I dumavalet 1999 syntes partiet SPS i alla medier. Deras valbudskap var fräscht och tydligt, de appellerade till unga liberala väljare som hade det demokratiska och öppna Europa som förebild. Jag var lite misstänksam mot dem (jag bodde i Ryssland hösten 1999 och följde valrörelsen) - jag tyckte, som många andra, att de nog var ett kremljovskij proekt, ett Kremlprojekt, för att sno röster från Jabloko. De kom liksom från ingenstans, verkade ha hur mycket pengar som helst och visades på alla kanaler.
Det gick ganska bra för dem i valet, de kom in i duman. Men strax började deras stjärna dala. Även om det kanske var ett kremljovskij proekt så fanns det medlemmar i partiet som inte såg sig som det och som hade en egen politisk agenda, en agenda betydligt mer demokratisk och liberal än Kremls. I valet 2003 gick det inte lika bra, de föll ur duman, liksom Jabloko. I valet 2007 är partiet ett tydligt oppositionsparti som säger att Putin är Rysslands problem nr 1 (se deras valfilm om detta). Deras lokaler blir vandaliserade, arrangemang blir förstörda och deras valmaterial blir beslagtaget.
Kalle Kniivilä skriver i sin blogg om hur 19 ton av SPS:s valmaterial blev beslagtaget i Podolsk och föraren arresterad i tre dar. Eller ja, inte arresterad, för det skall det väl föras protokoll på, han blev olagligen frihetsberövad helt enkelt. Men De ryska statsstyrda tv-kanalerna verkar inte ha lagt märke till händelserna i Podolsk. De har andra prioriteter, skriver Kalle Kniivilä.
Ja, de har helt andra prioriteringar: idag på nionyheter var första prioritet ett reportage om hur Putin och dumans talman Boris Gryzlov träffades under kamratliga former. Putin överöste talmannen – tillika ledare för Enade Ryssland - med lovord. Eller nej, inte lovord utan snarare som en lärare på ett kvartsamtal, konstaterade han att han lagt märke till att dumans arbete nu håller högre kvalitet och att den på senaste tiden antagit många lagar med enhällighet. Vad fint. Jag tror jag spyr. Boris Gryzlov är känd för uttalandet: “Duman är inte en plats för politiska diskussioner.”
Sankt Petersburgsbloggaren Neutral Line skrev i fredags angående SPS:
“Efter allt det som har hänt på senaste tiden vill jag nämna följande. Jag har aldrig gillat SPS som parti. Jag tycker inte om deras eviga intriger, deras klansystem, bristen på interdemokrati och deras byråkratism [...].
Men deras strävan att satsa allt på ett kort och att kliva ut i en kamp utan återvändo, och riskera att lämna ett tomrum efter sig på de politiska fältet … Jag respekterar dem för deras irrationalitet. Att medvetet gå rätt in i en uppställd fälla är ibland ett fullständigt ärligt val.
I livet var de inget vidare - men det är en vacker död.”
Men vi får hoppas att de överlever. Någon gång vill jag se Masja Gajdar i dumans talarstol. Då får talman Gryzlov och de andra gubbdjävlarna huka sig i bänkarna och känna på vad en politisk debatt är för något.
Lindrig huliganism: Samtidigt i den verkliga världen (vandaliseringen av SPS lokaler, bilder)
Lindrig huliganism: Alexej sköt en person när Masja Gajdar hade gått hem
Lindrig huliganism: Politisk tevereklam 3 (Masja Gajdar, SPS-kandidat i Moskva, om Putin)
Lindrig huliganism: Gammal vanlig sovjetmentalitet, skriver Ilja (om Enade Rysslands princip att inte delta i partidebatter)
Lindrig huliganism: Djävla gubbdjävlar i uniform
SvD: Visumkrångel stoppar bevakning
[...] Jörgen och Amanda) Andra bloggar om: politik, ryssland, venezuela, chavez, [...]
[...] Lindrig huliganism: En vacker död för partiet SPS, skriver bloggaren Neutral Line [...]
[...] Lindrig huliganism: En vacker död för partiet SPS, skriver bloggaren Neutral Line [...]
[...] Lindrig huliganism: En vacker död för partiet SPS, skriver bloggaren Neutral Line [...]
[...] Lindrig huliganism: En vacker död för partiet SPS, skriver bloggaren Neutral line [...]
[...] Lindrig huliganism: En vacker död för partiet SPS, skriver bloggaren Neutral Line [...]