Idag inleds rättegången mot Ales Bjaljatski, grundare av organisationen Vesna som försvarar dem som greps i samband med protesterna mot valresutatet i presidentvalet den 19 december 2010. Läs hans egna ord om vad det var som fick honom att engagera sig för mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och demokrati.
Alla som arbetar för mänskliga rättigheter har sin egen unika historia om hur deras engagemang en gång började. Själv hade jag alltid drömt om att utforska den vitryska litteraturen, jag studerade litteraturvetenskap vid universitetet och fortsatte sedan som doktorand. Det var i mitten av 80-talet och jag satt i en av de slutna specialavdelningarna i Vetenskapsakademiens bibliotek. Där fick man bara vara om man hade särskilt tillstånd och där låg tusentals ”ideologiskt felaktiga” böcker oåtkomliga för vanliga läsare.
Jag räknade ut att ungefär en tredjedel av allt som skrivits på vitryska under 1900-talets första hälft – den ”nya” vitryska litteraturens blomstringsperiod – effektivt hade gömts undan på grund av författarnas ”felaktiga” åsikter eller deras i censurens ögon misslyckade levnadshistorier. Dessutom fann jag hundratals helt okända namn på författare, historiker, konstnärer, litteraturvetare och publicister som dött i samband med Stalins kulturella utrensning på 30-talet. Den vitryska intelligentian hade nästan blivit helt utraderad och minnet av den hade också noggrant dolts för eftervärlden i bibliotekets hemliga gömslen.
Jag förstod då ursprunget till den rädsla som hade funnits så länge i vårt samhälle. Rädslan för allt vitryskt och demokratiskt. Rädslan för allt som inte låg inom ramen för den strikt definierade kommunistiska ideologin. Människor kom mycket väl ihåg det nattliga bullret från ”de svarta majorna” – bilarna som hämtade ”folkets fiender”. De mindes massavrättningarna utanför staden, de mindes hur alla som betraktats som ett hot mot kommunismen hade försvunnit spårlöst: intellektuella, religiösa, godsägare eller människor som tillhörde någon etnisk minoritet.
Detta var bakgrunden till den manifestation som jag var med och organiserade i Minsk 1987. Läs vidare i Martin Ugglas blogg
