Putins personkult borde oroa väst

Att dra paralleller mellan överexponeringen i media av Putin och kulten av Stalin är en grov överdrift, men personkulten av Putin borde oroa.Nyligen höll president Putin sitt årliga tal till parlamentet. Det avbröts fyrtiosju gånger av högljudda applåder. Han talade mest om försvaret och befolkningssituationen. Det är för lite av båda, tycker Vladimir Vladimirovitj Putin. Födelsetalen är låga och det är inte balans mellan Rysslands styrkor och USA:s.

Här i Ryssland ser man Putin på teve varje dag. Han är alltid huvudperson, han har kontroll och självsäkerhet. För det mesta säger han ganska kloka och sanna - om än självklara - saker. Han presenteras sällan så kortfattat som man brukade presentera Jeltsin; “president Jeltsin”. Istället hörs den långa harangen; “Rysslands president Vladimir Putin”, eller till och med ‘Ryska federationens president Vladimir Vladimirovitj Putin’. Det inger en viss respekt.

Jag träffade en tjej - Marianna - från den Kremlsponsrade ungdomsrörelsen Nasji för några veckor sedan. Nasji betyder “De våra”. Hon visade stolt upp en bild på sig själv där hon går bredvid Putin. Eller ‘Onkel Vova’, som Nasji kallar honom. Hon hade blivit uttagen, som en av de femtiosex bästa kommissarierna i hela ungdomsförbundet och fick äran att träffa honom. Jo, det heter kommissarier, ordet påminner om vad ministrarna hette i de första Sovjetiska regeringarna - folkkommissarier. Kommissarie blir man när man avlagt ett prov på Nasjis manifest.

Marianna berättade att en av Nasjis främsta uppgifter är motverka en orange revolution i Ryssland vid presidentvalet 2008. För Marianna är Rysslands självständighet viktigt, självständigheten som hennes morföräldrar och farföräldrar offrade så mycket för i kriget mot Hitlertyskland. Nu vill andra länder återigen bestämma över Rysslands framtid, och det finns människor i Ryssland som går deras ärenden, hävdade Marianna.

Nasjis uppgift - som “spin doctors” i Kreml har tänkt ut - tycks vara att misstänkliggöra hela oppositionen, att bunta ihop liberaler, fascister, kommunister och mänskliga rättighetsaktivister, att stämpla dem som opatriotiska och konstatera att de som inte är med oss är mot oss.

I ett pressmeddelande från mars 2005, när organisationen grundades, skriver Nasji att det nu, vid firandet av 60-årsdagen av den Stora Segern är dags att sätta punkt för den “onaturliga alliansen mellan oligarker, antisemiter, nazister, liberaler och liknande omoraliska personligheter.”

I februari i år var det jämt femtio år sedan Chrusjtjov höll sitt berömda hemliga tal, där han avslöjade personkulten och övergreppen under Stalintiden. Det sägs att någon från publiken skickade en lapp till Chrusjtjov under det hemliga talet med frågan: “Varför sa du inget då, när det skedde?” Chrusjtjov tittade ut över salen och sa “Det var en intressant fråga, kan den som skrev lappen vara snäll och räcka upp handen?” Det var ingen som räckte upp handen. “Där har ni ert svar.” sa Chrusjtjov och återgick till sitt tal.

Det kanske bara är en skröna, men det spelar ju egentligen ingen roll. Stalintidens personkult började inte med skräck och terror. Det började med att medborgarna bara erbjöds ett alternativ och att man såg fiender i varje buske. Fienden finns i bland oss - Rysslands fiende, folkets fiende. Att dra paralleller mellan överexponeringen i media av Putin och kulten av Stalin, det är väldigt magstarkt - det är en grov överdrift, en förolämpning. Men Putin och hans omgivning vill sitta kvar vid makten, makten ger tillgång till otroliga resurser och rikedomar, som man inte vill släppa ifrån sig. Och att skapa en känsla av landets existens är hotat och att Putin är dess ende garant, är ett välbeprövat recept.

Men man kan köpa kalendrar och anteckningsböcker med Putin på i bokaffärer och i universitetens små boklådor. Jag har utländska vänner som köper dem på skoj, som souvenirer från det exotiska Ryssland. Men jag tycker inte att det är roligt längre.

Publicerad i Sundsvalls Tidning 2006-05-21.