Idag svor Putin presidenteden. Det var ett timslångt reportage på första kanalen, som jag just tittat på.
Det var inte så intressant, så jag satt mest och tänkte på hur folk rörde sig och hur de såg ut, och lite på vad de sa.
Putin och Medvedev svänger alltid mer med ena armen än med andra när de går. Jag har alltid undrat vad det beror på. För att det ger samma nonchalanta gångstil som när man har ena handen i fickan?
Medvedev sa att medborgarnas politiska engagemang ökat och att det var bra… Hm, menar han de med vita band på rockuppslaget, som blev gripna i går i Moskva, eller kanske poeten Lev Rubinsjtein, som enligt uppgift blev gripen idag? Han vill verkligen både ha kakan och äta den.
Valentina Matvienko såg nervös ut när hon klev upp på scenen. Hon är ju förresten ännu mer fuskvald än Putin. Sedan bjöd konstitutionsdomstolens ordförande Valerij Zorkin Putin att svära presidenteden (han såg däremot lugn ut, han har ju varit ordförande för konstitutionsdomstolen under värre politiska kriser än den här).
Putin talade om enighet, såklart, och om medborgarnas deltagande i att sätta den politiska dagordningen. Igår var det ju ett år sedan han grundade den obegripliga organisationen Allryska folkfronten, det är nog på det sättet han menar.
Men det jag tänkte mest på var nog att Putin lät så djävla förbannad när han läste presidenteden. Han riktigt fräste fram den. Det passar liksom inte orden så bra. Här är den engeska översättningen av presidenteden:
I swear in exercising the powers of the President of the Russian Federation to respect and safeguard the rights and freedoms of man and citizen, to observe and protect the Constitution of the Russian Federation, to protect the sovereignty and independence, security and integrity of the State, to faithfully serve the people.
Han svor presidenteden för att vara president i sex år till, fram till 2018. Det är på något sätt overkligt att mannen som dök upp från ingenstans 2000 – jag minns, jag bodde i Ryssland då – med tal om ordning och reda kanske kommer att ha styrt Ryssland i nästan 20 år.
Lindrig huliganism: Allryska folkfronten – Sovjet
Lindrig huliganism: Den liberala tsaren Medvedev (invigningen 2008)
När Lukasjenko gick med stel vänsterarm vid inaugurationen 2004 spekulerade jag om en ensidig stroke – han hade nämligen varit mystiskt frånvarande en tid efter valet. Men kanske handlar det om ett utstuderat gångsätt som ska efterlikna den tid då man lät vänsterhanden vila på sabelfästet?
Alltså militär pondus snarare än byxfickenonchalans.
ah, ja det kanske det är.
man kanske ser oskyddad ut om man går med två tomma händer, på något sätt.
Så här skriver Masha Gessen på sidan 209 i sin nyutkomna bok, Mannen utan ansikte, om Putins första presidentinstallation för tolv år sedan.
”När Putin gick längs den långa röda mattan svängde han med vänsterarmen, men höll av någon outgrundlig anledning den högra, med lätt böjd armbåge, stel och orörlig; ett sätt att gå som de ryska tevetittarna snart fick vänja sig vid och som fick en amerikansk observatör att spekulera om huruvida Putin fått något slags förlossningsskada eller till och med haft en stroke i livmodern. Jag tror snarare att hans gång är exakt det den ser ut att vara: agerandet hos en man som genomför alla sina offentliga framträdanden mekaniskt och motvilligt, och som med varje steg ger uttryck både för extrem vaksamhet och extrem aggressivitet.”
Eftersom det är högerarmen han håller stilla faller min teori om det osynliga sabelfästet. Alternativt kan man dock tänka sig ett imaginärt pistolhölster 🙂
Aha, tobias, tack för citatet från masja gessen. Ja, det låter logiskt. och att dmitrij medvedev går likadant gör det ännu intressantare.