Vad gör Marianna nu?

I min bok finns en intervju med Marianna, en av Nasjis kommissarier. Hon var engagerad och stolt och skrattade ofta. Hon gav mig färgranna bookletter och broschyrer med information om Nasji och deras antifascistiska verksamhet. Bland annat gav hon mig ett exemplar av deras manifest, det som varje kommissarie måste plugga in och avlägga prov på.

Jag baxnade när jag läste det för mig själv på kvällen. Fiender i varenda buske.

Jag undrar vad Marianna gör nu. Undrar om hon också stod vid Estniska ambassaden och ylade ”Resväska, järnvägsstation, Tallin!” åt den estniska ambassadören, som de hysteriska nationalisterna i det här reportaget.
Det är ändå så svårt att tro. Hon var ju så urtrevlig, jättegullig.

Men när jag var i Sankt Petersburg för lite mer än en månad sedan så fick jag faktiskt syn på en bild på henne i en tidning  och hon hade en uniformsmössa från andra världskriget på sig, en sån där båtmössa med en röd stjärna och hammaren och skäran (men det var bara en illustration till en artikel om kvinnor i armén idag, det stod inget om Marianna). Precis sådana mössor sätter de på sig i det här videoreportaget från Nasjis egna webbnyheter om uppvisningen utanför Leninbiblioteket vid Rödatorget. 
”Clownparaden” som Ilja Jasjin kallade den manifestationen. ”Vad fan har de för rätt att klä ut sig i uniformen som min farfar krigade i??” skrev han.

Jag spanar efter Marianna i vimlet av ungdomar på i videon, men jag ser henne inte, det är så många flickor med långt mörkt lockigt hår.

Det är ju så, när människor har uniform blir de så lika varandra.