På så sätt tar de friheten i från oss i små portioner

 Utdrag ur boken I väntan på Lenins begravning

“Finns Alexej Kozlov fortfarande här?” frågar jag.

”Javisst, jag tror att han är här just nu till och med, kolla i rummet längst bort i korridoren till vänster.”

Första gången jag träffade Alexej – på ett seminarium om mänskliga rättigheter 1999 här i Voronezj – var han upptagen med att måla plakat till protestaktioner mot att Ryssland tar emot kärnavfall från andra länder. Så när jag hittar en dörr med ett anti-kärnkraftsklistermärke på gissar jag att Alexej finns på andra sidan. Jag knackar på och Alexejs basröst kungör att man får stiga på. Alexej är miljöaktivist och syndikalist och nu håller han på med ett bredare nätverk av organisationer som heter Medborgerligt förenat grönt alternativ eller förkortat Groza, som betyder åska. Organisationens namn passar bra med Alexejs vilda skägg och Torshammaren som han har i en rem kring halsen.

Groza bildades i januari förra året och grundtanken är att samla små och regionala grupper och organisationer som står på en gemensam värdegrund, för att de sedan ska agera gemensamt och hjälpa varandra. Alexej förklarar:

”Till exempel, en organisation som håller på med antifascistisk verksamhet kan även vara intresserad av miljöfrågor, jämlikhet och mänskliga rättigheter och vill gärna delta i sådan verksamhet. Men de har inte resurser eller kunskap för att organisera det. Då behöver man ett nätverk där kunskapen och instrumenten finns tillgängliga för alla.”

Högsta prioritet för Groza nu är just att försvara yttrande- och föreningsfriheten.

Vi ville bara kunna ha en liten klubbkassa och hyra lokaler till utställningar och litteraturkvällar. Men en massiv byråkrati gjorde de enklaste saker omöjliga att genomföra, berättar Alexej Kozlov i miljönätverket Groza.

”Om man överhuvudtaget ska kunna fortsätta sin verksamhet,oberoende av vad man sysslar med, miljöfrågor, jämställdhet, konstnärlig verksamhet, så måste man ha föreningsfrihet. Och nätverket har som högsta prioritet just nu att skydda yttrande- och föreningsfriheten. Och det funkar, vi åkte en stor grupp till demonstrationen i Moskva mot lagen om ideella organisationer i november. Det var självklart att agera.”

”Är ungdomar intresserade av politik?” frågar jag.

”Jag skulle först dela upp begreppet politik i två delar: parlamentarisk och utomparlamentarisk. Parlamentarisk politik handlar om att vilja ha makten och den kan man i sin tur dela upp i två delar: de som har makten och de som vill ha makten, som säger:’Vi kan göra jobbet bättre än de gör’. Utomparlamentarisk politik handlar inte om att konkurrera om makten på det sättet,” säger Alexej. ”Det handlar mer om att vara medvetna aktiva konsumenter av makten, att kräva det man vill ha, protestera mot det man inte kan acceptera, försvara sina rättigheter. Intresset för utomparlamentarisk politik är tyvärr ganska litet eftersom det kräver att man tror på sig själv och sina övertygelser mycket mer, det är svårare, man har färre stödjande strukturer. Intresset för att delta i parlamentarisk politik däremot är större nu än för fem – tio år sedan.”

Alexej jobbar som lärare i arkitektur och design och flera av hans studenter har gått med i Nasji och i Enade Rysslands ungdomsförbund. När Alexej frågar varför de gått med, så förklarar de att det helt enkelt är bättre att hänga med än att stå utanför. ”Det här systemet är ju här för att stanna ett tag,” säger de. ”Det är många ungdomar i de organisationerna, inte så många som de själva påstår förstås, men många. Att gå med i Nasji eller Enade Ryssland, det är en social hiss.”