Stort på ryska twitter och i ryska bloggosfären

Stort i mitt ryska twitterflöde är just nu att Bono sjöng duett med Jurij Sjevtjuk i Moskva i kväll, den enda konserten i Ryssland. Ni vet musikern som för någon månad sedan konfronterade Putin, och Putin kontrade med att låtsas som om han inte vem Sjevtjuk var. Ungefär som om Obama skulle låtsas som om han inte visste vem Bruce Springsteen var: “Eh, det är Bruce du heter, va?”.

Sjevtjuk har skrivit låtar som är mycket kritiska mot Putin. Bland annat den här, en av mina favoriter, om en dryckeskväll med en FSB-general (tack Tobias Ljungvall för textningen). Jag gillar särskilt raden: “Jag är beredd att dö för fosterlandet! …men tyvärr så har jag ju fru och barn, vet du.”

DDT:s finaste låt är kanske den här “Höstliga”.

På teve ljuger de om kriget, sjunger han. Och han vet en del om krig. Sjevtjuk åkte till Groznyj 1995 och filmade. Att se hans egna filmsekvenser därifrån är något av det jobbigaste jag tittat på. Hur de smutsiga trasiga pojkarna lyser upp när de ser in i hans kamera, av förvåning och generad förundran över att se honom honom – han är ju verkligen Ryssland svar på Bruce Sprinsteen, och plötsligt, mitt i kriget befinner de sig backstage med sin idol. Deras barnsliga och förvirrade leenden.

Lindrig huliganism: Jurij Shevtjuk får inte sjunga i statlig teve