Fantomsmärtor

”Fantomhuvudvärk” är rubriken på den ryska journalisten Lev Rubinsjtejns artikel i tidningen grani.ru, i vilken han bland annat beskriver hur den ryska befolkningen i Estland ser på konflikten. ”Det som händer i Estland och det som händer här hos oss, har faktiskt - hur konstigt det än kan låta – inte så mycket med varandra att göra. Estland har problem. Allvarliga problem. Och det är de fullt medvetna om. Men det viktigaste här är just det att det är DERAS problem, och de kommer att lösa dem, det är jag övertygad om. Bara viljan finns, och det gör den. Men våra problem är bra mycket allvarligare.” Läs en översättning av artikeln!

Fantomhuvudvärk 

03.05.2007

Vad händer i Estland? Alla min vänner där – och det är i regel personer ur min krets och som delar mitt sätt att tänka – är rungande överrens om att deras myndigheter har uppfört sig fruktansvärt dumt och småaktigt. Och att polisen inte alls var beredd på en sådan utveckling och därför uppförde sig, för att uttrycka det milt, inte helt korrekt och proffesionellt. De är överens om att politikerna har sett mellan fingrarna när det gäller ett stort antal sociala problem, och det var därför detta pogromliknande plundringsvansinne blev möjligt.

De säger att det som händer i Tallin inte är en etnisk konflikt. I Estland bor många rysktalande som är fullt integrerade i det estniska och europeiska livet. Men det finns också de som inte kan finna sig tillrätta i den nya tiden. Det är just de som lider av svåra postimperialistiska komplex. Och det är de som bråkar. För dem spelar det ingen roll ”vilken soldat som är vilken” de behövde bara en anledning. Om de inte hade fått den här anedningen så hade de funnit någon annan.

Min vänner berättar också om den traditionella protestantiska mentaliteten som de flesta ester har, som inte alls kan förstå att farfar och farfars porträtt – det är samma sak. De kan verkligen inte förstå att någon blir så upprörd över att man har flyttat proträttet från vardagsrummet till sovrummet. De förstår inte logiken hos sina österländska grannar, som så hett visar sin kärlek till  ”fadersgravar” utanför sitt lands gränser, men själva låter sådana gravar förfalla till ett skamligt skick.

Men, ja, det är ju inte bara de som har svårt att förstå det. Det som händer hos oss här idag låter stundom som svår feberyra. Vi tycker väl att vi redan vant oss vid att, som en bekant en gång uttryckte det, ”mamma är galen”, men ändå så slutar inte det sunda förnuftet att göra motstånd, varje gång, trots att erfarenheten för länge sedan borde lärt oss att hon är just så galen som hon verkar.

Häromdagen gick gick jag förbi Kalashnij-gränden, där kremlungdomar sedan flera dagar manifesterar under den obehaglige farbror Vasias [Vasilij Jakemenko] ledning. han tycks redan vara den allmänt erkända moraliska stämgaffeln för vårt civila samhälle. De håller protestmöte utanför Estlands ambassad.

När jag går närmare blir jag vittne till ett improviserat men inte alltför lidelsefullt torgmöte. En lockig flicka från något kulturinstitut ropar med väl skolad röst en underlig ramsa: ”Resväska, järnvägsstation, Tallin!” och ”Resväska, järnvägsstation, Tallin” upprepar de som stod runt omkring. Den här ramsan föll mig i smaken: ”Marina – dra inte skam över det ryska namnet!” Det är alltså detta vackra och urryska namn hon bär, den estniska ambassadören, förstod jag.

På väggen till huset hängde ett underligt plakat. På den stod med tryckbokstäver: ”För en nedmontering av Estlands fascistiska ambassad”. Ni får utsäkta mig mitt pedanteri i denna historiska stund, men både betydelsen och den språkliga formuleringen av plakatet ger upphov till många frågor. 

För det första: Nedmontering? Skall man montera ned själva byggnaden? Denna vackra stadsvilla i jugendstil? Oh nej, om jag får be! Jag förstår naturligtvis att de unga tjejerna och killarna som, brinnade av antifascistisk iver, kommit hit från Lipetsk och Rybinsk, stuntar fullkomligt i om detta hus kommer stå kvar här eller ej. Men för mig som moskvabo har det betydelse!

Eller menar de att själva representationen skall flyttas? Vad menar de då med ordet nedmontering? Kan någon förklara?

För det andra: Vad är en ”fascistisk ambassad”? Är det ett stilistiskt val? Men i så fall: enligt reklamens regler bör man ha ord med sj-ljud i så tidigt i ett slagord som möjligt. Då skulle det väl varit bättre att kalla det för en ”fascistisk nedmontering av Estlands ambassad”. Och då skulle man åtminstone förstå vad som avses, men nu blir det liksom varken bu eller bä.

Fast förresten, det skulle ändå inte bli någon vidare effekt. Ordet fascism har för länge sedan förlorat all mening. Det är bara ett skällsord som man kastar fram o tillbaka. Ordet fascism finns egentligen inte längre, ni kan glömma det ordet. Det finns i alla fall inte i den betydelsen som det har används under det förra århundradet. Om ett demokratiskt land kan ha en fascistisk ambassad, då kan man lika gärna föreställa sig en fascistisk rektorsexpedition, en fascistisk ölkiosk, eller, tja kanske en fascistisk antifascistisk rörelse. Och det ser vi ju föresten allt oftare. I den stingsliga kvasi-anti-fascistiska retoriken befinner sig orden fascism och antifascism inte på olika sidor av barrikaden utan på olika sidor av ett likhetstecken.

Det som händer i Estland och det som händer här hos oss, har faktiskt - hur konstigt det än kan låta – inte så mycket med varandra att göra. Estland har problem. Allvarliga problem. Och det är de fullt medvetna om. Men det viktigaste här är just det att det är DERAS problem, och de kommer att lösa dem, det är jag övertygad om. Bara viljan finns, och det gör den.

Men våra problem är bra mycket allvarligare.

Det är allmänt kännt att postimperialistiska länder lider av fantomsmärtor. I början så är det de amputerade delarna som gör ont – en arm, ett öra, ett ben, ett finger - men det går så småningom över. Var har vi ont, då? På den senaste tiden har det börjat förefalla mig att vi har att göra med fantomhuvudvärk. Hoppas jag har fel.

Inte bara bronssoldater! Se roliga moderna ryska minnesmärken i Ilja Jasjins blogg!

DN: Stalins terror försvaras i Putins nya skolböcker