I alla fall har de färre ”garanterade platser” enligt den här artikeln på partiets egen hemsida. Och det blir nog så, illusionen om en flerpartistat, med sund politisk konkurrens måste ju upprätthållas. Det verkar som om någon i den styrande eliten kom på det någon gång 2008 eller 2009, eftersom partiets resultat då började sjunka – de fick inte ens egen majoritet i de flesta regionerna. När jag reste genom Ryssland förra månaden sa många av dem jag träffade att Ryssland är en enpartistat. I varje stad jag var fann jag partiets mottagningskontor centralt belägna. Jag letade inte, men de gick inte att missa.
Tydligen är det bara genom att skrämmas som man kan få dem att arbeta, kommenterar galleristen och twittraren Marat Gelman det faktum att partiet på sin egen hemsida skriver att det kommer krympa nästa val. När det inte finns någon yttre konkurrens, får man skärpa konkurrensen inom partiet för att få medlemmar och potentiella kandidater att lägga in en extra växel, antar jag att han menar.
DN: Spänd väntan på besked i den ryska maktkampen
Kalle Kniivilä: Brodskij stödjer Putins parti, En ring att härska över dem alla
Lindrig huliganism: Unga jabloko sätter upp en alternativ minnesskylt
PS: Men den stora snackisen är inte parlamentsvalet, utan vem som skulle ställa upp i presidentvalet – Putin eller Medvedev eller båda två? Kommer tandemokratin att fortsätta? Och vad faan är den Allryska folkfronten för påhitt? Kanske insåg Putin-Medvedev-Surkov att de där foran för demokratisk debatt som man kvävt de senaste åren, trots allt gjorde lite nytta i form av input? Att det är bekvämare att styra auktoritärt kanske bara är en illusion.
Lämna en kommentar