Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Mosaik’ Category

När jag bodde i Ryssland för många, många år sedan, jättelänge sedan, innan det fanns digitalkameror, brukade jag ta kort på teven. Det var ju mycket intressant på teven. Här till exempel, Dario Fo, i sin pjäs ”Berlusputin”, i ett reportage i teveprogrammet ”Namedni”. Namnlöst kopia 2

Idag läste jag i Novaja Gazeta att en rysk teater – ”Teater.doc” – som satt upp pjäsen blivit tvungna att stänga. Om jag minns rätt – det var som sagt länge sedan – så handlade pjäsen om att Berlusconi och Putin blev utsatta för ett terroristattentat i Italien. De blev skjutna i huvudet, båda två, och de italienska läkarna ställdes inför ett val: De kunde transplantera lite hjärna, från den ene till den andre och rädda livet på en av de två. De valde Berlusconi. Efter en tids konvalesence piggnar han till. Men sedan börjar han förändras. Han vill dricka vodka i stället för vin… Och han börjar dansa konstigt… och han kommer med förslag på helt orimliga lagar… men, förresten, de lagarna har ju Berlusconi redan försökt införa en gång, innan han blev skjuten i huvudet! Och ministrarna och näringslivstopparna som drack Berlusconis favoritvin, de kan lika gärna dricka hans favoritvodka, det kvittar dem faktiskt lika… Så när allt kommer omkring, Berlusconi eller Putin – det kvittar lika. Jag är glad att de satte upp pjäsen i Moskva, även om de inte fick spela den. Den verkar så bra, så jag hoppas fortfarande på att få se den. Jag förstår ju inte italienska, men nu kan man kanske hoppas att Teatr.doc kan komma hit och gästspela på ryska?

Annonser

Read Full Post »

Sommaren 2010 deltog jag i ett ungdomsläger i staden Dobrjanka en bit utanför Perm. Vi gjorde bland annat en utflykt till Museet ”Perm 36”. Museet drevs av organisationen Memorial med stora volontära insatser, bland annat sköttes röjning och underhåll till stor del av ungdomar som var där på sommarläger. Ett år senare gjorde jag ett uppehåll i Perm på min resa längs transsibiriska järnvägen, och besökte Memorial igen (LäsPerm – det finns en sanning att minnas).

Hyllingssång till Stalin på ett plank i lägret Perm 36.

Hyllingssång till Stalin på ett plank i lägret Perm 36. Foto Amanda Lövkvist 2010

När Putin återkom till makten 2012 var Memorial en av de organisationer som blev utsatta för förföljelser från myndigheternas sida. Idag läste jag att museet är hotat och har utsatts för en smutskastningskampanj i statlig teve. Under rubriken The Kremlin Is Trying To Erase Memories Of The Gulag skriver Ola Cichowlas i tidningen New Republic:

”Today, during Putin’s aggressive Ukraine campaign, a museum documenting the Kremlin’s attack on dissent sits uncomfortably with the authoritieswho threaten to shut the museum’s doors to the public. 

This month, the Russian state television network NTV aired a documentaryaimed at discrediting the museum as a pro-fascist, American-funded institution. “The aim of Perm 36,” the narrator intoned, “is to teach children that Ukrainian fascists are not as bad as history textbooks portray them, whilst their grandchildren cause genocide in eastern Ukraine.”

The film accused Memorial of taking money directly from the U.S. State Departmentwhich was also, according to the film, funding Kiev’s Maidan Revolution. An Orthodox priest told viewers that “such people have no motherland, as they are prepared to betray [it] at any moment.”

Rather than interview former political prisoners, NTV focused on the former guards of the labor camp. “I was there when they released the so-called dissidents,” said a frail one-time guard. “They were all spies and they all went to the West.”

Jag passar på att dela med mig av min intervju med Aleksandr Kalich, en av de drivande personerna bakom Memorial och Museet Perm 36, som jag intervjuade när jag var där andra gången. Han berättar om hur han själv fick upp ögonen för att han levde i en totalitär stat och om sina planer på att grunda ett museum till. Han sa att han var lycklig nu, när han kunde ägna sig åt det han ville och inte behövde tiga och ljuga som under Sovjettiden.

———

Utdrag ur resedagboken ”Osystematiska studier av omvärlden” (se fler inlägg).

Jag är lycklig nu – Intervju med Aleksander Kalich i Perm

5 maj 2011. Perm. Katja har ordnat så att jag får träffa Alexander Kalich, grundaren av organisationen Memorial. Jag berättar att jag försöker skriva ett reportage om nittonhundratalet och han skämtar:

– Jag själv är nästan ett sekel, jag är 70 år gammal.

Vi går in på Alexanders kontor och han visar mig några ritningar som ligger på bordet – det är hans dröm om att bygga om ett av stadens gamla häkten till museum. Jag frågar hur det kommer sig att han började intressera sig för historien. Det började med att han ordnade diskussionskvällar på universitetet på sextiotalet. Han startade en studiecirkel om vad som hänt under tjugo- och trettiotalen. Åren 1936 till 1938 kallas den stora terrorns år. Särskilt årtalet 1937 är synonymt med terror. Personer på alla nivåer och områden fördes bort och avrättades i jakten på förmodade fiender till staten. Det utvecklades till en häxjakt, som resulterade i mer än en halv miljon blev mördade och många miljoner sattes i läger. Detta möjliggjordes bland annat genom att NKVD erhöll stora befogenheter att gripa, åtala, döma och avrätta vad som kallades ”folkets fiender”.  En stor del av memorials arbete går ut på att samla in personliga berättelser och informera om den stora terrorn.

Det  är inte så att folk idag inte känner till 1937. Årtalet är synonymt med  terror. ”Det är ju trots allt inte 1937” kan man säga, när man tycker att någon är alldeles för orolig för eventuella konsekvenser av att ta politisk ställning eller kritisera makthavarna. Men att dokumentera vad som hände är ett viktigt arbete, under så många år talades det så tyst om det. Hos många av dem som genomgått lägren eller förlorat närstående satt skräcken länge kvar, trots avstaliniseringen. Att sökandet efter sanningen i sig var att utmana systemet insåg inte Aleksander då han startade sin studiecirkel och han såg sig inte som dissident till en början.

(mer…)

Read Full Post »

Ibland gör riktiga tidningar det som jag försöker göra här på bloggen: återger vad som skrivs i ryska sociala medier om politik. I DN idag publiceras Arkadij Babtjenkos Facebookstatus, översatt av Ola Wallin.

Välkomna till Ryssland, kära krimbor!

Roligt att se er. Och tillåt oss att redan nu gratulera till den sista folkomröstningen i era liv. Fler ”viljeyttringar” blir det nämligen inte. Ni kommer helt enkelt inte att få välja igen – aldrig och ingenting. Aldrig och ingenting. Inte ens färgen på gränserna till er egen bakgård. Lägg genast det på minnet.

För det andra kan ni säga adjö till er television. Hej då direktsändningar, pratshower och debattprogram. Läs mer

Läs Arkadij Babtjenkos bok, Erzats förlag ”Krigets färger

Lindrig huliganism: Twitterkrig!

Read Full Post »

Twitterkrig!

I mitt twitterflöde pågår ett informationskrig. Den vedervärdige Maksim Misjtjenko från Putins parti Enade Ryssland (han som, varandes Dumaledamot, skämtade om att förgifta demonstranterna som häktats efter protesterna mot valfusket 2011)retweetar glada tweets från folk på Krim som röstat för att Krim ska bli ett ryskt federationssubjekt (klicka för att se tweet) och bilder på barn som dödades av nazisterna 1939 (klicka för att se tweet).

Budskapet är glasklart: de ukrainska fascisterna i Kiev kommer mörda era barn. Alla ukrainska tevekanaler är sedan en vecka nedstängda på Krim, och de lokala och ryska kanalerna pumpar ut information om att valet står mellan det fascistiska väst och det demokratiska Ryssland. 1965609_10203463839940450_1821030753_o

Bild ur Ilja Varlamovs blogg

I detta sammanhang påpekar andra ryssar (mina vänner Vitalij och Dima) att det är underligt, i så fall, att Krims myndigheter har bjudit in övervakare från Front national, Lega Nord och Jobbik. Det är alltså fascister från väst som skall övervaka folkomröstningen som skall rädda Krim från fascister från väst…?

vitalij

Rysslands kulturminister är också aktiv på Twitter. Han twittrar om att Rysslands kulturelit stödjer Rysslands politik gentemot Ukraina. Nyligen publicerades ett öppet brev på regeringens hemsida med 500 underskrifter (varav en person faktiskt dog för ett halvår sedan, och en skådespelerska säger att hon aldrig blev tillfrågad och skulle sagt nej om hon blivit det) till stöd för presidentens politik gentemot Ukraina och Krim (Kalle Kniivilä skriver utförligt om detta här). Ett öppet brev från den ryska intelligentsian med motsatt innehåll publicerades strax därefter: Mot krig, mot Rysslands självisolering och mot återupprättandet av  totalitarismen.

Det är detta den ryska debatten handlar om just nu: För eller emot regeringens politik? Behöver krimborna räddas från den nya ukrainska regeringen antiryska politik eller inte?

Naturligtvis vill ingen ha krig, båda sidor ser sig som de som vill ha fred. Och det tycks mig som om de som stödjer ryska regeringens politik, verkligen på riktigt tror att invånarna i västra och centrala Ukraina kommer kasta sig över Krim, plundra och mörda och skära ut tungan på dem som talar ryska, om inte ryska armén kommer till deras försvar. Den ryska regeringens propaganda om fascisterna i Kiev är otroligt effektiv.

Jag är djupt imponerad av dem som i denna situation kan hålla huvudet kallt. Som till exempel de över femtio tusen som demonstrerade mot regeringens ukrainapolitik i Moskva i lördags (fast enligt rysk officiell historieskrivning var de bara 3000, döm själva av den här bilden). Jag kan i detta sammanhang inte låta bli att dela med mig av ett foto som en av ukrainare la upp på instagram:

nata original

Instagrammaren nata_original driver med hur demonstrationerna framställs i statlig media. Ovanför första bilden, som föreställer de som demonstrerar mot Putins politik står det: ”Unga fascister, köpta av Väst”. Ovanför den andra bilden, som föreställer en av de manifestationer som hölls för Putins politik och för att Ryssland skall återerövra den heliga marken i Krim, typ, står det: ”En spontan antifascistisk manifestation till stöd för Krims självförsvar”.  Under båda bilderna står det : ”Inga kommentarer”. (Vill du se mer bilder från demonstrationerna gå in på bloggaren Ilja Varlamovs Livejournal. Bilderna 1-16 är till stöd för ryska regeringen, resten är från demonstrationen mot ryska regeringen.)

Den som vinner det här informationskriget vinner kampen om Krim. Rysslands propagandaapparat är ett större hot mot Ukrainas framtid än Rysslands armé. Uttrycket ”Vinnaren skriver historien” är lika sant baklänges: ”Den som skriver historien vinner”.

Kulorna viner kring öronen i detta informationskrig och det är svårt att flyga ovanför och försöka ge en översiktlig, heltäckande bild av vad som händer. Det handlar om eld och moteld –  det vill säga bild och motbild. Visst behövs det de som försöker (ibland går det bra, ibland går det mindre bra), men vi andra kan inte göra annat än att försöka lyfta upp den del av verkligheten vi tycker är viktig, och inte skrämmas i onödan och inte ljuga…

Patrik Kronqvist, Expressen: Så lurar Putin västmedierna

Alex Voronov, Eskilstuna kuriren: Putin städar upp

Read Full Post »

Öppna Europa!

Robert Hannah, kandidat till Europaparlamentet (FP), skriver på SvD idag om visumfrihet för ryska medborgare. Och nu råder det ingen tvekan längre – jag har mycket bra att välja mellan, men min röst går till Robert!

Det finns många problem med visumförhandlingarna mellan Ryssland och EU:
– Det bygger på ömsesidighet, vilket i sin tur bygger på antagandet att ryska staten VILL förenkla för ryssar att resa till EU och att EU drivs av intresset att EU-medborgare ska resa fritt till Ryssland. I själva verket är den ryska statens engagemang i frågan bristande.
– Ryssland är oärlig i förhandlingarna: den ena handen går med på visumlättnader, medan den andra inför krav och regler som i praktiken gör det svårare för EU-medborgare att besöka Ryssland. För att ta ett konkret exempel: Ksenia som skriver artikeln tillsammans med Robert jobbar för en miljöorganisation som också har en avdelning i Norge (som ju tillhör Schengen, trots att de inte tillhör EU). Det är betydligt enklare för norrmännen att bjuda in Ksenia till Norge än för Ksenia att bjuda in sina norska kollegor.

Men ryska folket vill kunna resa till EU. Vid sidan av Turkiet är EU-länderna ryssarnas främsta semestermål. Den dag det blir visumlättnader, varför ska man då låta Putin framställa det som att det är han som förhandlat det till sig? Varför ska han få ”cred”, när han i själva verket varit en bromskloss?

Visa ryssarna att det inte är EU som bygger murar! Om visumfrihet är ett för stort steg så finns det en rad saker EU kan göra enkelt med små förändringar i regelverket: till exempel kan ryssar som haft ett visum innan och följt reglerna få ett visum som gäller för resten av passets giltighet. Det skulle i praktiken bli mycket likt visumfrihet för de som regelbundet besöker Sverige.

Jag hoppas att detta blir en av valfrågorna i EP-valet. Det är en fråga EU har kompetens i, det är genomförbart. Det pratas så mycket om att EU ska ”markera”här och där mot Ryssland. Det är säkert viktigt, men här har man chansen att göra något konkret för att öka de ryska medborgarnas frihet – ta den!

Mer om visum i den här bloggen: EU:s många ansikten, Fattiga tyska ambassaden i Moskva,

aaaaa

Read Full Post »

För tre dagar sedan dog Boris Pavlovitj Pustyntsev, en stor människorättskämpe. Jag träffade honom enda och första gången i somras. Då var han fortfarande aktiv och samordnade en överklagan till Europadomstolen från ryska NGO:s som drabbats av de nya lagar som inskränker föreningsfriheten och yttrandefriheten.

Han var en av de modiga sju som gick ut på Röda torget och protesterade mot den sovjetiska invasionen av Tjeckoslovakien under devisen ”För vår och er frihet”. Det är en formulering som används av de som idag protesterar mot invasionen av Ukraina. Man kan tycka att det känns hopplöst, som om historien upprepar sig. Men nej, så är det inte. Tjeckoslovakien är i dag två självständiga och demokratiska länder. Boris Pavlovitj Pustyntsev var en segrare. Må han vila i frid.

20140307-132005.jpg

Read Full Post »

Min vän Alexandra Garmazhapova skriver på facebook:

För två år sedan var det val av Putin för en tredje förbannad mandatperiod. Jag satt hela natten i vallokal 604. Vid klockan fem på morgonen hade Putin 55%  (med en hel del fuffens). Då kastade de med hjälp av polisen ut alla valförättare som företrädde oppositionen. Det var bara de lojala kvar. Jag, som var där i min egenskap av journalist, fick inte ens titta på protokollet, de sa bara ”runt 55%”. Och någon kopieringsmaskin fanns inte att få tag på. (Ordföranden för valkommissionen var Zjirnov, samme Zjirnov som under lokalvalen försökte sticka och ta valsedlarna med sig. Men ok, det hör inte hit.)

I vilket fall som helst, på morgonen gick jag in och kollade siffrorna i valmyndighetens system och då såg jag att Putin fått 83% i vallokalen.

OCH NU SITTER PUTIN OCH HÄVER UR SIG SAKER OM DEN UKRAINSKA LEDNINGENS BRIST PÅ LEGITIMITET? Vem skriker ”ta fast tjuven!” med högst röst?

alex

Read Full Post »

Older Posts »