Ett år sedan de blev mördade

« Masja Gajdar skriver om sin pappas död

Jag vill inte bada toppless och jag vill inte ha niqab »

Ett år sedan de blev mördade

19 januari 2010 av AmandaLövkvist

I dag är det ett år sedan Anastasija Baburova och Stanislav Markelov blev mördade på öppen gata i Moskva. För ett tag sedan grep man två nynazister för dådet.

Ur dagbok, 20 Januari 2009

”Ännu än gång har det skjutits i centrala Moskva. Journalisten Anastasija Baburova fick skador som är oförenliga med livet,” står det på det ryska journalistförbundets hemsida.

På ryska heter det så – skador som är oförenliga med livet.

En diagnos som bara kan ställas i efterhand.

Advokaten Stanislav Markelov, som gick bredvid henne blev skjuten först och han avled omedelbart.

Kulorna, som gick in i Anastasijas huvud bakifrån, avfyrades från nära håll. Hon föll framåt och tappade inte omedelbart medvetandet, sedan låg hon på marken på magen. Kanske såg hon människors fötter som trampade och rörde sig i närheten. Klockan var halv tre måndagen den 19 januari 2009, inte långt ifrån tunnelbanestationen Kropotkinskaja.

Det tog 40 minuter innan hon blev hämtad av ambulans. Hon avled på sjukhuset på kvällen samma dag.

Jag tänker mig hur hon ligger på sjukhussängen, på rygg med armarna utefter sidorna. På samma sätt lägger de henne i kistan. Inte på magen med högra kinden och örat mot asfalten som hon låg på Pretjistinka-gatan efter skotten. För i kistor lägger man ner människor som om de själva har lagt sig ner på rygg och sedan slutit ögonen. De ligger där som om det var dags nu, som om deras tid att dö var kommen och som om allt är i sin ordning.

Anastasija skall begravas i Sevastopol vid Svarta havet i Ukraina där hon var född. Om hon fick märken på högra kinden när hon föll mot asfalten på Pretjistinka-gatan så har de sminkat över dem, för man begraver i öppen kista. Men jag tror att hon helst skulle vilja vara sminkad på ett annat sätt.

Kanske skulle hon vilja ha sotade ögonlock, och kraftig eyeliner. Jag tror att hon vill sitta upp vid ett bord i ett kök i en lägenhet i Moskva med mycket människor.

Hon lyssnar på någon och har samma kluriga leende som på bilden på journalistförbundets hemsida. Hon lutar sig på ena armbågen och med den andra armens hand rör hon om med en sked i en kopp med snabbkaffe, den tomma portionspåsen ligger bredvid på bordet. När hon rört klart slår hon av skeden mot insidan av koppen, lägger skeden på kaffepåsen, för att inte kladda ner bordet, och tittar upp igen på den som talar.

Men hon finns ju inte där. Allt annat finns. Tröjan hon skulle haft på sig ligger kvar i hennes garderob, snart kommer den att läggas i en säck med hennes andra kläder och skänkas bort eller slängas. Någon annan kanske kommer ha den på sig. Alla människorna i köket finns och samtalsämnena finns. Koppen hon skulle druckit ur står i ett skåp ovanför diskhon. (Nu öppnar någon skåpet plockar fram den.) Till och med den lilla fåniga portionspåsen med snabbkaffe som hon skulle druckit om hon fortfarande levat och gått på den där festen den här kvällen, finns någonstans. Den ligger kvar i paketet med 25 likadana, om inte någon annan redan tagit den, rivit av ett hörn och kastat den tomma påsen i skräpspannen under diskbänken.

Allt finns där utom Anastasija, hon finns inte där. Hon ligger i en vit konstig särk, som hon aldrig skulle satt på sig själv, och hon är bara 26 år. Hennes ansikte är fridfullt, det säger man alltid om människor som dött.

Jag ser på den där bilden på Anastasija på journalistförbundets hemsida, hon tittar inte in i kameran, utan bortåt, uppåt.

Jag undrar om hon tittade på något särskilt när bilden togs eller om hon bara poserade. Hon gick sista året på journalistlinjen, kanske hade hon det där leendet för att hon var full i skratt och tänkte på något elakt en klasskamrat sagt om en lärare, eller något annat sånt banalt och oviktigt, som man kan tänka på, när man lever. Fast det spelar ju ingen roll nu, allt det där är försvunnet nu, finns inte mer.

För Anastasija Baburova fick skador som var oförenliga med livet och avled på sjukhuset på kvällen den 19 januari 2009, 26 år gammal.