Tallin och Moskva (Ur PR-Astkas blogg)

Jag har tidigare översatt inlägg av Ilja Jasjin och Alexander Sjursjev (Jablokos ungdomsförbund) och Nadjezjda Orlova (Enade Rysslands Ungdomsförbund) om konflikten mellan Estland och Ryssland.

Så här kan man också se på saken. En rysk tjej i 20-årsåldern bloggar om oroligheterna i Tallin.

”Och man sitter där framför teven och önskar att han kommer klara sig. Som en soldat på slagfältet. Han kämpar för de soldater som dog för många årtionden sedan. Och jag insåg att det bara fanns ett ord för att beteckna dessa poliser – fascister.”

Hon hade inte ens börjat skolan när Sovjetunionen föll men tycker att Ryssland skall uppfostra Estland, med hårdhandskarna. Här följer hela hennes inlägg.

”Jag tittade på Vesti [ett nyhetsprogram på statstelevisionen]. Ett reportage om oroligheterna i Tallin. Men munnen vill inte ens forma sig till att kalla det for oroligheter när människor går ut på gatorna för att protestera mot att deras förfäders minne blir kränkt och trampat på. Och inte oroligheter utan övergrepp är vad polisernas agerande bör kallas.

I mitt liv har det bara hänt några enstaka gånger att jag fått tårar i ögonen när jag tittat på nyheterna. Nu fick jag tårar i ögonen. Jag rös i hela kroppen. Händerna började darra. En liten kille i 16-17 årsåldern, i träningsjacka med kapuschong, hoppar över kravallstaketet. Och de springer inte efter honom, utan de formligen flyger på honom, 5 eller 7 bjässar i uniform och med täckta ansikten. De får tag i honom några gånger och lyckas brotta ner honom på marken, men när de sträcker sig för att få tag på handbojor eller batong, så lyckas killen slingra sig ur. Nästa polis får tag i honom och allt upprepar sig. Så händer en 2-3 gånger. Sedan lyckas killen slita sig och springa ifrån odjuren i uniform. Han springer till de sina, som kastar gatsten och molotovcocktails, och skriker förolämpningar mot polisen och makthavarna. Och man sitter där framför teven och önskar att han kommer klara sig. Som en soldat på slagfältet. Han kämpar för de soldater som dog för många årtionden sedan.

Och jag insåg att det bara fanns ett ord för att beteckna dessa poliser – fascister. Jag kanske inte är så bra på terminologi och exakt vilken definition olika politiska termer har, enligt olika politiska inriktningar. Men jag har lärt mig i skolan och hemma att fascister, det är de som gjorde experiment på levande människor, de som kränkte, lät människor brinna inne i sina egna hus, som förlustigade sig i mord, och lekte med människors liv och ville erövra världen. En barnslig uppfattning? Ja, det är fullt möjligt, jag tänker inte säga emot. Men faktum är att jag uppfattar ordet just så.

Just precis ordet fascist var det första som dök upp i huvudet när jag såg den unga killen försöka komma undan de maskerade odjuren som försökte fånga in honom.

Och flickan i handbojor, liggandes på asfalt. Hur kan man förklara det? Hon var ju inte deltagare i någon ”marsch för de som håller med eller för de som inte håller med”, hon var inte medlem i någon opposition, hon ville inte störta regimen. Hon hade begett sig ut på gatan för att försvara ett litet monument, en liten soldatgrav, som är en stor samlingsplats för minnet, hjältemod och ära.

Och de hade rätt när de sa på teve att Tallins invånare blivit gisslan för sin egen regering. Det är inte deras fel att deras lands ledning försöker pressa in en viss åsikt i det allmänna medvetandet. Det är de som har tagit sig till makten som bär skulden. Det är inte folkets fel. Det gör mig ont för deras skull, det gör mig ont att jag inte kan befria flickan från hennes handbojor, det gör mig ont att ingen längre kan hjälpa pojken som dog efter att han blivit fastsatt med hanbojor vid kravallstatketet. Det gör mig ont.

Och jag skäms över hur Kreml och vår regering tiger. När byråkraterna ville återta kontrollen över ett kasino i Moskvas centrum, ja, då ordnades snabbt specialturer från Ryssland till Georgien och man skickade i väg några hundra personer. Men när det gäller Tallin så är allt som sägs liksom så elegant och diplomatiskt. Ja, ja Ivanov uppmanade folket att inte köpa fiskkonserver. Och UD krävde att man skulle utreda den unga pojkens död. Ok, de kommer väl utreda, rapportera, skicka några papper med fax. Men det är ju ingen lösning. Avskumet skall tryckas till så hårt att det blir ett avskräckande exempel på vad som kan hända, så att de inte kan fortsätta kränka andra människors rättigheter. Jag talar inte om dödsstraff, jag talar om internationell politik. Stäng gränsen till Estand! Be om ursäkt för en ”olycka” i gas- och oljeledningarna. Låt dem sitta i mörkret.

I kommentarerna till mitt föregående inlägg var det någon som föreslog att man skulle bomba. Ja, jag är egentligen inte emot en sådan idé, bara civilbefolkningen inte blir lidande. Eller så kan vi sätta deras regering i just samma hamnmagasin, där monumentets försvarare sitter med bundna händer. Man måste kunna sätta sig in i en annan människas situation. Om deras regering inte kan det, så betyder det att de inte har rätt till makten, det betyder att man måste lära dem, lära dem med hårda metoder och inte så trevande och försiktigt krävande som dagens ryska politiska företrädare.”