23 april 2011. Sankt Petersburg, Museet för politisk historia. Det var nära att Zjenja och jag gick förbi utställningen om dödsstraffet, men i korridoren kom en salsvakt fram till oss. ”Flickor, ni måste se vår tillfälliga utställning om dödsstraffet!”
Hon visade bestämt vägen och nästan föste in oss i rummet. Hon sa stolt att det var ett nytt koncept och att konstnärer från olika länder deltagit i utformningen.
Det är en ganska stor sal vi kommer in i, som ett klassrum ungefär. Precis vid ingången får man rösta, man lägger i en vit lapp om man är mot dödsstraffet och en svart om man är för. Zjenja släpper ner sin vita lapp med en liten bestämd snärt med handleden. Salsvakten står och pratar med några besökare, hon pekar på ett videoverk, och berättar att i Kina skickas räkningar till de anhöriga efter att någon avrättats. ”Och det är inte medeltiden vi talar om, det är nu!”.
Zjenja visar mig en monter. Den första kvinnan som avrättades för ett politiskt brott, står det. Det är terroristen Sofija Perovskaja, från terrororganisationen Folkviljan, som deltog i mordet på Alexander II år 1881. Alexander den II hade tillnamnet ”Befriaren” eftersom han avskaffade livegenskapen. Han blev mördad genom att en bomb slängdes på hans kortege. På platsen där han mördades byggdes sedan ”kyrkan på blodet”.
”Jag tycker att det var synd att de mördade Alexander II.” säger Zjenja allvarligt, ”Han höll på att skriva en konstitution, att införa konstitutionell monarki, de skulle diskutera första utkastet bara några dagar senare, men så blev han mördad och då blev såklart alla reformer inställda.”
Alexander III, som efterträdde sin far, var mer reaktionär. Han svarade på den ökande terrorismen med att stanna upp reformerna. Nikolaj II fortsatte den politiken. Efter 1905 års revolution började dödstraffet att tillämpas oftare för terroristbrott och förräderi. Man kallade till och med den galge som användes för ”Stolypins slips”, efter statsministern Pjotr Stolypin. Läs mer
Lämna en kommentar