Igår för 25 år sedan – 20 oktober 1982 – dog 66 människor när trängsel uppstod på fotbollstadion Luzjniki i Moskva under en match mellan Spartak och holländska Haarlem. Hörde ni talas om det? Inte Moskvaborna heller.
”Idag i Luzjniki spelades en minnesmatch tillägnad de fotbollssupportrar som dog på arenan för 25 år sedan. /…/ mer om tragedin, som myndigheterna på Sovjettiden försökte tysta ner och glömma bort, här i Alexander Jestignjejevs reportage,” inleder Jekaterina Andrejeva. (klicka på bilden i högerspalten för att sätta igång reportaget).
”På sovjettiden skrev man inte om katastrofer, man föredrog att tysta ner dem”, konstaterar Jestignejev.
Det var bara en enda tidning som rapporterade om händelsen. En notis, två rader, ”I går i Luzjniki inträffade en olycka. Det finns skadade bland fotbollssupportrarna.” Ingenting om dödsoffer och ingenting om hur många.
Det är intressant hur man hanterar historien i Ryssland i dag. Det finns de nationalistiska försöken att skönmåla och släta över. Men å andra sidan finns det något positivt också, att man blir mer och mer förmögen att tala om det som bara historia, varken fördöma eller glorifiera. Och det är bra. För det var inte bättre förr. Säga vad man vill om den ryska statskontrollerade televisionen, men informationen om samtiden och om historien är mycket bättre idag än den var för 25 år sedan.
Rysslandsvyer av idag: Vems historieskrivning?
AmandaLövkvist
Tack för din kommentar! Jag minns sist jag var i Stockholm (nu låter det som om jag bor i Moskva), så läste man alla dystopier osv. Jag minns att jag tänkte ”fasiken, nu måste jag åka dit och se efter själv, prata med ryska vänner osv, detta kan ju inte stämma!”. Men efter ett tag påverkas man. Till slut pratade jag med en vän på telefon, och frågade rakt ut; ”Vad har hänt?”. Han svarade ingenting. Tunnelbanan går som vanligt.
Enda skillnaden mot Stockholm är att i Moskvas system går tågen varje minut, dubbelt så snabbt. Det kanske många finner obekvämt…eller läskigt. Men det är något man vänjer sig vid när man bor här.
Ja i svensk media så verkar det ibland som on Ryssland är helvetet på jorden. och det är det ju verkligen inte.
jag börjar få en obehaglig känsla av att många i väst liksom gillar att förfasas och ironisera över det underutvecklade hemska Ryssland… se här till exempel: http://barva.wordpress.com/2007/10/15/sorgligt-men-roligt/
Varför är det så ”sorgligt men roligt”?
Jag börjar bli irriterad på sånt!
Sedan behöver man övertolka enstaka blogginlägg eller ta allting så gravallvarligt.
Sitter på en så slö uppkoppling och kunde inte se bildspelet.
Men bilden av Ryssland i Sverige lämnar mycket att önska. Jag noterar att vi bägge har sago-figurer som avatar. Kanske saknar VI verklighetsförankring? Men jag vet inte.
Hej Henrik!
nej förlåt, det var inte meningen att mobbas! men jag övertolkar inte enstaka blogginlägg, jag menade inte att just det du skrivit var så hemskt, jag menade bara att det är så typiskt, att det är ofta med den sortens humor man driver med Ryssland, och jag börjar undra varför den trenden finns.
amanda
hej martin,
jag känner itne igen din sagofigur, vem är det?
amanda
(inte så bildad i Multiki…)
Det är Totoro, en japansk klassiker från 80-talet. Finns lite klipp på youtube…Det är en favorit hos mig och flickvännen…
aha, jag skall kolla in det!
[...] Och jag kommer att tänka på olyckan i Luzjniki för 25 år sedan. [...]
[...] Lindrig huliganism: Vilket bra reportage! (rysk teve om den förljugna sovjetiska journalistiken) [...]
Din blogg är ett pärlband av inlägg som gnistrar av insikt, vetskap, balans och åsikt. Jag gillar den verkligen!
flygarolle…
det där lät nästan ironiskt. men jag har så stort ego, så jag tror att du menar det!