Det de berättar är fasansfullt, skriver Sergej

Ledaren för Ura  (ett ryskt vänsternationalistiskt ungdomsförbund) Sergej Shargunov bestämde sig i måndags för att resa från Moskva från krigszonen. Först kom han till ett flyktingläger i Alagir i Nordossetien. Han skriver i sin blogg:

Kvava tält, vattenmeloner på marken. Det de berättar är förstås fruktansvärt. Förkolnade barn i gatukorsningarna, småflickor som blivt våldtagna i byn och sedan uppbrända i skogen, svarta män, övertagandet av en georgisk stridsvagn med en enda pistol mm…

Det är lustigt att han påminner om vattenmeloner. Partiet Rodina, som han stödde medans det fortfarande existerade, hade en vidrig valfilm inför lokalavalen i Moskva 2005 där svartmuskiga oryska män kastade just melonskal på gatorna i Moskva. Partiledarna lovade att rensa stan från skräp. Och alla förstod att det inte var melonerna de avsåg med ”skräp”, utan dem som kastade dem. Det ironiska är att de svartmuskiga oryska männen mycket väl kan vara till exempel – ossetier. Och en av partiledarna, som i filmen retoriskt frågade invandrarna om de kunde ryska, var ingen mindre än Dmitrij Rogozin - nu Rysslands NATO-ambassadör i Bryssel.

Sergej fortsätter:

… och alla skriker med en röst att ryska trupper inte kom till Tschinvala förräns på lördagen, (dvs mycket senare än de officiella uppgifterna). Fram tills dess slogs ossetierna ensamma, isolerade.

Just när ryska trupper verkligen tog kontroll över staden var det mycket tal om, och det verkar, precis som Sergej skriver, som om rysk statlig teve överdrev de ryska framgångarna.

I Tschinvali fortsätter skjutandet./…/ Krypskyttar lurar i utkanterna, nära Nordossetien. Idag beskjöts en buss med flyktingar, som eskorterades av federaler [rysk trupp]. Folk fick krypa i en kilometer. Jag har sett de upprivna knäna.

Kriget fortsätter. Imorgon beger jag mig in i Tschinvali.

Idag, den 14 skrev Sergej i sin blogg:

Nu har jag åkt 30 km in i Georgien, utan något visum. Bedövande vacker natur, döda byar, eldsvådor och plundrare. I Gori blev en holländsk journalist dödad. Hans brasilianske kollega, som kom från det georgiska hållet och nu slår följe med mig till Tschinvali, berättade det för mig.

Det var det sista han skrev. Sergej är som sagt nationalist, men samtidigt i opposition mot Kreml, och en person som inte gillar lögn och konformism. Han bestämde sig för att se och höra med egna ögon och öron. Det skall bli spännande att läsa hans berättelse, det blir en viktig pusselbit för mig i att förstå vad som egentligen händer därnere. I hans inlägg kommenterar hans vänner: ”Var försiktig!” ”Gud vare med dig!”.

Lindrig huliganism: Håll käften, skriver Ilja

Lindrig huliganism: Wag the dog, skriver Sasja

DN: Glöm Sydossetien och Abchasien

SvD: Rysssland kontrollerar Gori

SvD: Ryska trupper kvar i Georgien

SvD: Vi är soldater, vi har inget att prata om

DN: Upptrappat ordkrig mellan stormakterna

DN: Rysk militär uppges ha lämnat Gori

SvD: Gori lämnas över till Georgien

DN: USA överväger georgisk militärhjälp

PS: Jag vet inte riktigt vad Sergej menar med att flyktingarna berättar om ”svarta män” (han använder det ryska ordet ”negr” som inte skall översättas till det nedsättande ordet neger, utan till just svart man, afrikan). Jag vet inte om han menar att det är hemskt eller bara konstigt.