När jag tog studenten fick jag ett stipendium från Jönköpings diskussionsklubb. Hundratjugofem kronor. Jag gick till banken med avin. Den var äkta, men jag har aldrig hört talas om Jönköpings diskussionsklubb, vare sig förr eller senare. Så jag vet inte vem jag skall tacka och jag vet inte om det var en vänlig uppmuntran eller en pik.
Man skulle naturligtvis kunna maila Per Brahegymnasiet och kolla upp saken, men det blir liksom aldrig av.
Jag minns inte vad jag gjorde av pengarna. Jag önskar att jag hade gått och köpt ett par spetstrosor. In your face, Jönköpings diskussionsklubb. Men när jag försöker dra mig till minnes några inköp från den tiden så kommer jag bara ihåg en rysk-svensk svensk-rysk ordbok i två band som jag hittade i ett antikvariat på Smedjegatan till det överkomliga priset av trehundra kronor. Det ligger framför mig på bordet här, slitet men inte utslitet. (Ett par trosor däremot skulle man ju för länge sedan ha slitit ut, eller tappat bort.)
Att köpa en ordbok för pengarna är inte så värst in your face. Överhuvudtaget är jag inte så värst in your face. Så man kan ju fråga sig varför jag fick ett stipendium av Jönköpings diskussionsklubb. Jag tror jag låter det förbli ett av livets mysterier.
Detta var det roligaste jag har läst på länge ;o)
🙂 Jag har googlat dem nu… De finns inte!
Du kan skriva en deckare om detta!
ah! ja! det är nog en frimurarorden… som sedan mördar stipendiaterna på datum som infaller enligt en egyptisk matematisk formel.