Min julkalender, på temat rysk politisk musik ligger tretton dagar efter, eftersom den följer den julianska kalendern. I dagens låt sammanfattar Vasia Oblomov Rysslands historia sedan 1984 (året då han föddes). Oblomov är förresten ett artistnamn – Oblomov var en lätting i en roman från 1859 av Ivan Gontjarov. Vasilijs (Vasias) riktiga efternamn är faktiskt just Gontjarov. Ser ni, även hippa nutida artister låter sig inspireras av den ryska artonhundratalslitteraturen.
1984 föddes jag i Rostov-på-Don, när de hittade Titanic var jag ett och ett halvt, när Tjikatilo mördade barn i Rostov såg jag misstänksamt på folk jag inte kände. Det var atomvinter i Tjernobyl och jag hade bra namnminne, stridsvagnar vid vita huset och jag iakttog kriget mellan två stadsdelar i Rostov. När naturresurserna delades upp på nittiotalet, gick jag i skolan och visste ingenting om det, landet valde Jeltsin två gånger om, och på kemilektionerna lärde jag mig skillnaden mellan olja och gas. Möjligheternas land – för de som tillhörde den kretsen, de dåliga beslutens och de stora idéernas tid.
Och när vi fick vår examen från universitet, sa rektorn, förlåt ungar, jag vet inte vad det blir av er, det ser inte ljust ut, men jag hoppas det blir bättre. Man kan inte leva i det förflutna, vi är rädda för framtiden och spridda över städer går vi vilse i människomassorna, mamma, pappa, hej, jag hoppas ni har det bra, jag var på Bolotnaja, jag sjöng på Sacharova [de stora demonstrationerna mot valfusket vinter 2011-2012], det var så mycket tankar och rädsla, rädsla att detta inte kommer sluta väl för oss, men historien rör sig framåt och drar oss med sig. Det finns de som inte bryr sig och de som tvivlar, men jag vet ju redan att det kan gå åt helvete här i livet, nerverna pallar inte mer och jag börjar också tröttna, i mina sånger pratar jag allt mer och sjunger allt mindre, och jag börjar tröttna på att tänka på landets framtid, ingen har lovat mig ett lyckligt slut.
Så vad är det för mening med att vänta på världens undergång, som en kall höst efter en het sommar. Livet är ju meningslöst om man skall leva så, du slutar röka och bara för att börja dricka istället. Och vad spelar det för roll vilka mål man har när man rör sig så långsamt?, Vilket hopp kan tron ge dig, när den sista tillflyktsorten är hyckleriet? Det är svårt att se sanningen i vitögat, men döden är ju för alltid, och vart tog alla åren vägen?, historien har ingen väg tillbaka, nu är det vintern 2012.
Livet är kanske ett spel som vi alla spelar med i, men vi väljer inte vi inte vilken tid vi skall leva i.
Livet är kanske ett spel som vi alla spelar med i, men vi väljer inte vi inte vilken tid vi skall leva i.
Livet är kanske ett spel som vi alla spelar med i, men vi väljer inte vi inte vilken tid vi skall leva i.
[…] lucka tio kommer ännu en låt av Vasia Oblomov. Detta är en ironisk hyllning till Vladimir Putin, typ: Vi ser dig varje dag på teve och vi […]