Igor Rasterjajev

Det är fullkomligt oförklarligt, (det kan ha något att göra med en tidigare inkarnation), men jag känner någon slags själslig släktskap med dem som Igor Rasterjajev sjunger om. (Fast inte när jag träffar dem i verkliga livet, då trippar jag åt sidan.)

Jag ger er här en sång om grabbarna som inte simulerar hemorojder för att slippa armén, som inte hänger på sushibarer, inte vet något om emo-kultur eller om bögar. De som dricker sin С2H5OH och arbetar långa dagar på fälten i Volgograds län, långt från de stora städerna. De reko killarna med motorolja under naglarna, som de glammiga brudarna i Moskva inte ens skulle se åt.

Om känslan av släktskap inte beror på avtryck i min själ från ett tidigare liv, så kan det bero på att jag har blivit uppfostrad att inte vara någon fjolla. Man ska inte springa efter killar och inte vara rädd för att bli skitig under naglarna, det lärde min mamma mig. Och kanske känner jag innerst inne en gnagande oro för att jag egentligen, trots allt, är mer lik de glammiga, bortskämda brudarna i Moskva.

Eller så är det helt enkelt allmänmänskligt att identifiera sig med en bra text – men det är inte första gången landsbygdstrash träffar mig rakt i hjärtat. Ja, jag vet inte, men här får ni i alla fall lite skön dragspelsmusik. Om någon kollega händelsevis undrar varför jag stampade och vevade vid tvåtiden idag, så har ni förklaringen här (jag såg att någon hukande sprang förbi min halvöppna dörr). Jag och Igor, vi förstår varandra. Han sjunger egentligen om mig. Jag känner det.