. Särskilt årtalet 1937 är synonymt med terror. Personer på alla nivåer och områden fördes bort och avrättades i jakten på förmodade fiender till staten. Det utvecklades till en häxjakt, som resulterade i mer än en halv miljon blev mördade och många miljoner sattes i läger. Detta möjliggjordes bland annat genom att NKVD erhöll stora befogenheter att gripa, åtala, döma och avrätta vad som kallades ”folkets fiender”.  En stor del av memorials arbete går ut på att samla in personliga berättelser och informera om den stora terrorn.

Det  är inte så att folk idag inte känner till 1937. Årtalet är synonymt med  terror. ”Det är ju trots allt inte 1937” kan man säga, när man tycker att någon är alldeles för orolig för eventuella konsekvenser av att ta politisk ställning eller kritisera makthavarna. Men att dokumentera vad som hände är ett viktigt arbete, under så många år talades det så tyst om det. Hos många av dem som genomgått lägren eller förlorat närstående satt skräcken länge kvar, trots avstaliniseringen. Att sökandet efter sanningen i sig var att utmana systemet insåg inte Aleksander då han startade sin studiecirkel och han såg sig inte som dissident till en början.

(mer…)

Annonser

Read Full Post »

Nedan ett utdrag ur min blogg om Sovjetunionens historia, Osystematiska studier av omvärlden, som utgår från den reportageresa jag gjorde 2011. Det här är en artikel från tidslinjen 🙂

1941 Sovjet dras in i andra världskriget (22 juni)

Ryssland drogs inte in i andra världskriget från början, eftersom Stalin och Hitler hade slutit en icke-angreppspakt (Läs om Molotov-Ribbentrop-pakten). Därför var Stalin fullkomligt oförberedd när Tyskland anföll den 22 juni 1941. Armén var oförberedd och en stor del av de kunnigaste generalerna och officerarna hade mördats under den stora terrorn. Detta fatala misstag, som gjorde att Tyskarna kunde lägga en stor del av det Europeiska Ryssland under sig på bara några veckor, glöms nästan alltid bort när man talar om Stalin idag, på ett häpnadsväckande sätt. Ett vanligt påstående om Stalin lyder ungefär så här: ”Ja, han var ju diktator och det var många oskyldiga som blev mördade, men det var ju hans militära geni som gjorde att vi vann kriget.

Stalin var en hänsynslös härskare, med obegränsad tillgång till kanonmat – med ett annat ledarskap hade Ryssland troligen vunnit kriget både snabbare och med färre offer. Det är en svindlande tanke hur vår värld hade sett ut idag om Ryssland redan 1939 gått in i kriget – massmordet på Europas judiska befolkning hade stoppats (eller hade det inte det?) och USA kanske aldrig skulle ha ingripit i kriget. Eller skulle USA ingripit ändå, senare, för att stoppa en sovjetisk expansion västerut? Kanske hade avkolonialiseringen och bildandet av FN fått en helt annan vändning. Det går inte att säga om världen skulle varit bättre eller sämre.

Det kan tyckas meningslöst att ägna sig åt sådan kontrafaktisk historieskrivning, men man bör ändå ställa sig frågan när det gäller just Stalins roll: Kan man verkligen skriva upp segern i andra världskriget på Stalins förtjänstkonto och kvitta det mot hans brott? Det tycker inte jag. Hans handlingar måste bedömas efter den verklighet de utfördes i och vilka alternativ som fanns.

Läs även: Leningrads belägring, Rör inte historien!

…och apropå kontrafaktisk historieskrivning, läs om mannen som räddade världen, Vasilij Archipov.

Read Full Post »

23 april 2011. Sankt Petersburg, Museet för politisk historia. Det var nära att Zjenja och jag gick förbi utställningen om dödsstraffet, men i korridoren kom en salsvakt fram till oss. ”Flickor, ni måste se vår tillfälliga utställning om dödsstraffet!

Hon visade bestämt vägen och nästan föste in oss i rummet. Hon sa stolt att det var ett nytt koncept och att konstnärer från olika länder deltagit i utformningen.

Det är en ganska stor sal vi kommer in i, som ett klassrum ungefär. Precis vid ingången får man rösta, man lägger i en vit lapp om man är mot dödsstraffet och en svart om man är för. Zjenja släpper ner sin vita lapp med en liten bestämd snärt med handleden. Salsvakten står och pratar med några besökare, hon pekar på ett videoverk, och berättar att i Kina skickas räkningar till de anhöriga efter att någon avrättats. ”Och det är inte medeltiden vi talar om, det är nu!”.

Zjenja visar mig en monter. Den första kvinnan som avrättades för ett politiskt brott, står det. Det är terroristen Sofija Perovskaja, från terrororganisationen Folkviljan, som deltog i mordet på Alexander II år 1881. Alexander den II hade tillnamnet ”Befriaren” eftersom han avskaffade livegenskapen. Han blev mördad genom att en bomb slängdes på hans kortege. På platsen där han mördades byggdes sedan ”kyrkan på blodet”.

”Jag tycker att det var synd att de mördade Alexander II.” säger Zjenja allvarligt, ”Han höll på att skriva en konstitution, att införa konstitutionell monarki, de skulle diskutera första utkastet bara några dagar senare, men så blev han mördad och då blev såklart alla reformer inställda.”

Alexander III, som efterträdde sin far, var mer reaktionär. Han svarade på den ökande terrorismen med att stanna upp reformerna. Nikolaj II fortsatte den politiken. Efter 1905 års revolution började dödstraffet att tillämpas oftare för terroristbrott och förräderi. Man kallade till och med den galge som användes för ”Stolypins slips”, efter statsministern Pjotr Stolypin. Läs mer

Read Full Post »

Den 2 februari är det sjuttio år sedan slaget vid Stalingrad. Om ni befinner er i Sankt Petersburg kan ni då råka få se en sådan här buss. Det är Kommunistpartiet, den underliga organisationen ”Rysslands medborgares fackförbund” (ja, samma galningar som stämde Madonna, då för att deras kristna värderingar kränkts) samt den för mig hittills okända, men troligen ännu underligare organisationen ”Folkommissariatet för historisk tillförlitlighet” som har avtalat med de privata bussbolagen.

Källa: Fontanka.ru

20130131-224653.jpg

Read Full Post »

Den 22 november hölls en rättegång mot de bolag som arrangerade Madonnas konsert i Sankt Petersburg i somras. Nio käranden hoppades att den nyinförda censurlagen om homopropaganda skulle göra dem till miljonärer (Världen är liten, en av de kärande var min gamla bekant Marianna Skvortsova, som jag skrivit om både här i bloggen och i min bok). De lämnade dock domstolen med tomma fickor, en saftig skuld för rättegångskostnaderna och en uppmaning från domare Barkovskij att läsa Europakonventionen.

Jag älskar domare Barkovskij.

Här kan du läsa journalisten Alexandra Garmazjapovas reportage från rättssalen. Detta drama, med tvära kast och osammanhängande utläggningar liknar mest ett pjäsmanus i bästa Bulgakovstil. Och vad tänkte domaren på när han valde att uppskatta rättegångskostnaderna till en summa som avslutas med symboliska talet 666?

 

Även publicerad i Frivärld Magasin.

Hela artikeln som PDF: Hur skiljer man en full matros från en bög?

Tidigare blogginlägg: Del 1, Del 2

 

Read Full Post »

Detta är andra halvan av Alexandra Garmazjapovas artikel om den så kallade Madonnarättegången. Första delen av artikeln läser du här.

(mer…)

Read Full Post »

Nästa människa som citerar Lenin som om hans läror vore nån abstrakt filosofisk utveckling av marxismen får på käften. Asså, bildligt talat. Och det där konstiga leninmonumentet utanför moderna museet… vad är tanken, att man ska dyrka marken ha gick på? Nej, jag tycker vi gör en flashmob mot marken han gick på. Vem har hund?

Ngumil.jpgFörsöker plugga litteraturhistoria. Men faan, det går ju inte och läsa om den ryska silverålderns poeter, man börjar ju lipa var femte minut.

1921 года Николай был арестован по подозрению в участии в заговоре «Петроградской боевой организации В. Н. Таганцева». Несколько дней Михаил Лозинский и Николай Оцуп пытались выручить друга, но, несмотря на это, вскоре поэт был расстрелян. 24 августа вышло постановление Петроградской ГубЧК о расстреле участников «Таганцевского заговора» (всего 61 человек), опубликованное 1 сентября с указанием на то, что приговор уже приведён в исполнение. Дата, место расстрела и захоронения неизвестны.

Nikolaj Gumiljov – avrättad för deltagande i en monarkistisk konspiration, beslutet om avrättningen publicerades i efterhand. Ingen vet riktigt var han blev avrättad, ingen vet riktigt var han är begravd. Man har ställt ett minneskors vid floden Lubja.

Read Full Post »

Older Posts »