Lindrig huliganism

Ryssland och Europarådet (Mitt examensarbete igen ;-)

AmandaLövkvist — Wed, 18 Nov 2009 17:55:52 +0000

När jag läste på juristlinjen i Sankt Petersburg så såg jag hur det lyste i ögonen på en del av de äldre lärarna när de talade om Europakonventionen.

Att Ryssland gått med i Europakonventionenvar större än första rymdfärden för dem.

Och det är sant, det var en otrolig tanke bara några år tidigare. Och Ryssland var nog egentligen inte moget att gå med, men togs in av geopolitiska skäl. Jag tycker det var rätt beslut. Att kunna åberopa Europakonventionen är viktigt. Men förhållandet mellan Ryssland och Europarådet har inte varit enkelt. Och särskilt 2008,2009 har det kommit många viktiga domar.

I p1 idag så nämndes att Ryssland blivit dömd över 100 gånger. Det låter ju inte så mycket, så det måste ha varit under någon viss tidsperiod de menar, eller så menar de fallen från Tjetjenien - Ryssland har blivit dömd mångdubbelt fler gånger än så, sedan den första domen kom 2002. Läs mer om Ryssland och Europakonventionen här:

Ryssland och Europarådet

Ryssland har skrivit under ICCPR, är medlem i OSSE och medlem i Europarådet. Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna trädde ikraft i Ryssland den 5 maj 1998. Att författarna till Rysslands konstitution hade europarätten och ett medlemskap i Europarådet i åtanke då de utformade rättighetsskyddet i syns tydligt i artikel 46.3 i Ryska federationens konstitution.

Artikel 46 Ryska federationens konstitution

/…/

3. Var och en har rätt, att i enlighet med Ryska federationens folkrättsliga avtal, vända sig till mellanstatliga organ för skydd av sina mänskliga rättigheter och friheter, om alla inomstatliga rättsmedel är uttömda.

Rysslands förhållande till Europarådet har inte varit friktionsfritt. Landet ansökte om medlemskap 1992. På grund av kriget i Tjetjenien stoppade Europarådets parlamentariska församling behandlingen av Rysslands medlemsansökan under en period 1995. Efter ett fredsavtal i Tjetjenien (som senare skulle visa sig vara ett dött dokument) återupptogs medlemsansökan och landet blev medlem 1996. Ryssland och det ryska rättssystemet var nog egentligen inte mogna att tas in i Europarådet 1996, men av geopolitiska skäl och på grund av att den inrikespolitiska situationen var så instabil, ansågs det vara viktigt att knyta Ryssland till Europa genom ett medlemskap.[1] Ryssland hade genomfört en rad förbättringar då det gällde till exempel förhållandena på fängelserna, civilprocessen, brottmålsprocessen, åklagarmyndigheten och minoritetsskydd. Men redan fyra år senare, år 2000, hotades Ryssland av uteslutning, och i den parlamentariska församlingen suspenderades den ryska delegationens rösträtt. Precis som under medlemskapsförhandlingarna berodde konflikten på kriget i Tjetjenien och situationen för de mänskliga rättigheterna där.[2]

Jag är övertygad om att viljan att leva upp till Europarådets standard har påverkat rättssystemet i positiv riktning. Medlemskapet i Europarådet sågs av många som den logiska följden av Sovjets sammanbrott och själva sinnebilden för att vara en demokratisk stat. Konventionen har fått ett oåterkalleligt genomslag i ryska rättsprinciper och synen på rättkällor. På juristlinjen i vid Sankt Petersburgs statliga universitet, till exempel, är studiet av Europakonventionen en integrerad del av undervisningen redan första terminen. [3]

Hur Ryssland lever upp till domarna från ED är en mer komplicerad fråga. Det första ryska fallet togs inte upp i Europadomstolen förrän 2002, det vill säga fyra år efter att Ryssland ratificerat konventionen, men sedan dess har antalet fall från Ryssland ökat kraftigt.

Man kan föra fram flera exempel på när domar från ED har lett till att individer fått upprättelse, rättgångar återupptagits och skyldiga till övergrepp ställts in för rätta. I fallet Michejev mot Ryssland[4] ledde det till att poliser som gjort sig skyldiga till tortyr blev dömda, och enligt en av Michejevs advokater så ledde detta till att anmälningarna mot poliser i staden Nizjnij Novgorod sjönk efter domen, något hon menar beror på att domen hade en avskräckande effekt och att polisövergreppen verkligen minskade.[5] Frälsningsarmén[6] slogs länge med Moskvas domstolar för att bli registrerade som ett religiöst samfund och inte förbjudna för att de klassades som en ”främmande paramilitär organisation”. När de fick rätt i Europadomstolen blev de registrerade och kan nu verka lagligt i Ryssland. Beslut från Europadomstolen har också lett till att förhållandena i ryska häkten förbättrats.

När det gäller utbetalande av skadestånd verkställer Ryssland Europadomstolens domar utan fördröjning. När det gäller att uppfylla domarna från ED i den del det krävs mer politiska beslut för att genomföra mer långsiktiga reformer av rättssystemet så går det trögare, och det blir alltmer tydligt allteftersom tiden går och antalet domar mot Ryssland ökar. De största problemen mellan Ryssland och Europarådet har varit på den politiska nivån. Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov sa 2006 vid en presskonferens i Strasbourg: ”We consider some of the rulings of the European Court to be politicized, but I repeat that despite the fact that we do not agree with certain rulings of the court in principle, we do comply with them.”[7] Sedan 2002 har domstolen avgjort över åttahundra domar där Ryssland varit svaranden – till skillnad från 89 svenska, 149 tyska och 760 franska under hela den tiden dessa länder varit med i konventionen. Ryssland slås endast av Turkiet och Italien, som båda har över två tusen fall (men också varit medlemmar mycket längre). Naturligtvis är det även relevant att se i hur många av dessa som staten verkligen befanns ansvarig, men antalet fall som domstolen anser kvalificera för att tas upp är också en indikator på hur rättsystemet fungerar. Och om man räknar från 2002, så utgör de ryska fallen ungefär 15% av alla fall domstolen dömer, vilket är i nivå med Turkiet. Enligt organisationen Russian Justice Initiative (som tillsammans med andra MR-organisationer, till exempel svenska Civil Rights Defenders – fd. Helsingforskommittén, har drivit flera av de fall från Tjetejnien som kommit upp i ED) gjordes under år 2008 inte mindre än 6950 nya anmälningar mot Ryssland till ED och totalt är det nu 27 250 ryska fall som väntar på att behandlas. Det gör att Ryssland har överlägset flest fall mot sig i Europadomstolen.[8]

I Ryssland hör man ofta folk säga, när man talar om den sociala situationen eller om infrastrukturen: ”Det finns Moskva och Sankt Petersburg – och så finns det resten av Ryssland”. När det gäller mänskliga rättigheter bör man nog bygga ut uttrycket med en nivå: ”Det finns Moskva och Sankt Petersburg, det finns resten av Ryssland – och så finns det Norra Kaukasus.” Officiellt är det nu fred i Tjetjenien, och den ryska centralmakten låtsas ha kontroll över situationen. Men i själva verket är situationen för befolkningen katastrofal, korruptionen och rättslösheten är total. De senaste åren har fallen från Tjetjenien till Europadomstolen ökat lavinartat, och de rör nästan alltid mord och försvinnanden, för vilka den ryska federala armén, de tjetjenska myndigheterna eller kriminella ligor och såkallade rebeller är ansvariga. Enligt rapporten Who will tell me what happened to my son?[9] från Human Rights Watch har domstolen hittills avgjort 115 fall som rör Tetjenien. De första fallen kom år 2005 och rör händelser som inträffat från år 1999 och framåt (domstolen har ju inte jurisdiktion över det som skedde innan Ryssland ratificerade Europakonventionen 1998). De allra flesta fallen har avgjorts under 2008 och 2009. Ryssland verkställer domarna till den del det gäller att betala ut skadestånd, men inte till den del det handlar om att bringa de skyldiga in för rätta. Av de 33 domar som HRW studerade närmare så fanns det inget fall där förövarna förts inför rättvisa, inte ens i de fall då Europadomstolen namngett de misstänkta.

Det är inte ovanligt att Rysslands medlemskap i Europarådet ifrågasätts. Vid PACE:s höstsession i oktober 2009 lyftes återigen frågan om att suspendera den ryska delegationens rösträtt, då var det kriget med Georgien ett år tidigare som föranledde ifrågasättandet av Rysslands plats i Europarådet. Men förslaget om att suspendera rösträtten röstades ner.[10]

[1] Se opinion 193 (1996) on Russia´s request for membership of the Council of Europe.

[2] Se resolution 1055(1995) on Russia´s request for membership in light of the situation in Chechnya, samt resolution 1444 (2000) The conflict in Chechnya och resolution 1456 (2000) Conflict in the Chechen Republic – implementation by the Russian Federation of Recommendation 1444 (2000)

[3] För en del av de äldre lärarna där var dagen då Ryssland ratificerade Europakonventionen en lika fantastisk dag som den dag Sovjet skickade ut första människan i rymden – något ouppnåeligt som man knappt vågat drömma om.

[4]Mikheyev vs. Russia, 2006

[5] Washington Post, 23 october 2006, Peter Finn

[6] Moscow Branch of the Salvation Army v. Russia, 2006

[7] Washington Post, 23 oktober 2006, Peter Finn

[8] http://www.srji.org/en/echr/russia/

[9] http://www.hrw.org/en/reports/2009/09/28/who-will-tell-me-what-happened-my-son

[10] Parliamentary Assembly of the Council of Europe, Doc. 12045, 29 September 2009, Reconsideration on substantive grounds of previously ratified credentials of the Russian delegation (Rule 9 of the Rules of Procedure of the Assembly)

Appropå lokalvalen i Ryssland i oktober…

AmandaLövkvist — Wed, 18 Nov 2009 17:23:23 +0000

… som Fredrik Wadström nämnde i radio nyss, så har Kalle Kniivilä som vanligt pedagogiskt beskrivit valfusket.

Maktpartiet Enade Ryssland fick två tredjedelar av rösterna och 32 av 35 platser i Moskvas stadsduma. De kvarvarande tre platserna går till kommunisterna som fick 13 procent av rösterna.

Ryssland är ett unikt land – det regerande partiets stödsiffror ökar kraftigt, trots den ekonomiska krisen. I stats-tv har president Dmitrij Medvedev redan gratulerat Enade Rysslands ledare för demokratins nya landvinningar.

Men hur kommer det sig att regerande Enade Ryssland lyckades öka sitt stöd från 47 procent i valet 2005 till 66 procent i år, trots att Moskvaborna har fått det sämre under det gångna året?

En förklaring finns i grafiken här under. Den visar hur rösterna för de olika partierna fördelades i Moskvas vallokaler som en funktion av valdeltagandet i den aktuella vallokalen. Varje prick motsvarar andelen röster som gavs till ett visst parti i en viss vallokal. Ju längre till höger, desto högre var valdeltagandet i den aktuella vallokalen.

Det är naturligt att det finns vissa skillnader, men på ett ungefär borde distributionen vara jämn. Så är det också när det gäller fem av partierna. Men de blå prickarna som visar röster för maktpartiet Enade Ryssland verkar inte bry sig om den statistiska sannolikheten. De följer i stället en rak uppåtgående linje: ju större valdeltagande, desto fler röster för Enade Ryssland. I vallokaler där valdeltagandet uppgår till 50 procent har 40 procent av de röstberättigade röstat för Enade Ryssland – 80 procent av rösterna gick alltså till borgmästare Luzjkov.

Läs mer.

Min bok, förresten

AmandaLövkvist — Wed, 18 Nov 2009 17:00:52 +0000

Sasja i Sankt Petersburg fälls för ”lindrig huliganism” efter att ha burit ett ironiskt plakat med texten ”Ja till Kremls godtycke”. Han frias i andra instans – den här gången.

Nationalbolsjeviken Andrej drömmer om en storrysk revansch, men har insett att en fungerande rättsstat är nog så viktigt för den som vill engagera sig i politiken. Oxana jobbar ideellt hos Soldatmödrarna, medan polisen spanar utanför deras kansli för att fånga in de killar som flytt övergreppen i armén. I Kalmuckien fortsätter journalisterna Valerij och Vitalij att gräva i korruptionen, trots att delrepublikens schacktokige president inte tvekar att gå över lik för att stoppa deras tidning.

Och i sitt mausoleum ligger Lenin och väntar på att få stoppas i jorden.

Sedan Vladimir Putin blev president i Ryssland år 2000 har han avskaffat valen av regionala ledare, tryckt tillbaka oligarkerna och stärkt statens kontroll över media och ideella organisationer.

I den här reportageboken skildrar Amanda Lövkvist en brokig skara unga aktivister som vuxit upp i Ryssland under det fria men kaotiska nittiotalet. De kämpar för vad de tror på: pluralism, frihet och ett demokratiskt Ryssland.

Boken kan du köpa på Adlibris, Bokus eller i en vanliga bokhandel, och den kostar en dryg hundralapp!

Gubbar i uniform och ungdomar i färgglada tröjor

AmandaLövkvist — Wed, 18 Nov 2009 16:58:09 +0000

… är inte sällan av samma skrot och korn. Det vill säga, det finns heljusta gubbar i uniform. och så finns det ungdomar i färglada tröjor som är lika sovjetiska i huvudet som den värsta dinosaurieliknande generalen man kan tänka sig.

Jag var i S:t Petersburg i helgen, någon eller några sprejar regelbundet med en schablon på väggen utanför Jablokos kontor:

Här är förrädarnas kontor.

Mycket tyder på att det är skrivet av ungdomar som brukar klä sig så här:

Gubbar i uniform, general Sjamanov

AmandaLövkvist — Wed, 18 Nov 2009 16:46:34 +0000

Martin Uggla nämnde en general Sjamanov i radion nu. Kan det månne vara samma general Sjamanov som jag skriver om i ett ED fall om ärekränkning i min uppsats?

Grinberg mot Ryssland 2005

Detta fall rör en journalist som har kritiserat hur regionens guvernör motarbetar den fria pressen. Guvernören valde (sin vana trogen, tycks det) att ta saken till domstol och stämma journalisten för civilrättsligt förtal.

Isaak Pavlovitj Grinberg skrev den 6 september 2002 en kritisk artikel i tidningen Gubernija i staden Uljanovsk om guvernören general Sjamanov. Han citerade vad guvernören sagt om att han skulle ta tag i den lokala pressen med hårdhandskarna. Enligt Grinberg så var guvernörens sätt att ställa journalister inför domstol oacceptabelt, en kvinnlig journalist hade till exempel blivit dömd till ett års tvångsarbete (det framgår inte för vad). Grinberg ansåg att det var omoraliskt att guvernören gav sig på en kvinnlig journalist på det sättet och skriver i sin artikel:

”Hur kan tre stora karlar, varav två är generaler och en fått utnämningen ”Rysslands hjälte”, föra ett sådant krig mot en kvinna – mot en ung flicka! Av någon anledning får det mig att minnas det stöd Sjamanov givit överste Budanov[1], som mördade en 18-årig flicka. Ingen skam och inget samvete!”

Grinberg blev dömd att betala skadestånd till Sjamanov eftersom uttalandet ”Ingen skam och inget samvete” enligt domstolen inte var sant och skadade Sjamanovs ära, värdighet och rykte. Domstolen i Uljanovsks Lenindistrikt skriver:

”[Grinberg] har inte inför domstolen bevisat att detta påstående om målsäganden är sant”

I sin överklagan till andra instans så försvarar sig Grinberg med att domstolen inte skiljt på ”åsikter” och ”påståenden”. Uljanovsk regional domstol slår fast tidigare domslut med argumentet:

”Argumenten att domstolen blandade ihop ’åsikter’ och ’påståenden’ kan inte beaktas eftersom [Grinbergs] åsikt trycks i ett offentligt medium och från det att det tryckts blivit ett påstående.”

Grinberg ansökte om prövningstillstånd vid högsta domstolen, men fick avslag.

Europadomstolen finner att Ryssland brutit mot artikel 10. Det som krävts av Grinberg, nämligen att han skulle bevisa att guvernören för Uljanovsk general Sjamanov inte hade någon skam eller något samvete, var uppenbarligen omöjligt, eftersom det inte är en uppgift utan ett värdeomdöme.

Dessutom påpekar domstolen att de fakta som Grinberg anförde i artikeln inte bestreds av motparten och att ämnet för Grinbergs artikel – pressfriheten i Uljanovsk – är av stort allmänt intresse och att en politiker skall tåla med kritik av sin person än en icke offentlig person.

De fel som har begåtts i detta fall är alltså 1) att den ryska domstolen inte gjort någon korrekt intresseavvägning mellan Grinbergs rätt att uttrycka sina åsikter och informera allmänheten om förhållanden av stort allmänt intresse och guvernörens rätt till skydd för sitt goda namn, samt 2) att den ryska domstolen inte har gjort en korrekt kvalificering av huruvida det handlar om uppgifter eller värdeomdömen.

[1] Ett i Ryssland mycket uppmärksammat fall var mordet på den tjetjenska flickan Elza Kungaeva. Hon blev hämtad hemma hos sina föräldrar, våldtagen och mördad. Jurij Budanov blev den 25 juni 2003 dömd för bortförandet och mordet. Den 6 oktober 2003 fastställdes domen av högsta domstolen. http://www.vsrf.ru/vscourt_detale.php?id=727&w[]=Буданов

Those are the demands of pluralism, tolerance and broadmindedness

AmandaLövkvist — Wed, 18 Nov 2009 16:37:52 +0000

Nu har min handledare godkännt mitt examensarbete om ärekränkning och yttrandefrihet i Ryssland! Sjukt spännande, måste jag säga .

Om du är intresserad av vad som kommer hända med Oleg Orlov, eller hur det kommer gå för Moskvas borgmästare nu när han har stämt Nemtsov, så kan du läsa mitt arbete, jag analyserar lagstiftning och praxis ganska ingående. Tänkte att jag lägger ut mitt slutord här, en rysligt oakademisk sak, men jag kunde inte låta bli att vara lite känslosam.

Slutligen

Den 26 oktober när Oleg Orlov från Memorial var i Stockholm på en konferens arrangerad av Civil Rights Defenders (fd. Helsningforskommittén) om säkerhetssituationen för människorättsförsvarare i Norra Kaukasus kom en kollega fram till honom och sa: ”Oleg, du har blivit åtalad!”

Så fortsätter alltså kampen om sanningen om morden och övergreppen i Tjetjenien i Moskvas domstolar, denna gång riskerar Oleg Orlov att hållas straffrättsligt ansvarig.

”Visst har domarna blivit duktigare,” sa min bekant Andrej Jurov, MR-aktivist från Voronezj i södra Ryssland, som jag träffade när han var i Stockholm och deltog i samma konferens. ”Många domare kan säkert Europakonventionen utan och innan och det är jättebra när sidorna i en tvist är likvärdiga. Men vad hjälper det när hela rättsystemet så lätt sätts ur spel, antingen med stora pengar, politiska påtryckningar eller hot om våld.”

Jag återkommer till en av Europadomstolens nyckelformuleringar om yttrandefrihetens gränser och syfte:

Detta är de krav som ställs av den pluralism, tolerans och vidsynthet utan vilka inget demokratiskt samhälle kan existera”.

När man läser denna formulering efter att ha fördjupat sig i domar från Ryssland så låter det inte längre som en varning för vad som händer om man stympar yttrandefriheten – utan bara som ett konstaterande av faktum.

Kalle Kniivilä: Luzjkov vill ha kämpande patrioter

Lindrig huliganism: Domen mot Oleg Orlov på svenska

Skitunge!

AmandaLövkvist — Wed, 18 Nov 2009 16:20:22 +0000

Jag skall be att få tala om, att när jag var med i radio för en timme sedan så var jag samtidigt i slagsmål med en lettisk skitunge här i vandrarhemmets korridor, som försökte ta ifrån mig telefonen, bryta sig in i mitt rum (jag var tvungen att sitta i korridoren för jag hade ingen telefon på rummet) och pratade högt baklänges (eller så låter bäbis-lettiska så).

Två gånger fick jag lägga ifrån mig luren och bära in henne i hennes rum och försöka få hennes pappa att förstå att hon inte skulle vara ute i korridoren. Han förstod inte det där med direktsändning och nationell svensk radio.

Jag hörde knappt vad de pratade om i studion eller journalisten frågade… Nu lyssnar jag igen och kommer på att det fanns massa intressant man kunnat säga om man suttit i studion och haft lugn och ro och kunna anteckna (inte som nu hålla telefon i ena och kasta saker på ett lettiskt barn med den andra.) Massa saker jag vill nämna, till exempel appropå lokalvalen i oktober, Gubbar i uniform och ungdomar i färgglada tröjor, Gubbar i uniform: General Sjamanov, Those are the demands of pluralism, tolerance and broadmindedness.

Så om ni tycker att jag inte säger något intressant, så är det för att all koncentration gick åt till att säga något alls, och att låta lugn.

Ja, ja, om de inte tycker att jag gjorde bort mig totalt så kanske man får vara med igen.

Min mamma tyckte att jag var jätteduktig.

http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=2060809&BroadcastDate=&IsBlock=

PS: Det är sjukt vad ungar gillar mig. Jag kunde ju inte skälla på henne, eftersom jag var i sändning, men jag tittade på henne med mina ondaste ögon, sparkade efter henne och kastade saker på henne. Men hon ville bara leka. Och hennes baklängesspråk var sjukt störande. Ungar är som lärare. Det spelar ingen roll vad jag gör - de älskar mig.

Skriv under protestlistan!

AmandaLövkvist — Tue, 17 Nov 2009 17:56:22 +0000

Snälla skriv under protestlistan till stöd för Oleg Orlov!

Подписи под заявлением принимаются на адрес: sbor-2009@yandex.ru

Jag har skrivit om fallet här http://lindrighuliganism.wordpress.com/2009/11/01/domen-mot-oleg-orlov/.

och här: http://lindrighuliganism.wordpress.com/2009/10/27/mitt-examensarbete-iii-2/

Public Appeal. Criminal Prosecution of Oleg Orlov should be Stopped

hro.org, 02/11/09

О правозащитниках

We are deeply concerned by an opening of a criminal case against Oleg Orlov, head of Human Rights Center ”Memorial”, recipient of the European Parliament’s 2009 Sakharov Prize for Freedom of Thought.

Russian

Criminal prosecution for the expression of a personal opinion is a severe violation of constitutional rights. In a civilized country the prosecuting authorities should not allow themselves to be led by high-ranking officials who seek to protect themselves from criticism.

President of Chechnya Ramzan Kadyrov is trying to create a myth of Chechnya as a prosperous region where peace and stability reign. However, lately a new wave of massacres, demonstrative extra-judicial executions, abductions and arsons of houses has been reported from the region. The whole world was shocked by the recent murders of prominent Chechen civic activists Natalia Estemirova, Zarema Sadulaeva, and Alik Dzhabrailov. Human rights defender Oleg Orlov stated that Kadyrov bears political responsibility for these crimes.

This prompted Ramzan Kadyrov to initiate legal proceedings against Oleg Orlov accusing him of defamation. However, defamation is defined in the law as dissemination of deliberatey false information, whereas Orlov only expressed his own opinion, being confident that President Kadyrov indeed bears political responsibility for the wave of violence plaguing the republic and the impunity for the crimes.

Just as our colleague Oleg Orlov, we are sure that political leaders such as Kadyrov by their behavior, their unprecedented public statements containing insults and threats of extra-judicial reprisals, their actions and inaction discredit the Russian Federation which strives to become a lawful state.

We demand immediate and unconditional termination of the prosecution of Oleg Orlov and call on the Russian authorities to put an end to harassment of and violence against civic activists. We believe that the government’s duty is to ensure effective investigation of murders of human rights advocates and journalists, respond to threats directed at them, and punish the perpetrators.

Signatures

Юрий Джибладзе, Центр развития демократии и прав человека, член Экспертного совета при Уполномоченном по правам человека в РФ, член Совета при президенте Российской Федерации по содействию развитию институтов гражданского общества и правам человека, Москва
Анна Севортьян, Центр развития демократии и прав человека, Музей и общественный центр им.А.Сахарова, Москва
Наталья Таубина, Фонд ”Общственный вердикт”, член Экспертного совета при Уполномоченном по правам человека в РФ, Москва
Андрей Блинушов, председатель Рязанского общества ”Мемориал”
Юлия Середа, редактор портала ”Права человека в России” (HRO.org), Рязань
Александр Верховский, директор Информационно-аналитического центра ”СОВА”, Москва
Галина Кожевникова – заместитель директора Информационно-аналитического центра ”СОВА”, Москва
Сергей Лукашевский, Музей и общественный центр им. Андрея Сахарова, Центр ”Демос”, Москва
Наталья Самовер, историк, Москва
Елена Рябинина, эксперт по работе с беженцами из Центральной Азии, Москва
Таня Локшина, Москва
Людмила Михайловна Алексеева, председатель Московской Хельсинкской Группы
Алексей Симонов, президент Фонда защиты гласности, Москва
Ида Куклина, член координационного совета Союза комитетов солдатских матерей России, член Совета при президенте Российской Федерации по содействию развитию институтов гражданского общества и правам человека, Москва
Юлия Башинова, участник Молодежного Правозащитного Движения, Москва
Кирилл Ежов, Москва
Сергей Подузов, региональная общественная организация ”Человек и Закон”, Йошкар-Ола
Асмик Новикова, социолог
Александр Осипов, член Совета ПЦ ”Мемориал”
Мария Середа, рязанское общество ”Мемориал”
Анна Пастухова, председатель Екатеринбургского общества Мемориал
Андрей Николаевич Алексеев, социолог, Санкт-Петербург
Глеб Эделев, журналист, координатор ”Екатеринбургского движения против насилия”
Лидия Графова, журналист-правозащитник, Москва
Дмитрий Александрович Краюхин, главный редактор Информационно-аналитического правозащитного агентства ”ЦентрРус”, г. Орел
Вероника Вячеславовна Каткова,
заместитель Директора Института Общественных Проблем ”Единая Европа”, г. Орел
Борис Альтшулер, Руководитель РОО ”Право ребенка”, член Московской Хельсинкской группы, эксперт Общественной палаты РФ и Уполномоченного по правам человека в РФ, Москва
Алексей Юрьевич Козлов, член исполкома Европейской Федерации Зеленых, со-председатель Движения ГРОЗА
Александр Бехтольд, исполнительный директор Рязанского регионального отделения движения ”За права человека”
Софья Иванова, руководитель Рязанской Школы прав человека
Ирина Кизилова, независимый журналист, Пермь
Александр Михайлович Калих, Пермский ”Мемориал”
Андрей Калих, Центр развития демократии и прав человека, Москва
Борис Долгин, редакционно-издательский работник, аналитик, Москва
Петр Митцнер, зам. Главного редактора журнала ”Новая Польша”, профессор Университета Конрада Вышинского, Варшава
Татьяна Косинова, соучредитель и научный сотрудник НИЦ ”Мемориал” (Петербург), главный редактор портала ”Cogita!ru. Общественные новости Северо-Запада”
Алекс Мома (Ненасильственная Радикальная Партия, Либертарное движение ”Свободные Радикалы”)
Валентина Череватенко, председатель-координатор РОО Союз ”Женщины Дона”
Анастасия Денисова, международное Молодёжное Правозащитное Движение
Наталья Горбаневская, бывшая политзаключенная, Париж
Вячеслав Ферапошкин, Союз солидарности с политзаключёнными, Антивоенный клуб, Москва
Ирина Карацуба, историк, доцент МГУ им. М.В. Ломоносова, Москва
Галина Арапова, директор, ведущий юрист, Центр Защиты Прав СМИ
Маргарита Ледовских, юрист-аналитик, Центр Защиты Прав СМИ
Светлана Кузеванова, юрист Центр Защиты Прав СМИ
Инна Трегубова, Центр Защиты Прав СМИ
Елена Санникова, эксперт движения ”За права человека”, журналист, Москва
Михаил Калужский, редактор, журналист, Москва
Варвара Борисова
Вениамин Дмитрошкин, аспирант НИФХИ им. Карпова, Москва
Дмитрий Дубровский, к.и.н, преподаватель, Санкт-Петербург
Антуан Гургенович Аракелян, Председатель Правления ”Коалиция Диалог и Дело”, Санкт-Петербург
Варвара Пахоменко, Москва
Алексей Яблоков, председатель фракции ”Зеленая Россия” РОДП ЯБЛОКО, Москва
Гасан Гусейнов, филолог, Москва
Александр Мнацаканян, журналист, Москва
Нина Александровна Таганкина, Московская Хельсинкская Группа, Москва
Григорий Тульчинский, засл. деятель науки РФ, профессор РГПУ
Ольга Гнездилова, адвокат, Воронеж
Андрей Черемных, международное Молодежное Правозащитное Движение, Нижний Новгород
Каринна Москаленко, руководитель совместных программ московского и страсбургского центров содействия международной защите
Наталия Леонидовна Евдокимова, ответственный секретарь Правозащитного совета Санкт-Петербурга
Игорь Каляпин, председатель Межрегионального Комитета против пыток
Сергей Давидис, Москва, член Бюро ФПС ОДД ”Солидарность”
Элла Полякова, председатель правозащитной организации ”Солдатские матери Санкт-Петербурга”, член комиссии по правам человека Санкт-Петербурга
Михаил Кригер, член Союза солидарности с политзаключенными. Член ПС МГО ”Солидарность”
Оксана Челышева, Общество российско-чеченской дружбы, Финляндия
Аня Саранг, Фонд содействия защите здоровья и социальной справедливости им. Андрея Рылькова, Москва, Россия
Павел Чиков, Межрегиональная правозащитная ассоциация АГОРА
Геннадий Рощупкин, Москва
Валентина Шарипова, Тверской ”Мемориал”, сопредседатель
Андрей Петрович Григоренко (Andrew P. Grigorenko) Президент Фонда им. генерала Петра Григоренко, Нью-Йорк, США
Дмитрий Муратов, ”Новая газета”, Москва
Кейт Уоттерс, исполнительный директор, Crude Accountability, США
Павел Литвинов, Президент Американского Общества сохранения и защиты наследия академика А. Д. Сахарова, директор Фонда им. генерала Петра Григоренко, США
Игорь Рейф, журналист, директор Фонда им. генерала Петра Григоренко, Франкфурт-на-Майне, Германия
Зайтуна Ареткулова, член международного общества ”Мемориал”, Франкфурт-на-Майне
Александр Ливчак, руководитель общественного архива ”Отписка”, Екатеринбург
Евгений Стрекалев, студент Лесотехнической академии, Екатеринбург
Михаил Борисов, юрист, член политсовета регионального движения ”Солидарность”, Екатеринбург
Евгений Легедин, общественная организация ”Оборона”, Екатеринбург
Вячеслав Башков, участник ”Движения против насилия” и ”За права человека”, Екатеринбург
Лия Гинцель, журналист, Екатеринбург
Петр Дьяконов, активист антифашистского движения, Екатеринбург
Алексей Зыков, председатель движения ”Семьи погибших воинов”, Екатеринбург
Петр Кениг, инженер, активист демократических движений, Екатеринбург
Адам Калаев, руководитель национальной автономии чеченцев ”Вайнах”, Екатеринбург
Юрий Калмыков, музейный художник-экспозиционер, Екатеринбург
Александр Лобок, профессор кафедры психологии развития УрГПУ, доктор психологических наук, Екатеринбург
Вячеслав Осетров, преподаватель Уральского государственного технического университета им. Б. Ельцина, Екатеринбург
Маргарита Петрова, преподаватель философии, Екатеринбург
Максим Петлин, депутат городской думы, председатель регионального отделения партии ”Яблоко”, Екатеринбург
Валерий Рабинович, преподаватель зарубежной литературы Уральского государственного университета, Екатеринбург
Владимир Шаклеин, председатель Межрегионального центра прав человека, координатор Движения ”За права человека” по Уралу, Екатеринбург
Наталья Тагильцева, член правления Форума переселенческих организаций, координатор программ беженцев и переселенцев на Урале, Екатеринбург
Борис Широков, член ОГФ (Объединенный гражданский фронт), Екатеринбург
Станислав Подкорытов, член ОГФ (Объединенный гражданский фронт), Екатеринбург
Виктор Пестов, бывший политзаключенный, ныне пенсионер, Екатеринбург
Светлана Балакаева, лидер Молодежного ”Яблока”, Екатеринбург
Станислав Ячевский, активист правозащитного движения, Екатеринбург
Татьяна Тагиева, президент центра поддержки гражданских инициатив ”Открытое Общество”, Екатеринбург
Татьяна Алфертьева, председатель Пензенского общества ”Мемориал”
Татьяна Щур, руководитель объединения ”Женщины Евразии”, Челябинск
Николай Щур, руководитель Уральской правозащитной группы, Челябинск
Евгений Егоров, председатель Свободного творческого объединения ”Карусель”, Екатеринбург
Светлана Костина, председатель Миасского общества ”Мемориал”, г. Миасс, Челябинская область
Татьяна Янкелевич, директор Сахаровской программы по правам человека, Кембридж, США
Иван Ковалев, Дайтон, США
Татьяна Ковалева (Осипова) Дайтон, США
Светлана Ганнушкина, ”Гражданское содействие”, Москва
Алексей Бабий, председатель Красноярского общества ”Мемориал”
Лев Пономарев, исполнительный директор Общероссийского движения ”За права человека”, член Московской Хельсинкской группы, Москва
Юрий Самодуров, куратор выставочных проектов, сопредседатель Всероссийского Гражданского конгресса, Москва
Эрнст Чёрный, ответственный секретарь Общественного комитета в защиту учёных, Москва
священник Глеб Якунин, Общественный комитет защиты свободы совести, член Московской Хельсинкской группы, Москва
Евгений Ихлов, журналист, Москва
Татьяна Иванова, Фонд содействия защите здоровья и социальной справедливости имени Андрея Рылькова, Москва
Mирослав Маринович, бывший узник совести, Львов, Украина
Галина Борисовна Койнаш, Харьковская правозащитная группа
Мария Воскобитова, юрист
Овчинникова Мария Александровна, социолог
Вдовин Юрий Иннокентьевич, Санкт-Петербург, зам. председателя общественной правозащитной организации ”Гражданский контроль”
Леонид Романков, член Правозащитного Совета Петербурга
Валентин Моисеев, Центр содействия международной защите, Москва
Игорь Карлинский, член Правозащитного Совета Санкт-Петербурга
Татьяна Дорутина, председатель Совета Санкт-Петербургской правозащитной организации ”Лига избирательниц”
Наргис Нурулла-Ходжаева, Директор Фонда ”Право и справедливость”
Ольга Ополонская, координатор программ Фонда ”Право и справедливость”
Игорь Блажевич, директор правозащитного отдела общественной организации ”Человек в беде”, Прага, Чехия
Борис Дубин, социолог, переводчик, Москва
Вера Сергеевна Васильева, Москва, журналист портала ”Права человека в России” (HRO.org)
Ольга Саломатова, Варшавский Хельсинкский фонд по правам человека
Юрий Михайлович Нестеров, депутат Госдумы РФ 2-го созыва, действительный государственный советник СПб 2-класса, заместитель председателя СПб РО РОДП ”Яблоко”, член Правозащитного Совета СПб
Петр Иванов, студент, Рязанская школа прав человека, рязанский ”Мемориал”
Владимир Петрович Сиваков, пенсионер, рязанский ”Мемориал”
Наталья Бриккер, рязанский ”Мемориал”
Анна Яковска, Товарищество ”Демократический Восток”, Варшава
Александр Винников, движение ”За Россию без расизма”, член правозащитного Совета Санкт-Петербурга
Вера Аммер, переводчица, ”Мемориал”, Берлин
Томас Аммер, историк, Эускирхен, Германия
Нина Ивановна Рябушкина, участница экологических и правозащитных акций, Санкт-Петербург
Татьяна Савинова, ”Международный Мемориал”, Москва
Михаил Анатольевич Колобердин, экономист, г. Сосновый Бор Ленинградской области
Екатерина Лукина, Москва
Гудрун Бер, Москва
Феликс Акерман, руководитель програмы поддержки Geschichtswerkstatt Europa, Институт прикладной истории, Европейский Университет Виадрина, Франкфурт на Одере
Юрий Ярым-Агаев
Евгений Ефимович Захаров, Харьковская правозащитная группа
Инна Борисовна Захарова, Харьковская правозащитная группа
Михаил БорисовичРогачев, историк, Сыктывкар
Наталья Пахсарьян, филолог, Москва
Владимир Бацунов, Харьковская правозащитная группа
Алла Тютюнник, президент Херсонского областного Фонда милосердия и здоровья, член правления Украинского Хельсинского союза по правам человека, Украина
Наталья Бимбирайте, директор газеты ”Вгору”, Херсон, Украина
Леонид Бондарчук, главный редактор газеты ”Вгору”, Херсон, Украина
Андрей Матросов, продюссер Международного фестиваля документального кино о правах человека ”Docudays.ua”, Украина
Светлана Смаль, руководитель медиа-клуба ”Юг”, Херсон
Владимир Каплун, Харьковская правозащитная группа
Алексей Светиков, правозащитник, Северодонецк
Николай Козырев, Комитет защиты прав человека, Луганск
Елена Макей, Екатеринбургский центр электоральной поддержки, координатор
Данута Пшивара, Варшавский Хельсинкский фонд по правам человека
Александр Зинченков, общественная организация Правозащитный Центр для геев и лесбиянок ”Наш мир”, Киев
Максим Буткевич, Проект ”Без границ”, Центр ”Социальное действие”, Киев
Андрей Суслов, Центр гражданского образования и прав человека, Пермь
Константин Реуцкий, Правозащитный центр ”Поступ”, Луганск, Украина
Григорий Марьяновский, адвокат, Украина, Харьков
Евгения Риле, веб-программист, Москва
Батыр Аликович Ахильгов , адвокат, член Адвокатской палаты Республики Ингушетия
Алихан Тимурзиев, независимый журналист, Ингушетия
Юрий Федорович Орлов, профессор, Корнуэльский университет,Нью-Йорк
Елена Гришина, Центр общественной информации
Максим Ефимов, председатель Карельского отделения ”Молодёжной правозащитной группы”
Александр Владимирович Эйсман, Правозащитный центр ”Мемориал”, Москва
Andreas Decker, учитель, Мюнхен
Anke Hohne, социолог, ”Мемориал”, Гамбург
Ирина Флиге, директор НИЦ ”Мемориал”, Санкт-Петербург
Румер Лемэтр, Правовая Инициатива по России, Москва
Николай Мазур, Луганск, Украина
Peter Franck, Amnesty International German Section”
Л.М. Татарец, адвокат, г. Благовещенск Амурской области
Bill Bowring, Barrister, Professor of Law School of Law Birkbeck College, University of London
Eugenia Benigni, Human Rights Defender, Italy
Nino Khaindrava, Georgian Young Lawyers’ Association
Сергей Буров, Координатор общественной организации М’АРТ, Украина
Людмила Клочко, Харьковская правозащитная группа, Харьков, Украина
Михаил Лашкевич, физик, Москва
Дмитрий Беломестнов, журналист, Москва
Мария Парамонова, Музей и общественный центр им. Андрея Сахарова, Центр ”Демос”, Москва
Оксана Нестеренко, Харьковская правозащитная группа, Украина
Евгений Леонардович Бестужев, НТС
Михаил Федотов, секретарь Союза журналистов России, доктор юридических наук, профессор, заслуженный юрист РФ
Ирина Юрьевна Рапп, Харьковская правозащитная группа
Ася Бидординова, Москва
Владимир Боткин, г.Новосибирск
Андреа Алгорд, юрист, Швеция
Ксения Браиловская, социолог
Таня Купер, студентка, Франция
Кирилл Коротеев, преподаватель и научный сотрудник Старсбургского университета
Максим Викторович Бурмицкий, правозащитник, Россия
Yulia Pessina, Manalapan, NJ, USA
Игорь Коркин, Москва
Борис Захаров, историк, Харьков
Cветлана Исаева председатель ДРОО ”Матери Дагестана за права человека”
Ольга Федорова, Всероссийская сеть снижения вреда, Москва
Дмитрий Макаров, международное Молодежное Правозащитное Движение (МПД)
Николай Клименко, служащий, Новокузнецк
Яков Александрович Пекарский, студент, Харьков
Сергей Золочевский, Совет Сахалинского правозащитного Центра
Владимир Кашпрук, Совет Сахалинского правозащитного Центра
Марк Куперман, Совет Сахалинского правозащитного Центра
Анатолий Томилов, Совет Сахалинского правозащитного Центра
Маргарита Третьякова, Совет Сахалинского правозащитного Центра
Ольга Черепова, Москва
Анастасия Никитина, международное Молодежное Правозащитное Движение, Воронеж
Ольга Резникова, Мюнхен
Аксенова Ирина Александровна, Молодежное Правозащитное Движение, Воронеж
Олег Павлов, студент, Рязань
Керстин Никкиг, режиссер-документалист, Берлин
Александр Эдмундович Гурьянов, Научно-информационный и просветительский центр ”Мемориал”, Москва
Татьяна Котляр, г. Обнинск
Анна Васильева, Рязанская школа прав человека
Маргарита Семенова, Рязань
Игорь Немоляев, волонтер, Рязань
Ирина Викторовна Виноградова, педагог ,Сыктывкар
Наташа Петрова, студентка, Рязань
Людмила Гавриловна Кузьмина, Самара
Аркадий Бущенко, адвокат, Харьков
Виктория Журова, Орел
Сергей Смирнов, Группа ”Правозащитная Сеть”, Москва
Игорь Александрович Mарков, г. Москва
Александр Петров, МХГ, Москва
Назарий Боярский, Международное Правозащитное Движение, Киев
Наталия Юдина, ИАЦ ”СОВА”, Москва
Вячеслав Дюндин, руководитель Оренбургского отделения МРОО «Комитета против пыток», г. Оренбург
Михаил Ситников, журналист, Москва
Наталья Прилуцкая, ”Международная Амнистия”
Алексей Макаров, школьный учитель, Москва
Мария Шуталева, г. Харьков
Дмитрий Воронков, кинодраматург, г. Москва
Е.Г. Карнаух
Саяна Монгуш, журналист, Кызыл, Тува
Юлия Островская, юрист
Сусанна Печуро, узница сталинских лагерей, Москва
Николай Вадимов, торговый работник, Курск
Николай Иванович Николаев, соучредитель Новосибирской организации реабилитированных ”Колокол”
Всеволод Луховицкий, учитель, Москва
Аркадий Коников, программист, Москва
Игорь Сажин, Коми правозащитная комиссия ”Мемориал”, Сыктывкар
Тамирлан Батарбекович Акиев, руководитель регионального отделения ”Мемориал” в г. Назрань
Ахмет Дудович Барахоев, сотрудник регионального отделения ”Мемориал” в г. Назрань
Асман Хадзиев, сотрудник регионального отделения ”Мемориал” в г. Назрань
Альберт Султанович Хантыгов,сотрудник регионального отделения ”Мемориал” в г. Назрань
Грахам Джонс, Международная Амнистия, Шеффилд, Великобритания
Giuliano Prandini, Amnesty International, Italy
Giuliana Godenigo, Italy
Maurizio Prandini, Italy
Caroline Brown, Textile Artist, Saffron Walden, Essex, England
Ноа Биркстед-Брин, Лондон
Gabriela Mocova, Prague
Martin Knight, Amnesty International, Kirkbymoorside Group
Miriam Jevikova, Praga

версия для печати

См. также

Пограничница мне сегодня улыбалась

AmandaLövkvist — Thu, 12 Nov 2009 21:57:16 +0000

Сегодня прилетела в аэропорт Пулково и у меня теперь несколько дней будет хорошее настроение.

Пограничница мне улыбалась!

Подняла глаза, заулыбалась и протянула руку, чтобы я паспорт дала. Поставила штамп, на компутере что-то напечатала, и потом снова подняла глаза и с той же улыбкой вернула паспорт с мягким словом ”Пожалуйста”. Мягко так сказала – на произношение сильно влияет изгиб губ. Как будто сказала; Добро пожаловать!

Не говорите ничего циничного про мировую миграционную политику, про Шенген, прописки, этническую дискриминацию и про то, что я вообще не должна ни на что никогда жаловаться…. я все это знаю!

Дайте мне порадоваться тем, что пограничница мне улыбалась! Привет, Россия, я тоже по тебе скучала! Красавица Россия, красавица пограничница!

Har de lurat oss igen?

AmandaLövkvist — Sun, 08 Nov 2009 19:15:39 +0000

Herregud, jag menar inte att hoppa på just vänsterpartiet hela tiden, men de har haft en del misslyckad media den senaste veckan. Egon Frid i kalla fakta ikväll var naturligtvis trängd (det var väl därför han skrek), men snacka om att haspla ut sig floskler, som man en halv sekund senare säger emot: ”Ja, jag får ta konsekvenserna - Nej, jag vill inte kommentera.”

Stackarn. Har de redan haft provval i vänsterpartiet?

Alice Åström däremot, hon är en skarp kniv. Hon kommer från Småland, precis som jag. Hon skulle aldrig komma med någon korkad idé att sambos måste skriva anti-testamente för att inte bli gifta automatiskt, eller skriva under konspirationsteorier. Om jag var vänsterpartist skulle jag vilja ha henne som ordförande.

Men allvarligt talat… tänk om de svenska journalisterna dubbel-lurat oss igen, denna gång tillsammans med vänsterpartiet… minns ni Konspiration 58? Jag skall kolla på riksdagens hemsida att den där Egon Frid verkligen finns…. vilken mockumentary i så fall! Då får Alice ytterligare ett coolhetspoäng av mig.

http://www.tv4.se/1.1320086/2009/11/07/riksdagsman_uttalar_stod_for_sanningsrorelsen

http://www.dn.se/nyheter/sverige/unga-misstror-al-qaidas-skuld-1.986116

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3739071.svd