På Valhallavägen utanför Fältöversten på Östermalm går jag förbi en ljuslockig flicka i fyraårsåldern som drar en bit av ett valplakat med Gunnar Hökmark efter sig i ett snöre. Det är soligt och blåsigt, nästa helg är det val till EU-parlamentet. Plakaten sitter över hela stan. Gunnar Hökmark har väl blåst ner, och flickan hittade honom.
Rösta för Sveriges bästa, eller något sådan står det, men det kan flickan inte läsa, för henne är det bara en farbror i ett snöre, som gjort för att dra omkring på – kom nu Gunnar! Den retuscherade Gunnar rasslar leendes lydigt fram på trottoaren när flickan springer ikapp sin pappa och sin lillebror.
När jag fortsätter hemmåt funderar jag på vad som är just Sveriges bästa när det gäller EU’s rovfiske utanför Afrika, EU’s migrationspolitik, förhållandet till Ryssland, östutvidgning. Är allt som är långsiktigt gott för världen också Sveriges bästa? Och vad är långsiktigt bra för världen? Jag känner att frågan blir mig övermäktig, en sådan greppvidd har inte mitt intellekt.
Jag kanske kan fråga den där valarbetaren vid valstugan på Östermalmstorg som hade en T-shirt som det stod ”EUstermalm” på…
Var bor jag någonstans egentligen, och hur hamnade jag här?
Man präglas i barndomen, sägs det, jag minns den västerländska byn – Philips LM-Ericsson Compound – utanför Riyadh i Saudiarabien, med den två och en halv meter höga muren runt omkring. Jag var åtta när vi flyttade dit från Borlänge, och det första ett barn tänker på när det ser en mur eller ett träd är att klättra! Sitta och dingla med benen och spana ut över öknen. Men det fick man inte – för då kunde någon arab komma och rycka ner en, sa min klasskamrat Jonas (det var något obehagligt med sättet Jonas och hans pappa sa araber – alla vi andra sa alltid saudier). Fast mamma sa att det var för att den var hög, för att man kunde bryta nacken av sig om man föll.
Jag har i alla fall tydliga minnen av långa eftermiddagar med fysiska och intellektuella ansträngningar för att på olika sätt komma upp på muren, när de vuxna inte såg. Vi bodde där i ett och ett halvt år, men jag lyckades aldrig.
SvD: Valet blir inte lätt för väljarna
Lindrig huliganism: Fattiga tyska ambassaden i Moskva
Lindrig huliganism: Samtidigt i Moskva kanelbullar
Mothugg: Låt oss veta vad ni går för, EP-kandidater!
Copyriot: Moderat likvidation
Lindrig huliganism: Eurovisions programledare censurerad i Vitryssland
Karin Rebas: Affischbonanza
Mark Klamberg: Fri rörlighet och bra löner
DN: Vi får inte stänga ute folk som vill jobba här
Sakine Madon: Vem bryr sig om förortskillarna?
Att dricka liberalt: Junilistan: nationalromantik för Ex-sossar och Kufar
DN: Piratpartiet får två mandat i ny mätning
DN: EU:s muslimer diskrimineras i arbetslivet
Fokus: Piratkopior räddar skolan
AmandaLövkvist
USA och Ryssland skäms inte att se efter sina egna intressen, gärna med hjälp av militären eller vilka andra medel som kan tänkas fungera. Det måste vi i Europa också göra — men försöka göra det på schysstast möjliga sätt. För lilla Europa kan det bara funka med EN gemensam stämma – det är verkligheten. Därför är EU viktigt vare sig man gillar det eller ej. Vi skall inte skämmas för att vi vill se efter våra egna intressen.
Nu är ju Kina på allvar med i världspolitiken och hur de kommer att se efter sina behov återstår att se. Men jag har läst att de öser in pengar i korrupta afrikanska stater just nu för att få total kontroll över råvaror som de behöver. De struntar i vad det är för regimer de stöder. Mänskliga rättigheter är inte precis deras första prioritet på hemmaplan heller. Och från deras perspektiv är enskilda länder i Europa en fluglort på kartan. USA har väl inte precis samma åsikt, men tanken har säkert slagit dem.
Jag har samma bakgrund som du med uppväxt i andra länder osv. Du har rätt i att det präglar en – ett par år är en evighet för ett barn! Om du bodde i flera andra länder också så kanske du är en ”third culture kid” (nytt uttryck). Isåfall, googla det och se om du känner igen dig!
”Vi skall inte skämmas för att vi vill se efter våra egna intressen.”
men vad är det för intressen? Jag menar bara att jag inte förstår sloganen…! Vad som är Sveriges bästa i EU politiken, beror ju på vad man tycker är bäst för Sverige. Det säger ingenting om vilken politik man kommer driva i EP.
Jag bodde bara i Saudi i ett och ett halvt år, sen bodde jag i Borlänge och i Jönköping. Jag är inte en third culture kid om det är en sån där expat-kid
… men jag skall googla på det… tack!
nu har jag läst! nej du, saudisk kultur integrerades vi inte i på något sätt, överhuvudtaget någonsin. De är extrema sunni, som talibaner nästan, fast det är ett stabilt land och därför mindre våldsamt. nej, vi bodde i vår compound, vi hade ingen som helst kontakt med saudier. jag har aldrig ens sagt hej till ett saudiskt barn… Väldigt konstigt ställe att bo på
Ja, det verkar som ett konstigt liv från din erfarenhet – så skulle jag inte vilja bo för allt smör i Småland.
Politiska slogans är ju bara trams – om man råkar se en gammal slogan några år senare tänker man ”jaha minsann, hur gick det med det då?” Vanligtvis var det mest snack och lite handling! Jag tycker det gäller för alla partier! Men i Sverige finns i alla fall lite fler partier att välja frånän många andra ställen…
I största allmänhet verkar Sverige hemskt bra när man sitter i London och är så trött på vardagen här… Expat nostalgia extreme! Jag funderar på min reträtt till perfekta Sverige…
Men skall det bli gamla Stockholm med sin inavlade livstil (stureplanslivet lockar EJ!!!) eller något coolt ställe som Dalarna? Behöver de IT projektledare i Falun, lol?? Jag undersöker…
Hur känner du ang. Sverige när du reser i Ryssland och Vitryssland?
Och du, en annan fråga, hur och när blev du så bra på ryska? Jag kunde inte hitta något om det på bloggen och jag pluggar själv ryska…
ja, sverige verkar alltid så bra på avstånd… aknske för att det är ganska bra
jag var på en journalistfakultet i Voronezj i Ryssland nyligen och det var så djävla svårt att svara på deras frågor om sverige utan att låta som en naiv idiot. ”I Sverige har vi statlig teve, men den är ganska objektiv”, ”Mord på journalister?`Det förkommer väl naizistiska hot och brott, men i allmännhet så är journalister inte rädda för att skriva precis vad det vill” sammanfattningsvis, ”I mitt land är allt bra, jag är en naiv hjärntvättad idiot”. Det lät liksom för bra för att vara snt, när man satt där i sydryssland….
Jag är inte så jättebra på ryska, jag har problem med grammatiken, men jag har ganska stort ordfäörråd, det är för att jag pluggade som en galning de tre åren jag bodde där. Antecknade va de sa på teve, vad folk sa på bussen, slog upp det jag inte förstod, repeterade vi frukosten, hade ett radband där jag repeterade användbara uttryck och fraser i olika grammatisk konstruktioner 108 gånger (så mång pärlor var det) när jag inte hade något bättre för sig. jag är mer envis än begåvad om sanningen skall fram
I Vitryssland och Ryssland känner jag mig bekväm nu. 1998 var det som om det stod skrivet i pannan ”Jag är utlänning och mycket rikare än alla er”, men så är det inte längre, det är skönt. Folk kommer fram och frågar om vägen tilloch med. Alla ryssar jag träffar är bara positiva till att man lär sig deras språk och vill bo i deras land. Det där nationalistiska, att utlänningar är spioner, som vill dem illa, som finns i undervegetationen av den politiska propagandan har jag aldrig upplevt, inte ens när jag träffat nasjimedlemmar eller rödbruna typer. Kankse för att jag är en liten blond kvinna i och för sig, vet inte…
Känner man sig som utlänning i London?